Citat från Påve Benedictus XVI ang pedofili
-"In order to resist these forces, we must turn our attention to their ideological foundations. In the 1970s, paedophilia was theorized as something fully in conformity with man and even with children. This, however, was part of a fundamental perversion of the concept of ethos. It was maintained – even within the realm of Catholic theology – that there is no such thing as evil in itself or good in itself."
Han menar, hårddraget på fullt allvar, att eftersom det på 70 talet var accepterat med sex med barn, så har denna styggelse levt kvar till idag, även inom den katolska kyrkan.
Jag är född på 70 talet, och jag har NOLL minnen av att sett tidningar som "Hot pre teens babys" eller "Diaper covered bootys" (ja, påhittade tidningar såklart..) eller hört de vuxna tala om vilken härlig liten pojke de mötte på t banan igår.
Så i mina ögon, är nog benedictus full av skit bara.
Han menar väl med sitt jul tal, det gör han. Men han gör det så jävla osmidigt. Och har fått så mkt skit för det :) (trots att det i all ärlighet är förra årets jultal. Undrar om han försöker städa upp lite i år?
Alla ni katoliker.. sätt ner foten och kräv en massuppsägning och upprensning i leden, eller hoppa av det sjunkande skeppet som är katolska kyrkan.
För i mina ögon, är man inte mot dom, så är man med dom.
Som jag hörde nån säga när SD ville in i riksdagen... Vilket leder mig till att undra - Vad är värst? Att en handfull rasister (som mycket möjligt vill ta lite samhälligt ansvar, jag vet inte) kommer in som nån minoritet i den svenska regeringen (ditröstade av Folket, oavsett vad andra må tycka om det) eller att överhuvudet och hans hantlangare för en klubb bestående 1,5 miljarder människor väljer att blunda för peddos?
Mina pengar ligger på det sista.
måndag 14 november 2011
torsdag 3 november 2011
Jag hade den bästa bloggen nånsin i huvudet.
Men nu, när jag, ca 4 timmar senare, har chansen att skriva ner den... Så minns jag inget. Inte ens ämnet. So much for Pathos hey?
Får sitta och klura lite och återkomma när minnet vaknar.
Jag har skrivit en hel del småbloggar, som jag suddat ut. För jag flyter ut från ämnet. Jag vet verkligen inte hur fan jag ska lyckas hålla mig på spåret när jag väl börjar rabbla.
Har varit rätt inne på människans egoism. Hur vi tex bara tar å tar, men inte ens ger tillbaka våra kroppar när vi dör. De eldas upp. Vår avföring eldas upp. Våra sopor eldas upp. Det enda vi ger tillbaka till naturen, är saker som antingen är för farliga för att elda upp, eller som helt enkelt inte brinner.
Löven som faller, och ska bli ny jord och lite energi till trött jord. De samlar vi upp och eldar upp de med.
Sånna saker har jag kontemplerat över sista tiden. Men min bästa blogg, handlade inte om det alls. Tror jag..
Får sitta och klura lite och återkomma när minnet vaknar.
Jag har skrivit en hel del småbloggar, som jag suddat ut. För jag flyter ut från ämnet. Jag vet verkligen inte hur fan jag ska lyckas hålla mig på spåret när jag väl börjar rabbla.
Har varit rätt inne på människans egoism. Hur vi tex bara tar å tar, men inte ens ger tillbaka våra kroppar när vi dör. De eldas upp. Vår avföring eldas upp. Våra sopor eldas upp. Det enda vi ger tillbaka till naturen, är saker som antingen är för farliga för att elda upp, eller som helt enkelt inte brinner.
Löven som faller, och ska bli ny jord och lite energi till trött jord. De samlar vi upp och eldar upp de med.
Sånna saker har jag kontemplerat över sista tiden. Men min bästa blogg, handlade inte om det alls. Tror jag..
onsdag 5 oktober 2011
Plötslig död och saker i dess närhet.
I skrivande stund så går en kär vän under kniven. Läkarna ska försöka plocka ut den kvarvarande halvan av hans hjärntumör. Den andra halvan tog de tidigare.
Jag är inte så rädd att han inte ska klara det. Men jag vet att han är orolig. Skillnaden mellan oss, är den uppenbara- Han är insatt i risker och sånt. jag har noll koll och har bara svårt att tänka mig ett liv där min vän inte längre ingår.
Jag tror jag berört detta tidigare, men man kan alltid beröra det igen. Innan han råkade ut för detta, så har man ju alltid vetat om att man både kommer dö, och att det kan ske närsomhelst. Men när en vän som är 5 år yngre än en själv, jag är 37, han har familj och barn, så inser man på fullt allvar att man Faktiskt kan dö närsomhelst. Inget skämt.
Nu säger jag inte att jag bara för detta går och tänker på det och blir melankolisk. Icke sa nicke. Jag har nog min konstanta inställning till livet. Man ska göra det bästa av den korta tid man har här. och med bästa menar jag inte att man ska plugga hårt och bli rymdforskare eller president, eller bestiga det där berget man aldrig brytt sig om innan.
Utan bara mer- var en bra människa. och gör saker som roar dig. Var en bra person, en så bra pappa du kan vara. Mer än så kan man inte göra.
Det enda jag kan säga egentligen är - försök att inte göra saker som gör dig själv ledsen eller fylld av obehag. Om du hatar ditt jobb till den gränsen att du får stigmata bara du tänker på att åka dit, så kanske du ska säga upp dig innan du vaknar upp en dag och känner att den bästa lösningen är att suga på ett avgasrör och sakta somna in.
Nu har jag kommit från spåret igen. Men jag söker mig tillbaka. Operationen som kan förändra så många människors liv, pågår just nu. Och som det låter så är det egentligen 50/50 på resultatet. Jag antar att det är lite högre procenttal på överlevande chansen, men läkare vill väl kanske inte lova saker de inte kan hålla.
Så nu ska jag läsa en bok och vänta. För det är nog det enda som jag känner för just nu.
Ha det!
Jag är inte så rädd att han inte ska klara det. Men jag vet att han är orolig. Skillnaden mellan oss, är den uppenbara- Han är insatt i risker och sånt. jag har noll koll och har bara svårt att tänka mig ett liv där min vän inte längre ingår.
Jag tror jag berört detta tidigare, men man kan alltid beröra det igen. Innan han råkade ut för detta, så har man ju alltid vetat om att man både kommer dö, och att det kan ske närsomhelst. Men när en vän som är 5 år yngre än en själv, jag är 37, han har familj och barn, så inser man på fullt allvar att man Faktiskt kan dö närsomhelst. Inget skämt.
Nu säger jag inte att jag bara för detta går och tänker på det och blir melankolisk. Icke sa nicke. Jag har nog min konstanta inställning till livet. Man ska göra det bästa av den korta tid man har här. och med bästa menar jag inte att man ska plugga hårt och bli rymdforskare eller president, eller bestiga det där berget man aldrig brytt sig om innan.
Utan bara mer- var en bra människa. och gör saker som roar dig. Var en bra person, en så bra pappa du kan vara. Mer än så kan man inte göra.
Det enda jag kan säga egentligen är - försök att inte göra saker som gör dig själv ledsen eller fylld av obehag. Om du hatar ditt jobb till den gränsen att du får stigmata bara du tänker på att åka dit, så kanske du ska säga upp dig innan du vaknar upp en dag och känner att den bästa lösningen är att suga på ett avgasrör och sakta somna in.
Nu har jag kommit från spåret igen. Men jag söker mig tillbaka. Operationen som kan förändra så många människors liv, pågår just nu. Och som det låter så är det egentligen 50/50 på resultatet. Jag antar att det är lite högre procenttal på överlevande chansen, men läkare vill väl kanske inte lova saker de inte kan hålla.
Så nu ska jag läsa en bok och vänta. För det är nog det enda som jag känner för just nu.
Ha det!
onsdag 7 september 2011
Sömnlös i stockholm
Ligger vaken halva nätterna och försöker sova. Kroppen skriker och är aptrött. men min hjärna e inte riktigt med på samma lag. Det nästan susar så jag hör det när man lägger ner huvudet på kudden.
Vad är det som oroar mig så? Helt ärligt- Jag vet inte. Tankarna som byts ungefär var 12 sekund innehåller allt från små projekt på landet, mina skrivsaker, förhålllande, saker man undrar över och en massa annat skräp.
Jag antar att alla dessa saker på något sätt symboliserar mitt liv. Att jag ligger vaken och undrar vad som sker med livet. Var det detta som var livet? eller finns det något mer? Jag är ju trots allt bara 37, jo, 37 är inte gammalt. Det är Skit gammalt om man är 20, men är man 50 så tycker man att 37 är bara barnet. Jag? Jag är kluven. Klart man känner att man börjar bli till åren och borde ha, vid det här laget, lärt mig att styra upp mitt skit. Att ta ansvar för min egen närvaro. Men jag är fortfarande alldeles för lat/oengagerad eller vad man nu kan kalla det. Kanske även en del dålig självkänsla kan man kanske chansa på med. Känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå inte bli bra.
Vilket även det är en kluven känsla, för jag vet ju att det jag skriver ofta är riktigt bra.
Nåja.
Jag hoppas väl på att växa upp någon gång. Och somnar gör man nog ändå när man blir tillräckligt utmattad. Som de säger - Jaja det kunde ha varit värre.
Ha det!
Vad är det som oroar mig så? Helt ärligt- Jag vet inte. Tankarna som byts ungefär var 12 sekund innehåller allt från små projekt på landet, mina skrivsaker, förhålllande, saker man undrar över och en massa annat skräp.
Jag antar att alla dessa saker på något sätt symboliserar mitt liv. Att jag ligger vaken och undrar vad som sker med livet. Var det detta som var livet? eller finns det något mer? Jag är ju trots allt bara 37, jo, 37 är inte gammalt. Det är Skit gammalt om man är 20, men är man 50 så tycker man att 37 är bara barnet. Jag? Jag är kluven. Klart man känner att man börjar bli till åren och borde ha, vid det här laget, lärt mig att styra upp mitt skit. Att ta ansvar för min egen närvaro. Men jag är fortfarande alldeles för lat/oengagerad eller vad man nu kan kalla det. Kanske även en del dålig självkänsla kan man kanske chansa på med. Känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå inte bli bra.
Vilket även det är en kluven känsla, för jag vet ju att det jag skriver ofta är riktigt bra.
Nåja.
Jag hoppas väl på att växa upp någon gång. Och somnar gör man nog ändå när man blir tillräckligt utmattad. Som de säger - Jaja det kunde ha varit värre.
Ha det!
torsdag 1 september 2011
Träning. (igen)
Jo, jag vet vad nån tänker, jaha, ska han försöka träna igen?
Jo det ska han.
Vad är planen? Tja, att komma lite i form, få bort den allt mer synliga gubbmagen. Den stör mig mest av allt. Det som stör mig är att den fanns inte för tre år sedan, då vägde jag 10 kilo mindre. Och sen, två, tre förhållanden senare, så e jag på god väg att bli ett obekvämt litet fetto.
Jag vill redan här säga att alla får ha den kroppsform de känner för. om du trivs med att vara ett benrangel, trimmad, knubbig eller tillräckligt stor för att ha ett eget månsystem, så är jag glad för dig. Alla gör som de vill. Men Jag trivs inte alls med min buk.
Men, kan man man ju tycka då, det är väl bara ge sig ut å springa och så, så säger den poff. Jo, det vore ju lätt så. Om inte mina knän vore så dåliga att jag får för ont av att springa.
Så min plan blir helt enkelt att börja äta mer, och lyfta tyngre. (igen jag vet) hur kan detta få en att gå ner i vikt undrar nån, men detta handlar inte om att gå ner i vikt. Utan att minska i midja. Thats it.
Vikten får gärna ligga kvar på runt 95, bara den är lite bättre... utspridd.. så att säga.
Träningskortet inhandlat. Massa vitaminer och mineraler inhandlat. Nu är den sista lilla "bump in the road" att klara av min onda axel. Om jag ska börja träna mjukt och se om den hänger med. eller om jag ska besöka en läkare eller liknande för att få deras utlåtande. Jag tror det lutar åt att börja lite mjukt (som att jag nånsin gör det egentligen, startar på 80% och ökar..) och ser om den håller. om inte så får jag uppsöka plåsterfarbrorn.
Vem vet. jag kanske lägger upp någon före-bild och mer info senare. när jag känner att jag kommit igång.
Man måste ha före, under och färdig bild. Så man kan följa sin utveckling.
Nåja...
Ha det!
Jo det ska han.
Vad är planen? Tja, att komma lite i form, få bort den allt mer synliga gubbmagen. Den stör mig mest av allt. Det som stör mig är att den fanns inte för tre år sedan, då vägde jag 10 kilo mindre. Och sen, två, tre förhållanden senare, så e jag på god väg att bli ett obekvämt litet fetto.
Jag vill redan här säga att alla får ha den kroppsform de känner för. om du trivs med att vara ett benrangel, trimmad, knubbig eller tillräckligt stor för att ha ett eget månsystem, så är jag glad för dig. Alla gör som de vill. Men Jag trivs inte alls med min buk.
Men, kan man man ju tycka då, det är väl bara ge sig ut å springa och så, så säger den poff. Jo, det vore ju lätt så. Om inte mina knän vore så dåliga att jag får för ont av att springa.
Så min plan blir helt enkelt att börja äta mer, och lyfta tyngre. (igen jag vet) hur kan detta få en att gå ner i vikt undrar nån, men detta handlar inte om att gå ner i vikt. Utan att minska i midja. Thats it.
Vikten får gärna ligga kvar på runt 95, bara den är lite bättre... utspridd.. så att säga.
Träningskortet inhandlat. Massa vitaminer och mineraler inhandlat. Nu är den sista lilla "bump in the road" att klara av min onda axel. Om jag ska börja träna mjukt och se om den hänger med. eller om jag ska besöka en läkare eller liknande för att få deras utlåtande. Jag tror det lutar åt att börja lite mjukt (som att jag nånsin gör det egentligen, startar på 80% och ökar..) och ser om den håller. om inte så får jag uppsöka plåsterfarbrorn.
Vem vet. jag kanske lägger upp någon före-bild och mer info senare. när jag känner att jag kommit igång.
Man måste ha före, under och färdig bild. Så man kan följa sin utveckling.
Nåja...
Ha det!
fredag 12 augusti 2011
The Lord God and how his minions fucked him + tankar
Är en titel på en bok jag vill skriva. Men får se om jag orkar ta mig tid.
De flesta tänkande människorna vet väl allt detta redan men det är väldigt få som bryr sig. Vilket är självklart.
Om jag inte berörs av påvens kondompolitik, varför bryr jag mig? Särskilt då jag är ateist.
Svaret får bli - För att jag hatar hyckleri. Jag kan säkert vara en liten hycklande lögnare från gång till gång, men skillnaden på mig och en präst, biskop eller tillåmed Påve, är att Jag har aldrig hävdat att jag är Guds ställföreträdare, och jag har inga mängder av folk som lyder mina ord. Det har påven. När han säger att kondomer inte skyddar mot aids, så lyssnar folk. Om jag säger att kondomer inte skyddar mot aids, så fnittrar folk och går vidare.
Tv evangelister i USA är också något jag avskyr. De som säger saker som - Gud sa att jag måste få ihop $1.000.000 annars kommer han döda mig. Behöver jag säga att icke namngivna tv präst fick in Mycket mer än så? De stackars (dumma idioterna?) skevt troende amerikanarna öppnade sina plånböcker hejdlöst och vräkte pengar över honom.
Varför anklagar jag då tex dessa två personer för att vara hycklare? Jo enkelt, de säger sig föra guds talan, folk lyssnar och följer. Och de missbrukar detta till max. Påvedömet har i 2000 år betett sig som svin. Den som vill säga emot kan bita sig i tungan. Det finna allt för mycket dokumenterat, mycket tillåmed av kyrkan själv. Kyrkan har förstört och dödat så mkt och många människor att det borde kallas för folkmord. (vilket det faktiskt gör i vissa fall)
De säger sig föra guds talan, men de löever inte riktigt som de lär. Påven känner till hur präster våldtar barn och väljer att titta åt andra hållet, påven var medvetn om tyskarnas judeutrotning, men valde att titta bort, påven rensade ut ett helt folkslag för att de hade en annan syn på kristendom än katolikerna. Katolik, den Allmänna tron, till för alla (det är det det betyder) rensade ut Gnostikerna, sanningssökarna (de trodde att kunskap var vägen till upplysning och himmel).
Ett citat som många nog hört i olika filmer då och då, kommer från 1200 talet då den dåvarande påven gav order om utrotningen av Gnostikerna (Albigenserna, som levde i området som nu är norra italien, södra frankrike) fick frågan- "hur ska vi se skillnad på oss och dom?" Svarade - "Döda alla, gud finner de sina."
Att en sån person kan samtidigt säga att gud älskar alla. Det är Galet hycklande.
Att en amerikansk tv evangelist säger att homosexualitet är fel, och sen avslöjas när han sniffar kokain från en manlig prostituerads rygg medan han pumpar honom och ger honom en reacharound, det är hyckleri i världsklass!
En sån människa förtjänar nästan att avrättas mer än en person som skjutit nån i ett bankrån.
Jag skulle kunna fortsätta skriva massor. Men mitt problem är som vanligt att hålla mig på spåret.
Ateist. Varför bryr sig en ateist om troende? Enkelt även detta. Vi lever i en värld full av religion. Så jag ser det som en självklarhet, ett måste att vara insatt i alla sidor.
Min ateism är av det äldre slaget. Jag har valt att inte tro på Den guden som kallas Jahve, Jehova, YHWH, Allah etc. Det finns Deister som tror att gud skapade världen och sen lämnade oss ifred. Det finns Teister som tror att gud startade allt och fortfarande styr och kräver våra böner. Sen fanns det (i mina ögon - de tänkande smarta) Ateisterna. Som inte tror att gud styr nånting. Mer om detta i en annan blogg.
Hycklare. Jag önskar ibland att Gud ska finnas. Och att han plötsligt en dag ska få nog och skicka ner de fyra ryttarna och göra en Sodom och Gomorra på oss. Att rensa ut de som ljuger i hans namn. De som rent ut sagt drar hans namn i skiten. Mördar, dödar, stjäl och ljuger för personlig vinning i Guds namn. Dessa människor vore ju Hysteriskt kul att titta på när Gud radar upp dessa ute på torget i tex VatikanStaten och bara wastar dem en efter en med ett nackskott. Ok, inte Gud själv, men Gabriel eller nån av hans hejdukar.
Döden sitter på sin blekgula häst och petar på folk och fnittrar när de faller livlösa ner. Uppe i nåt torn har påven gömt sig och sitter i sitt eget piss och gråter för att han vet att det snart är hans tur. Efter en sån utrensning så skulle jag kunna tänka mig att ta bort A:et i min tatuering så den sedan lyder Teist. Vore så värt det!
Är jag själv inte rädd för att bli utrensad om nåt sånt händer? HAHAHA nej. varför? Jag har Aldrig sagt- Jag ska följa guds regler, och sen brytit mot dom. Jag är ren. Jag har hållt mig borta från det där sen jag kunde tänka självmant. Jag är inte döpt eller konfimerad (tack mamma och pappa) Mina föräldrar är inte gifta, så jag är en liten hednisk bastard. And i love it!
Så om något kommer ske, så är det snarare mig han kommer att be om hjälp.
Då, skulle jag utan att blinka ge mig ut i världen med änglarna och rensa. Utan att blinka.
Skulle jag tro på Gud efter det?
Nej, jag skulle veta att Gud finns. Men jag skulle fortfarande inte välja att leva efter hans eventuella regler.
Vilket leder mig in på den sista strofen i min tröttsamt långa blogg. Guds regler. Är ju egentligen Påvens regler. Ända sedan Påven på 400 talet plötsligt bestämde sig för att han inte längre var Pauls ställföreträdare på jorden, utan Guds ställföreträdare. Så är det han och hans likar som sagt vad gud har sagt. Och straffat folk efter sitt eget nöje. Inte okej.
Med andra ord. Gods minions fucked him. And God should be pissed. But he´s not..
Go Atheism!
Ha det!
Ha det!
Jag vill här här passa på att be om ursäkt för att jag är så patriarkalisk och nämner Gud som en Han. Jag gör inte detta för att jag anser att det är en han, bara ett val jag gjort, jag kan skriva Hon nästa gång.
De flesta tänkande människorna vet väl allt detta redan men det är väldigt få som bryr sig. Vilket är självklart.
Om jag inte berörs av påvens kondompolitik, varför bryr jag mig? Särskilt då jag är ateist.
Svaret får bli - För att jag hatar hyckleri. Jag kan säkert vara en liten hycklande lögnare från gång till gång, men skillnaden på mig och en präst, biskop eller tillåmed Påve, är att Jag har aldrig hävdat att jag är Guds ställföreträdare, och jag har inga mängder av folk som lyder mina ord. Det har påven. När han säger att kondomer inte skyddar mot aids, så lyssnar folk. Om jag säger att kondomer inte skyddar mot aids, så fnittrar folk och går vidare.
Tv evangelister i USA är också något jag avskyr. De som säger saker som - Gud sa att jag måste få ihop $1.000.000 annars kommer han döda mig. Behöver jag säga att icke namngivna tv präst fick in Mycket mer än så? De stackars (dumma idioterna?) skevt troende amerikanarna öppnade sina plånböcker hejdlöst och vräkte pengar över honom.
Varför anklagar jag då tex dessa två personer för att vara hycklare? Jo enkelt, de säger sig föra guds talan, folk lyssnar och följer. Och de missbrukar detta till max. Påvedömet har i 2000 år betett sig som svin. Den som vill säga emot kan bita sig i tungan. Det finna allt för mycket dokumenterat, mycket tillåmed av kyrkan själv. Kyrkan har förstört och dödat så mkt och många människor att det borde kallas för folkmord. (vilket det faktiskt gör i vissa fall)
De säger sig föra guds talan, men de löever inte riktigt som de lär. Påven känner till hur präster våldtar barn och väljer att titta åt andra hållet, påven var medvetn om tyskarnas judeutrotning, men valde att titta bort, påven rensade ut ett helt folkslag för att de hade en annan syn på kristendom än katolikerna. Katolik, den Allmänna tron, till för alla (det är det det betyder) rensade ut Gnostikerna, sanningssökarna (de trodde att kunskap var vägen till upplysning och himmel).
Ett citat som många nog hört i olika filmer då och då, kommer från 1200 talet då den dåvarande påven gav order om utrotningen av Gnostikerna (Albigenserna, som levde i området som nu är norra italien, södra frankrike) fick frågan- "hur ska vi se skillnad på oss och dom?" Svarade - "Döda alla, gud finner de sina."
Att en sån person kan samtidigt säga att gud älskar alla. Det är Galet hycklande.
Att en amerikansk tv evangelist säger att homosexualitet är fel, och sen avslöjas när han sniffar kokain från en manlig prostituerads rygg medan han pumpar honom och ger honom en reacharound, det är hyckleri i världsklass!
En sån människa förtjänar nästan att avrättas mer än en person som skjutit nån i ett bankrån.
Jag skulle kunna fortsätta skriva massor. Men mitt problem är som vanligt att hålla mig på spåret.
Ateist. Varför bryr sig en ateist om troende? Enkelt även detta. Vi lever i en värld full av religion. Så jag ser det som en självklarhet, ett måste att vara insatt i alla sidor.
Min ateism är av det äldre slaget. Jag har valt att inte tro på Den guden som kallas Jahve, Jehova, YHWH, Allah etc. Det finns Deister som tror att gud skapade världen och sen lämnade oss ifred. Det finns Teister som tror att gud startade allt och fortfarande styr och kräver våra böner. Sen fanns det (i mina ögon - de tänkande smarta) Ateisterna. Som inte tror att gud styr nånting. Mer om detta i en annan blogg.
Hycklare. Jag önskar ibland att Gud ska finnas. Och att han plötsligt en dag ska få nog och skicka ner de fyra ryttarna och göra en Sodom och Gomorra på oss. Att rensa ut de som ljuger i hans namn. De som rent ut sagt drar hans namn i skiten. Mördar, dödar, stjäl och ljuger för personlig vinning i Guds namn. Dessa människor vore ju Hysteriskt kul att titta på när Gud radar upp dessa ute på torget i tex VatikanStaten och bara wastar dem en efter en med ett nackskott. Ok, inte Gud själv, men Gabriel eller nån av hans hejdukar.
Döden sitter på sin blekgula häst och petar på folk och fnittrar när de faller livlösa ner. Uppe i nåt torn har påven gömt sig och sitter i sitt eget piss och gråter för att han vet att det snart är hans tur. Efter en sån utrensning så skulle jag kunna tänka mig att ta bort A:et i min tatuering så den sedan lyder Teist. Vore så värt det!
Är jag själv inte rädd för att bli utrensad om nåt sånt händer? HAHAHA nej. varför? Jag har Aldrig sagt- Jag ska följa guds regler, och sen brytit mot dom. Jag är ren. Jag har hållt mig borta från det där sen jag kunde tänka självmant. Jag är inte döpt eller konfimerad (tack mamma och pappa) Mina föräldrar är inte gifta, så jag är en liten hednisk bastard. And i love it!
Så om något kommer ske, så är det snarare mig han kommer att be om hjälp.
Då, skulle jag utan att blinka ge mig ut i världen med änglarna och rensa. Utan att blinka.
Skulle jag tro på Gud efter det?
Nej, jag skulle veta att Gud finns. Men jag skulle fortfarande inte välja att leva efter hans eventuella regler.
Vilket leder mig in på den sista strofen i min tröttsamt långa blogg. Guds regler. Är ju egentligen Påvens regler. Ända sedan Påven på 400 talet plötsligt bestämde sig för att han inte längre var Pauls ställföreträdare på jorden, utan Guds ställföreträdare. Så är det han och hans likar som sagt vad gud har sagt. Och straffat folk efter sitt eget nöje. Inte okej.
Med andra ord. Gods minions fucked him. And God should be pissed. But he´s not..
Go Atheism!
Ha det!
Ha det!
Jag vill här här passa på att be om ursäkt för att jag är så patriarkalisk och nämner Gud som en Han. Jag gör inte detta för att jag anser att det är en han, bara ett val jag gjort, jag kan skriva Hon nästa gång.
måndag 8 augusti 2011
De små sakerna i livet.
Vad är de små sakerna i livet?
Är det de små sakerna som gör att man ens orkar ta sig upp på morgonen när allt känns som att det suger?
Är det de små sakerna som gör att man sakta ruttnar ihop på sin arbetsplats?
Är de små sakerna helt enkelt små omärkliga strokes och hjärnblödningar som man kommer lida av om 10 år?
Är det ett leende från sin dotter?
Eller fingret från bilföraren i den där volvon som körde förbi lite för nära och du tutade på den?
Jag antar att detta är det man inte vet, och aldrig kommer få reda på. Eller så är det helt enkelt det man jobbar på att förstå hela livet, och sen när man fattar allt, så dör man. Utan att ha hunnit förtälja sin dyrköpta kunskap till någon av den yngre generationen.
Men hur man än väljer att se det, ungefär som om glaset e halvtomt eller halvfullt, så är det ju trots allt de små sakerna som gör livet värt att leva. Allt ifrån leendet till fingret till stroken.
Tänk om jag kom på det nu??..
nej, jag lever fortfarande, jag hade nog fel.
Ha det!
Är det de små sakerna som gör att man ens orkar ta sig upp på morgonen när allt känns som att det suger?
Är det de små sakerna som gör att man sakta ruttnar ihop på sin arbetsplats?
Är de små sakerna helt enkelt små omärkliga strokes och hjärnblödningar som man kommer lida av om 10 år?
Är det ett leende från sin dotter?
Eller fingret från bilföraren i den där volvon som körde förbi lite för nära och du tutade på den?
Jag antar att detta är det man inte vet, och aldrig kommer få reda på. Eller så är det helt enkelt det man jobbar på att förstå hela livet, och sen när man fattar allt, så dör man. Utan att ha hunnit förtälja sin dyrköpta kunskap till någon av den yngre generationen.
Men hur man än väljer att se det, ungefär som om glaset e halvtomt eller halvfullt, så är det ju trots allt de små sakerna som gör livet värt att leva. Allt ifrån leendet till fingret till stroken.
Tänk om jag kom på det nu??..
nej, jag lever fortfarande, jag hade nog fel.
Ha det!
söndag 24 juli 2011
Jag mot Knarkarna
Måste bara berätta om min helg. Vi i mitt hyreshus har haft massa inbrott på vinden. jag har ringt familjebostäder 3 gånger och berättat detta, men de första två gångerna försvann på vägen, den tredje tog dock. Så de var tydligen här förra veckan och lagade.Och jag såg igår hur de hade lagat mitt förråd där baksidans hönsnät var uppklippt. de har satt på en ny låsbygel på dörren, Dörren som är hel och låst. Baksidan är fortfarande uppklippt. Smarta lirare.
hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott. Vilken tur för henne, tänker jag naivt.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.
Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd, lådan jag ställde utanför är upprotad igen, jag svär ännu mer, ställer in sängen, släcker och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp (grannlappar, de är underbara) och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel.
Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.
Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen. Jag kollar även vindsdörren igen,. Den står såklart uppställd igen. Maddafakkers! jag hämtar en spritpenna och klottrar för första gången på 20 år. Jag skriver stort och tydligt "SE TILL ATT DÖRREN ÄR LÅST!" Lappen i hissen sitter kvar.
Jag lägger mig.
Den satt kvar imorse när jag gick ut för att köpa frukost, men när jagär på väg upp igen, så läser jag lappen för mig själv. Jag blev förvirrad, vad har jag skrivit egentligen?
Oginallappen löd:
Kära Grannar
PGA upprepade inbrott ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln. Och se till att dörren är låst.
Men hur mkt jag än läser så får jag inte ihop det.
Kära grannar
PGA upprepade inbrott på vinden ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln GE DEM EN KOPIA ISTÄLLET och se till att dörren är låst.
De har ändrat lappen.
The fight is on!
Ha det!
hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott. Vilken tur för henne, tänker jag naivt.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.
Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd, lådan jag ställde utanför är upprotad igen, jag svär ännu mer, ställer in sängen, släcker och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp (grannlappar, de är underbara) och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel.
Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.
Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen. Jag kollar även vindsdörren igen,. Den står såklart uppställd igen. Maddafakkers! jag hämtar en spritpenna och klottrar för första gången på 20 år. Jag skriver stort och tydligt "SE TILL ATT DÖRREN ÄR LÅST!" Lappen i hissen sitter kvar.
Jag lägger mig.
Den satt kvar imorse när jag gick ut för att köpa frukost, men när jagär på väg upp igen, så läser jag lappen för mig själv. Jag blev förvirrad, vad har jag skrivit egentligen?
Oginallappen löd:
Kära Grannar
PGA upprepade inbrott ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln. Och se till att dörren är låst.
Men hur mkt jag än läser så får jag inte ihop det.
Kära grannar
PGA upprepade inbrott på vinden ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln GE DEM EN KOPIA ISTÄLLET och se till att dörren är låst.
De har ändrat lappen.
The fight is on!
Ha det!
onsdag 20 juli 2011
Today was a good day.
Tranquilo.
A calm day is a good day. Its summertime, vacation time, so im all alone in the office. Witch means that im the boss man. I dont really like being in charge, having to be the one who handles shit. But in a way, its not all bad. I listen to my own musik, loud as fuck, it makes all the numbers and stuf that i handle, move so much faster.
All i can hope for now, is that this trnquility will have sunked its claws deep in the walls here. I dont need any chaos right now. 7 more days, then im off to. Off to where? i dont know. Out in the countryside i guess. Trees and sun. Thats all i need to feel happy.
Life is good.
A calm day is a good day. Its summertime, vacation time, so im all alone in the office. Witch means that im the boss man. I dont really like being in charge, having to be the one who handles shit. But in a way, its not all bad. I listen to my own musik, loud as fuck, it makes all the numbers and stuf that i handle, move so much faster.
All i can hope for now, is that this trnquility will have sunked its claws deep in the walls here. I dont need any chaos right now. 7 more days, then im off to. Off to where? i dont know. Out in the countryside i guess. Trees and sun. Thats all i need to feel happy.
Life is good.
tisdag 19 juli 2011
Att känna
Ibland känner man inte så mkt. Ibland känner man massor.
Ibland känner jag inte igen mig själv, och ibland vet jag precis hur jag känner, men inte varför jag gör det.
Ibland vill man känna hur det där andra känns, men man känner att det nog skulle vara dumt att känna det på det sättet. Så då backar man.
Ibland kan någon känna att man utstrålar nåt som man själv inte känner att man gör. Då uppskattar jag att få veta hur jag får andra att känna. Oftast ivarjefall. Ibland vill man INTE veta hur man får andra att känna, för då kan man känns antingen att man vill göra nåt åt det, eller så känner man att detta inte var något man ville känna till.
Detta är bra att känna till.
Ibland känner jag inte igen mig själv, och ibland vet jag precis hur jag känner, men inte varför jag gör det.
Ibland vill man känna hur det där andra känns, men man känner att det nog skulle vara dumt att känna det på det sättet. Så då backar man.
Ibland kan någon känna att man utstrålar nåt som man själv inte känner att man gör. Då uppskattar jag att få veta hur jag får andra att känna. Oftast ivarjefall. Ibland vill man INTE veta hur man får andra att känna, för då kan man känns antingen att man vill göra nåt åt det, eller så känner man att detta inte var något man ville känna till.
Detta är bra att känna till.
Jag mot världen med en kavel.
Bröd.
En gång i tiden, när jag gick gymnasiet, typ 300 år sedan om jag minns rätt, så bakade jag hela dagarna. Jag gick livsmedelsteknisk linje som det hette då. Vi bakade, lärde oss hur jäst funkar och bakade lite mer. Kanske därför jag alltid kännt mig lite outbildad. Jag läste ju vare sig matte eller engelska då. Bara bakade och hade gymnastik.
Anyways, nu skulle jag inte tala om hur skolsystemet förändrats på 300 (ok, 20 ) år, utan just om bakning.
Jag har länge länge velat baka, men har länge länge bott i lägenhet med gasugn, och oavsett vad folk säger, jag tycker INTE om gasugn. Det är värdelöst, värmen sprids inte, det blir bara undervärme, pajer får ingen färg, saker får ingen yta etc, det är inte bra. Men nu ska jag baka i en riktig ugn.
Vad ska jag baka? Jo, surdegsbröd. För två dagar sedan skållade jag rågmjöl och lite honum i en hink. sen ca var tolfte timme så häller jag på lite ljummet vatten och mer rågmjöl. mata monstret så att säga. På torsdag kommer surdegen vara jäst och fin, full med bakterier och gött.
Sen på fredag (det är tisdag idag) så blir det långbak. Varför långbak? Jo, degen skas bankas, sen vila 5 timmar, sen bankas och vila fem timmar och sen bakas ut till bröd och käsa en timme till.. så det kommer verkligen ta hela jämrans dagen att göra typ 6 limpor av ett bröd som.. smakar.. gud vet vad. Men det måste ju bli bra. Fint mjöl, vatten och honung är ju allt det består av. Mitt bidrag till kampen mot tillsatser etc.
Inte mkt, men mer än många :)
Jag meddelar när allt är färdigt hur det blev. kanske tillåmed dristar mig på att ge ut recept och en bild. Detta kan vara starten på en bakeriblogg, herregud, jag ser det framför mig. Detta kan bli stort, större, störst...
Vet inte om jag orkar driva en så stor blogg. Så jag lägger ner redan nu och nöjer mig med denna lilla lagom blogg.
Ha det!
En gång i tiden, när jag gick gymnasiet, typ 300 år sedan om jag minns rätt, så bakade jag hela dagarna. Jag gick livsmedelsteknisk linje som det hette då. Vi bakade, lärde oss hur jäst funkar och bakade lite mer. Kanske därför jag alltid kännt mig lite outbildad. Jag läste ju vare sig matte eller engelska då. Bara bakade och hade gymnastik.
Anyways, nu skulle jag inte tala om hur skolsystemet förändrats på 300 (ok, 20 ) år, utan just om bakning.
Jag har länge länge velat baka, men har länge länge bott i lägenhet med gasugn, och oavsett vad folk säger, jag tycker INTE om gasugn. Det är värdelöst, värmen sprids inte, det blir bara undervärme, pajer får ingen färg, saker får ingen yta etc, det är inte bra. Men nu ska jag baka i en riktig ugn.
Vad ska jag baka? Jo, surdegsbröd. För två dagar sedan skållade jag rågmjöl och lite honum i en hink. sen ca var tolfte timme så häller jag på lite ljummet vatten och mer rågmjöl. mata monstret så att säga. På torsdag kommer surdegen vara jäst och fin, full med bakterier och gött.
Sen på fredag (det är tisdag idag) så blir det långbak. Varför långbak? Jo, degen skas bankas, sen vila 5 timmar, sen bankas och vila fem timmar och sen bakas ut till bröd och käsa en timme till.. så det kommer verkligen ta hela jämrans dagen att göra typ 6 limpor av ett bröd som.. smakar.. gud vet vad. Men det måste ju bli bra. Fint mjöl, vatten och honung är ju allt det består av. Mitt bidrag till kampen mot tillsatser etc.
Inte mkt, men mer än många :)
Jag meddelar när allt är färdigt hur det blev. kanske tillåmed dristar mig på att ge ut recept och en bild. Detta kan vara starten på en bakeriblogg, herregud, jag ser det framför mig. Detta kan bli stort, större, störst...
Vet inte om jag orkar driva en så stor blogg. Så jag lägger ner redan nu och nöjer mig med denna lilla lagom blogg.
Ha det!
måndag 18 juli 2011
Välkommen vanliga livet.
Semester i två veckor. Känns väldigt asiatiskte eller rent av amerikanskt. Jag hade gärna haft mer, men kände att jag sparar tre veckor till nåt annat skoj. Och att känna sig lite som nån världsmedborgare e ju inte fel det heller.
Igår, på min sista lediga dag, så började jag skapa en livsplan. Inte en dag för sent för en 38 åring..
Planen är väl väldigt lös, och egentligen faktiskt inte nån livsplan, mer en plan för de sista fem månaderna som är kvar av detta år 2011.
Vad fanns på listan? oh en hel del, en del som nog inte passar sig här, trots att det inte direkt e nån rusning till mina inlägg, men ändå.
En del saker dock var nog, nu när jag tänker efter, mest samma sak fast med olika ord. -get your shit together! typ.
Ta mig i kragen och skriva min jävla bok, och mina manus, jobba på dom och skriv synopser. Hur svårt kan det vara lixom?? (bortsett från att det faktiskt är jävligt svårt då..) Listan innefattade även mer fysiska saker, som att komma igån och stretcha, träna, hitta mönster som jag kan följa och inte tappa tråden hela tiden. Jag kanske även borde skriva upp - "slutför innan du börjar nytt" för det är nog ett av mina största problem.
Och här å var i min lilla lista så kommer det upp saker som berör landet, den lilla röda stugan där jag vill spendera större delen av mina somrar och julaftnar, men oftast slutar med att jag bara har tid att vara där ute några helger om året, landet som behöver rustas upp. Målet är att även hinna med lite saker där.
Tror listan nådde nånstans runt 20 saker, 20 saker på fem månader. Gör matten på den, så har jag 150 dagar på mig, 150 delat på 20 är 7,5. Jag har 7,5 dagar på mig att fixa allt, Herre gud! kommer inte gå. landet, där har jag typ några helger på mig, med nonstop jobb. Träning och det andra sen? hur fixar man att börja stretcha? Det kan jag ju börja med nu, men tricket är ju att fortsätta sen.
Här kommer något jag läste i en bok in. Tesen i boken är, att om man gör något i 21 dagar, så blir det en vana. Och en vana är svår att bryta. Så om jag kan ta mig i kragen att gå till gymmet, och stretcha varje morgon och kväll i 21 dagar. så kanske det sitter sen. I wish.. Varför behöver jag allt detta då? För att jag fan faller sönder. Straffet för att inte ha tränat nåt alls när jag var liten/yngre. Började inte träna förrän jag hade passerat 25, och då var det redan försent. Knäna hade hunnit panga och ryggen.. ja, den pangar lite när den vill. Det är hemskt att bli gammal och trasig. Så mina (futila?) försök att reda ut lite av detta innan jag blir ännu äldre och trasigare, är nästan mer en desperat handling. Nödvärn om man så vill.
Listan ja, den innehåller inte så mycket mer än det. Men det räcker för att stressa mig. Vilket är ironiskt, för en punkt på listan är - Ta det lugnt.
Ha det!
Igår, på min sista lediga dag, så började jag skapa en livsplan. Inte en dag för sent för en 38 åring..
Planen är väl väldigt lös, och egentligen faktiskt inte nån livsplan, mer en plan för de sista fem månaderna som är kvar av detta år 2011.
Vad fanns på listan? oh en hel del, en del som nog inte passar sig här, trots att det inte direkt e nån rusning till mina inlägg, men ändå.
En del saker dock var nog, nu när jag tänker efter, mest samma sak fast med olika ord. -get your shit together! typ.
Ta mig i kragen och skriva min jävla bok, och mina manus, jobba på dom och skriv synopser. Hur svårt kan det vara lixom?? (bortsett från att det faktiskt är jävligt svårt då..) Listan innefattade även mer fysiska saker, som att komma igån och stretcha, träna, hitta mönster som jag kan följa och inte tappa tråden hela tiden. Jag kanske även borde skriva upp - "slutför innan du börjar nytt" för det är nog ett av mina största problem.
Och här å var i min lilla lista så kommer det upp saker som berör landet, den lilla röda stugan där jag vill spendera större delen av mina somrar och julaftnar, men oftast slutar med att jag bara har tid att vara där ute några helger om året, landet som behöver rustas upp. Målet är att även hinna med lite saker där.
Tror listan nådde nånstans runt 20 saker, 20 saker på fem månader. Gör matten på den, så har jag 150 dagar på mig, 150 delat på 20 är 7,5. Jag har 7,5 dagar på mig att fixa allt, Herre gud! kommer inte gå. landet, där har jag typ några helger på mig, med nonstop jobb. Träning och det andra sen? hur fixar man att börja stretcha? Det kan jag ju börja med nu, men tricket är ju att fortsätta sen.
Här kommer något jag läste i en bok in. Tesen i boken är, att om man gör något i 21 dagar, så blir det en vana. Och en vana är svår att bryta. Så om jag kan ta mig i kragen att gå till gymmet, och stretcha varje morgon och kväll i 21 dagar. så kanske det sitter sen. I wish.. Varför behöver jag allt detta då? För att jag fan faller sönder. Straffet för att inte ha tränat nåt alls när jag var liten/yngre. Började inte träna förrän jag hade passerat 25, och då var det redan försent. Knäna hade hunnit panga och ryggen.. ja, den pangar lite när den vill. Det är hemskt att bli gammal och trasig. Så mina (futila?) försök att reda ut lite av detta innan jag blir ännu äldre och trasigare, är nästan mer en desperat handling. Nödvärn om man så vill.
Listan ja, den innehåller inte så mycket mer än det. Men det räcker för att stressa mig. Vilket är ironiskt, för en punkt på listan är - Ta det lugnt.
Ha det!
torsdag 30 juni 2011
The Being of Me
Att vara mig är ingen lek. Jag är ovanlig och svår att likna. Jag har egenskaper som få människor har, som medkänsla ochempati, men samtidigt inte svårt för att bry mig noll om någhon jag inte tycker förtjänar det.
Alla mina starka och svaga egenskaper är saker som förstärks av varandra. Komplext är bara förnamnet.
Jag behandlar både mig själv och andra, så som jag vill att de ska behandla mig. Ibland är jag på, ibland av, allt beroende på humör.
Jag blir väldigt sällan arg, men kan bli väldigt irriterad när folk beter sig illa. Allra helst när folk beter sig illa mot mina nära och kära, mig själv spelar det inte så stor roll.
Jag försöker ibland att inte ta så mkt plats, att vara tyst. Ibland är min högsta önskan att inte ens märkas. men ibland kan man inte rå för det.
Jag gillar riddare och soldater. Jag är lite romantisk på det viset. Jag gillar inte riddare och soldater för att de dödar folk och saker, jag gillar just den romantiska biten av det. Att stå för något annat, något högre, att ha ett nobelt syfte. Att finnas för någon annan och lägga sitt liv utan eftertanke.
Ungefär av samma skäl som jag tycker (trots allt som skrivs) om kungahuset. Jag gillar kungen. Inte ur egenskap "född att styra och kungahuset ftår för medeltida förtryck" etc, utan mer för just det romantiska skimret. "-for you my lord" och sen rider sir Lancelot bort i horisonten.
Jag anser att dödstraff inte är helt fel ibland. Jag kan anse att män som misshandlar kvinnor borde låsas in på livstid och under denna livstid få behandling och medicin för det. Jag skulle tillåmed kunna tycka att en man som misshandlar en kvinna, och förföljer henne och hotar henne, faktiskt skulle kunna få dödstraff bara för det, varför? För att det kommer ju med stor chans ändå sluta med att han slår ihjäl den flickvännen, och kanske nästa. Och att byta en människas liv mot två tre andra, är i mina ögon inte helt fel.
Jag tycker att det är ok att vara politiskt inkorrekt. Jag tycker att ord som invandrare är onödiga. För vi är ju alla människor. Om det skulle vara så att det finns invandrare som är onda (jag tänker tex på polisens offentliga brev där de varnar för sydamerikaner..) så kan jag ju bara slänga fram saker som - Mattias Flink, Thomas Quick, Tony Ohlsson är ju personer som ses som några av de ondaste vi haft i vårt land, och de är ju faktiskt svenskar.
Så även det är något jag hävdar med brinnande hjärta, att människor som är emot, mångfald som det så fint heter, kan brinna i helvetet.
Vad mer är bra och ofelbart med mig? Massor. Typ allt. Tillåmed mina svagheter är ju awesome.
Om gud fanns, och hade haft en plan, så hade jag varit, inte piken, men ivarjefall en av höjdpunkterna i människsans hittills korta historia. Det är nästan synd och skam att jag inte vill ha barn. Mina gener är ju som gjorda för att föras vidare. Men man ska ju stanna när man e på toppen som man säger. Så här stannar det perfekta.
Och lika bra är det, för jag är inte helt säker på om mänskligheten förtjänar mina gener. På den fronten är jag lite egoistisk.
Ha det!
Alla mina starka och svaga egenskaper är saker som förstärks av varandra. Komplext är bara förnamnet.
Jag behandlar både mig själv och andra, så som jag vill att de ska behandla mig. Ibland är jag på, ibland av, allt beroende på humör.
Jag blir väldigt sällan arg, men kan bli väldigt irriterad när folk beter sig illa. Allra helst när folk beter sig illa mot mina nära och kära, mig själv spelar det inte så stor roll.
Jag försöker ibland att inte ta så mkt plats, att vara tyst. Ibland är min högsta önskan att inte ens märkas. men ibland kan man inte rå för det.
Jag gillar riddare och soldater. Jag är lite romantisk på det viset. Jag gillar inte riddare och soldater för att de dödar folk och saker, jag gillar just den romantiska biten av det. Att stå för något annat, något högre, att ha ett nobelt syfte. Att finnas för någon annan och lägga sitt liv utan eftertanke.
Ungefär av samma skäl som jag tycker (trots allt som skrivs) om kungahuset. Jag gillar kungen. Inte ur egenskap "född att styra och kungahuset ftår för medeltida förtryck" etc, utan mer för just det romantiska skimret. "-for you my lord" och sen rider sir Lancelot bort i horisonten.
Jag anser att dödstraff inte är helt fel ibland. Jag kan anse att män som misshandlar kvinnor borde låsas in på livstid och under denna livstid få behandling och medicin för det. Jag skulle tillåmed kunna tycka att en man som misshandlar en kvinna, och förföljer henne och hotar henne, faktiskt skulle kunna få dödstraff bara för det, varför? För att det kommer ju med stor chans ändå sluta med att han slår ihjäl den flickvännen, och kanske nästa. Och att byta en människas liv mot två tre andra, är i mina ögon inte helt fel.
Jag tycker att det är ok att vara politiskt inkorrekt. Jag tycker att ord som invandrare är onödiga. För vi är ju alla människor. Om det skulle vara så att det finns invandrare som är onda (jag tänker tex på polisens offentliga brev där de varnar för sydamerikaner..) så kan jag ju bara slänga fram saker som - Mattias Flink, Thomas Quick, Tony Ohlsson är ju personer som ses som några av de ondaste vi haft i vårt land, och de är ju faktiskt svenskar.
Så även det är något jag hävdar med brinnande hjärta, att människor som är emot, mångfald som det så fint heter, kan brinna i helvetet.
Vad mer är bra och ofelbart med mig? Massor. Typ allt. Tillåmed mina svagheter är ju awesome.
Om gud fanns, och hade haft en plan, så hade jag varit, inte piken, men ivarjefall en av höjdpunkterna i människsans hittills korta historia. Det är nästan synd och skam att jag inte vill ha barn. Mina gener är ju som gjorda för att föras vidare. Men man ska ju stanna när man e på toppen som man säger. Så här stannar det perfekta.
Och lika bra är det, för jag är inte helt säker på om mänskligheten förtjänar mina gener. På den fronten är jag lite egoistisk.
Ha det!
onsdag 29 juni 2011
Fan ta denna hjärna
Jag läser så mkt saker i tidningar och böcker som gör mig glad och upprörd. Men det blir så mkt så jag glömmer allt innan jag hinner klaga på det :)
Ok, hur kul är det ändå att läsa nån jäkla blogg som bara klagar?.. eh.. nog en massa, jag klagar nog bara inte tillräckligt. Jag måste börja bli hårdare i min kritik, anklaga kändisar för att ha tagit droger, för att ha tagit på små barn, för att finnas. Och hacka mycket mer på allt och alla.
Fast Det är inte riktigt jag tyvärr. Så jag kommer aldrig lyckas få ett stabilt följe. Inte för att det gör något, mer läsare, mer press. Hittils trivs jag rätt bra här i tystnaden och anonymiteten.
Anyways. Jag hade en plan, var la jag den..
Jag åt Groddar igår.. Kunde ha dött tydligen. Kanske fortfarande kommer dö. Eller ok, dö kommer jag defentitivt att göra någon gång, men jag dör helst inte av EHEC. Men jag kände, hur stor e chansen?
Jag gillar att leva farligt. Plus att jag tänkte- Så jävla dyra som de groddarna var, så kan de omöjligt innehålla nån smitta. För det priset så måste det ha suttit några sommarjobbande gymnasieelever och sköljt av dem en och en.
Ne, nu har jag för ont i huvudet för att minnas nåt alls. Så jag tar adjö.
Ha det!
Ok, hur kul är det ändå att läsa nån jäkla blogg som bara klagar?.. eh.. nog en massa, jag klagar nog bara inte tillräckligt. Jag måste börja bli hårdare i min kritik, anklaga kändisar för att ha tagit droger, för att ha tagit på små barn, för att finnas. Och hacka mycket mer på allt och alla.
Fast Det är inte riktigt jag tyvärr. Så jag kommer aldrig lyckas få ett stabilt följe. Inte för att det gör något, mer läsare, mer press. Hittils trivs jag rätt bra här i tystnaden och anonymiteten.
Anyways. Jag hade en plan, var la jag den..
Jag åt Groddar igår.. Kunde ha dött tydligen. Kanske fortfarande kommer dö. Eller ok, dö kommer jag defentitivt att göra någon gång, men jag dör helst inte av EHEC. Men jag kände, hur stor e chansen?
Jag gillar att leva farligt. Plus att jag tänkte- Så jävla dyra som de groddarna var, så kan de omöjligt innehålla nån smitta. För det priset så måste det ha suttit några sommarjobbande gymnasieelever och sköljt av dem en och en.
Ne, nu har jag för ont i huvudet för att minnas nåt alls. Så jag tar adjö.
Ha det!
torsdag 23 juni 2011
MIdsommarafton
Midvinterblot. Den sista av våra hedniska högtider som inte våldtagits av kristendomen. Det enda vi gör är super och äter och slåss. Vilket ju kan låta hemskt. Men jag anar att det är så det gått till i alla tider. Ända sedan Druider och naturfolk styrde och säkert innan dess.
Julafton, eller midvinterblot (vilket nog egentligen tidsmässigt mer ska vara Lucia har jag förstått) som det bör kallas. Snoddes ju rätt fort. Men maten finns ju kvar även där. Spriten, hyffsat, men kristendomen gjorde nog sitt bästa för att sänka alkoholhalten på festandet.
Midsommar 2011. Vad ska jag göra då? Jo, åka till dalarna och fira. Det känns alltid mer äkta däruppe. Stockholmare som jag är, så känns det ju mer gediget med folkdress och stång uppe i skogen än att sitta på en bakgård eller i ett kök bland betongen.
Jag är faktiskt på väg dit strax, så jag måste nog fixa det sista innan jag ger mig av.
Ha det!
Julafton, eller midvinterblot (vilket nog egentligen tidsmässigt mer ska vara Lucia har jag förstått) som det bör kallas. Snoddes ju rätt fort. Men maten finns ju kvar även där. Spriten, hyffsat, men kristendomen gjorde nog sitt bästa för att sänka alkoholhalten på festandet.
Midsommar 2011. Vad ska jag göra då? Jo, åka till dalarna och fira. Det känns alltid mer äkta däruppe. Stockholmare som jag är, så känns det ju mer gediget med folkdress och stång uppe i skogen än att sitta på en bakgård eller i ett kök bland betongen.
Jag är faktiskt på väg dit strax, så jag måste nog fixa det sista innan jag ger mig av.
Ha det!
tisdag 21 juni 2011
Semestertider
Upptäckte precis att Juni snart är över. Nu låter jag sådär svenskt pessimistisk, jag vet, men det är bara ett faktum tagen från min verklighet.
Jag fick ingen semester 2010, av den enkla anledningen att jag vikarierade för vår Personalansvarig, och kände att jag hade aldeles för mkt jobb. Så jag tog den semestern nu i mars. En månad i centralamerika. Det var inte illa alls :)
I år, blir det därmed lite mindre semester för att jag redan är utvilad. Men om två veckor, så har jag två veckor semester. Som kommer spenderas på landet. ska bli härligt. Men saken som jag började med, är att det gått så fort. Som alltid så är vintern så lång och verkar aldrig ta slut, medan sommaren bara säger poff.
Jag är snart 40 år, och jag verkar aldrig vänja mig. Som de flesta antar jag.
Det var två veckor, sen jobbar jag två till och sen tar jag ledigt en vecka till.
Vilket lämnar 2 veckor till senare i höst eller nåt annat skoj.
Vad vill jag hitta på? Inte en aning. Kanske en sistaminuten på egenhand. Så kan jag sola och skriva på min bok. Det skulle nog vara det jag behöver mest av allt.
Men tills dess, så e det bara slita som ett djur.
My work is never done!
Ha det!
Jag fick ingen semester 2010, av den enkla anledningen att jag vikarierade för vår Personalansvarig, och kände att jag hade aldeles för mkt jobb. Så jag tog den semestern nu i mars. En månad i centralamerika. Det var inte illa alls :)
I år, blir det därmed lite mindre semester för att jag redan är utvilad. Men om två veckor, så har jag två veckor semester. Som kommer spenderas på landet. ska bli härligt. Men saken som jag började med, är att det gått så fort. Som alltid så är vintern så lång och verkar aldrig ta slut, medan sommaren bara säger poff.
Jag är snart 40 år, och jag verkar aldrig vänja mig. Som de flesta antar jag.
Det var två veckor, sen jobbar jag två till och sen tar jag ledigt en vecka till.
Vilket lämnar 2 veckor till senare i höst eller nåt annat skoj.
Vad vill jag hitta på? Inte en aning. Kanske en sistaminuten på egenhand. Så kan jag sola och skriva på min bok. Det skulle nog vara det jag behöver mest av allt.
Men tills dess, så e det bara slita som ett djur.
My work is never done!
Ha det!
onsdag 15 juni 2011
Hjärta och Smärta
Ibland blir jag besviken. det kan vara av olika skäl. Lite för ofta den senaste tiden blir jag besviken på min flickvän.
Kanske inte på henne. men på situationer som uppstår med henne. Små saker. Som att om jag inte skriver ett litet sms med Godnattkyss så får jag frågan varför, men hon kan vänta en hel natt, en halv dag för att sen inte skriva nåt trevligt, utan bara säga att hon inte kan träffa mig när vi sa, för hon hade lovat bort sig. Då blir jag besviken. Ledsen rent ut sagt. Jag antar att det är en ologisk reaktion på en så enkel sak. Men jag skulle tycka det kändes så mkt bättre om hon bara sa- jag glömde, förlåt. eller nåt i den stilen. Men inget sånt, jag ska bara svälja det som ges.
Jag är absolut inte lätt att leva med och förstå alltid. Inte alltid jag förstår mig själv heller. Man kan ju ibland ha allt för lätt att säga saker som man mår bättre av att säga, men som man sen ångrar för att man sagt.
Jag vet bara inte hur man ska uttrycka sig antar jag. Känslor är inget som kommer naturligt i min familj. Det är inte ens nåt vi visar vid dödsfall. Galet egentligen.
Jag antar att jag skulle kunna lära mig, och att jag lärt mig en hel del under årens lopp. Jag har väl nästan läst mig till det mesta och försökt gå på känsla. men det skiter sig så ofta att jag nästan blir orolig ibland.
Och det kluriga är att min flickvän är ganska känslig hon med, och vi fungerar på olika sätt. När jag är ledsen, så uppfattar hon mig som sur, och när allt jag vill är att hon ska säga nåt, så är hon tyst. Vilket gör att jag tror hon är tyst för att hon är sur, så då vågar inte jag säga nåt heller..
Är jag verkligen snart 40 år? blir man aldrig av med detta?
Eller jo, jag antar väl egenbtligen, hur konstigt det än må låta, att när man väl inte känner såhär, så finns det inte så mkt kärlek kvar heller. Så jag får väl vara lite glad över att vi gnabbas och småträter.
Men det betyder inte på nåt sätt att jag tycker om det.
Och jag försöker undvika det, men ibland är det fan omöjligt. Jag känner mig rätt lätt osynlig och oviktig. Då blir jag kinkig. Särskilt när hon inte ger mig nåt skäl att tänka nåt annat. Eftersom hon är tyst, efterson hon tro jag e sur, medan jag bara e ledsen men tyst för att jag tror hon är sur.... bla blaa blaaaa
Ha det!
Kanske inte på henne. men på situationer som uppstår med henne. Små saker. Som att om jag inte skriver ett litet sms med Godnattkyss så får jag frågan varför, men hon kan vänta en hel natt, en halv dag för att sen inte skriva nåt trevligt, utan bara säga att hon inte kan träffa mig när vi sa, för hon hade lovat bort sig. Då blir jag besviken. Ledsen rent ut sagt. Jag antar att det är en ologisk reaktion på en så enkel sak. Men jag skulle tycka det kändes så mkt bättre om hon bara sa- jag glömde, förlåt. eller nåt i den stilen. Men inget sånt, jag ska bara svälja det som ges.
Jag är absolut inte lätt att leva med och förstå alltid. Inte alltid jag förstår mig själv heller. Man kan ju ibland ha allt för lätt att säga saker som man mår bättre av att säga, men som man sen ångrar för att man sagt.
Jag vet bara inte hur man ska uttrycka sig antar jag. Känslor är inget som kommer naturligt i min familj. Det är inte ens nåt vi visar vid dödsfall. Galet egentligen.
Jag antar att jag skulle kunna lära mig, och att jag lärt mig en hel del under årens lopp. Jag har väl nästan läst mig till det mesta och försökt gå på känsla. men det skiter sig så ofta att jag nästan blir orolig ibland.
Och det kluriga är att min flickvän är ganska känslig hon med, och vi fungerar på olika sätt. När jag är ledsen, så uppfattar hon mig som sur, och när allt jag vill är att hon ska säga nåt, så är hon tyst. Vilket gör att jag tror hon är tyst för att hon är sur, så då vågar inte jag säga nåt heller..
Är jag verkligen snart 40 år? blir man aldrig av med detta?
Eller jo, jag antar väl egenbtligen, hur konstigt det än må låta, att när man väl inte känner såhär, så finns det inte så mkt kärlek kvar heller. Så jag får väl vara lite glad över att vi gnabbas och småträter.
Men det betyder inte på nåt sätt att jag tycker om det.
Och jag försöker undvika det, men ibland är det fan omöjligt. Jag känner mig rätt lätt osynlig och oviktig. Då blir jag kinkig. Särskilt när hon inte ger mig nåt skäl att tänka nåt annat. Eftersom hon är tyst, efterson hon tro jag e sur, medan jag bara e ledsen men tyst för att jag tror hon är sur.... bla blaa blaaaa
Ha det!
måndag 13 juni 2011
Droger, dumhet och hyckleri.
Jag vet inte vad den stora generella åsikten om droger här i sverige är, i min närhet så är den väldigt blandad. Vissa av mina vänner är emot, vissa bryr sig inte så värst, andra använder. Jag har mig veterligen inga regelrätta droganvändare (knarkare) i min närhet, men vem vet.
Det har ju varit lite på tapeten då och då i tidningarna, de senaste fallen är väl Kamratspost Ola och Allas vår kära Persbrandt. Och jag måste säga- Jag bryr mig inte vad folk gör på sin fritid.
Tycker jag att Ola är en dålig förebild för barn för att han Kanske tagit kokain? Ja, just kanske, han nekar och bevisen som finns är ju tydligen inte helt jättestabila, så det finns ju skäl att vara tveksam. Persbrandt har väl inte direkt förnekat sina små synder, men de har ju skett.
Det roligaste med Persbrandt läste jag i tidningen när metro hade ringt filmbolaget som filmar med honom och försökt mjölka på uppgifter och goa saker att skriva. Men till deras besvikelse så svarade bolaget på frågan -vad betyder detta för filmen? -"Inget" Jag höll på att kissa på mig av skratt.
Detsamma tycker jag gäller Ola, hur rör detta hans påverkan på barn? - Noll och Inget!
Hur många som tycker att han är en ond knarkare som måste tas bort från tv och press, har inte någon gång i sitt liv sett upp och beundrat eller lyssnat på tex en artist som tagit droger? Beatels, Mötley crew, Rolling stones, Oasis, Pouges, Baby shambles, Orup, Ozzy Osbourne, Lou Reed, Pearl Jam, Jimmy Hendrix, Bob Marley, Nirvana, varenda hip hop artist som nånsin funnits etc, listan är förevigt lång. Så för att låna ett citat från Bill Hicks -"samla ihop alla dina favorit skivor, och bränn dom..." För du kan ge dig fanken på att de var höga som hus när de spelade in och skrev.
Så om Ola är en dålig förebild, så är alla dessa det med.
Om folk bara kunde sluta hyckla. Människan gillar droger och kommer aldrig sluta knarka. Den enda drogen (bortsett från nikotin som av de flesta rökare knappt ses som en drog..) som är godtagbar, är alkohol. VIlket är ironiskt då alkohol är den drogen som tar flest liv och sätter flest familjer i kris av dem alla. Alkohol är lagligt, så länge du köper den av staten. Om du köper smuggelsprit eller gud förbjude- Bränner hemma, så åker du dit. Staten, langaren, måste ju få sin cut, sin del av kakan. Annars råkar du illa ut.
Min personliga åsikt? Jag är absolut drogliberal. Jag kanske inte har nån vidare lust att sitta på en fest full med tjackpundare, men om någon i min närhet röker lite gräs så bryr jag mig föga. Om jag själv tar droger? Nej. Har gjort i min ungdom, men insåg att det inte riktigt var för mig.
Ansvar då säger någon, man har ju ett ansvar för familj och barn. Ja, absolut, men alkohol då? jag tror att den pappan eller mamman som röker en joint när barnen lagt sig inte är något större problem, mamman eller pappan som super ner sig och är en uttalad, proffesionell alkolíst som kanske antingen skrämmer eller slår sina barn och partner är en lite värre person.
Alla droger, lagliga som olagliga, handlar ju om personeligt ansvar. Har du barn får du fan skärpa dig. Att en heroinist kanske har lite svårare att sluta än en majjarökare är nog lika sant som att det är svårare för en tokalkis att sluta än en person som dricker lite på enstaka fester. Detsamma gäller rökare, jag anser absolut att en gravid mamma borde lägga ner cigaretterna, men det gör ju inte alla ändå. Den personliga njutningen är viktigare än att försöka ge sitt barn en giftfri start. Vilket ju är detsamma för alla crackbabies.
Hur löser man det då?
Det går helt enkelt inte. Folk kommer knarka i alla former, lagligt som olagligt. Många kan hantera det, några kan inte och kommer aldrig lära sig. Några faller dit, andra inte. Vissa måste pröva knark, vissa känner inget behov alls. Vissa mår dåligt och vill fly, vissa gör det för skojsskull. Bakgrund spelar noll roll. Du kan komma från Bonnier familjen eller från arbetarklass modell lägre.
Nånstans kan jag tillåmed nästan tänka mig att om din familj inte har råd att sätta mat på bordet, så är risken mindre att du prövar droger än om du kommer från just tex Bonnier familjen eller nån liknande bakgrund.
Men detta är ju bara mina tankar..
Ha det!
Det har ju varit lite på tapeten då och då i tidningarna, de senaste fallen är väl Kamratspost Ola och Allas vår kära Persbrandt. Och jag måste säga- Jag bryr mig inte vad folk gör på sin fritid.
Tycker jag att Ola är en dålig förebild för barn för att han Kanske tagit kokain? Ja, just kanske, han nekar och bevisen som finns är ju tydligen inte helt jättestabila, så det finns ju skäl att vara tveksam. Persbrandt har väl inte direkt förnekat sina små synder, men de har ju skett.
Det roligaste med Persbrandt läste jag i tidningen när metro hade ringt filmbolaget som filmar med honom och försökt mjölka på uppgifter och goa saker att skriva. Men till deras besvikelse så svarade bolaget på frågan -vad betyder detta för filmen? -"Inget" Jag höll på att kissa på mig av skratt.
Detsamma tycker jag gäller Ola, hur rör detta hans påverkan på barn? - Noll och Inget!
Hur många som tycker att han är en ond knarkare som måste tas bort från tv och press, har inte någon gång i sitt liv sett upp och beundrat eller lyssnat på tex en artist som tagit droger? Beatels, Mötley crew, Rolling stones, Oasis, Pouges, Baby shambles, Orup, Ozzy Osbourne, Lou Reed, Pearl Jam, Jimmy Hendrix, Bob Marley, Nirvana, varenda hip hop artist som nånsin funnits etc, listan är förevigt lång. Så för att låna ett citat från Bill Hicks -"samla ihop alla dina favorit skivor, och bränn dom..." För du kan ge dig fanken på att de var höga som hus när de spelade in och skrev.
Så om Ola är en dålig förebild, så är alla dessa det med.
Om folk bara kunde sluta hyckla. Människan gillar droger och kommer aldrig sluta knarka. Den enda drogen (bortsett från nikotin som av de flesta rökare knappt ses som en drog..) som är godtagbar, är alkohol. VIlket är ironiskt då alkohol är den drogen som tar flest liv och sätter flest familjer i kris av dem alla. Alkohol är lagligt, så länge du köper den av staten. Om du köper smuggelsprit eller gud förbjude- Bränner hemma, så åker du dit. Staten, langaren, måste ju få sin cut, sin del av kakan. Annars råkar du illa ut.
Min personliga åsikt? Jag är absolut drogliberal. Jag kanske inte har nån vidare lust att sitta på en fest full med tjackpundare, men om någon i min närhet röker lite gräs så bryr jag mig föga. Om jag själv tar droger? Nej. Har gjort i min ungdom, men insåg att det inte riktigt var för mig.
Ansvar då säger någon, man har ju ett ansvar för familj och barn. Ja, absolut, men alkohol då? jag tror att den pappan eller mamman som röker en joint när barnen lagt sig inte är något större problem, mamman eller pappan som super ner sig och är en uttalad, proffesionell alkolíst som kanske antingen skrämmer eller slår sina barn och partner är en lite värre person.
Alla droger, lagliga som olagliga, handlar ju om personeligt ansvar. Har du barn får du fan skärpa dig. Att en heroinist kanske har lite svårare att sluta än en majjarökare är nog lika sant som att det är svårare för en tokalkis att sluta än en person som dricker lite på enstaka fester. Detsamma gäller rökare, jag anser absolut att en gravid mamma borde lägga ner cigaretterna, men det gör ju inte alla ändå. Den personliga njutningen är viktigare än att försöka ge sitt barn en giftfri start. Vilket ju är detsamma för alla crackbabies.
Hur löser man det då?
Det går helt enkelt inte. Folk kommer knarka i alla former, lagligt som olagligt. Många kan hantera det, några kan inte och kommer aldrig lära sig. Några faller dit, andra inte. Vissa måste pröva knark, vissa känner inget behov alls. Vissa mår dåligt och vill fly, vissa gör det för skojsskull. Bakgrund spelar noll roll. Du kan komma från Bonnier familjen eller från arbetarklass modell lägre.
Nånstans kan jag tillåmed nästan tänka mig att om din familj inte har råd att sätta mat på bordet, så är risken mindre att du prövar droger än om du kommer från just tex Bonnier familjen eller nån liknande bakgrund.
Men detta är ju bara mina tankar..
Ha det!
måndag 30 maj 2011
Bloggande
Halvtid. Dags att utvärdera mitt eget bloggande. Betyg?
Sub Par. Jag är lite besviken. Jag utvecklas inte som jag hade tänkte. men jag vet ju även varför. För att jag ger inte mig själv chansen. Alla mina inlägg slängs in på fem minuter. jag korrekturläser inte ens. Bara en fix idé. som vanställs ju mer jag skriver, och sen slutar jag utan att ens beröra ingångsämnet igen.
Skärpning Biörn. Gör om Gör rätt!
Och viktigast- Ta dig mer tid när du skriver. Läs, ändra, skriv om. Kill your darlings som alla säger. Ibland är mord något bra.
Ha det!
Sub Par. Jag är lite besviken. Jag utvecklas inte som jag hade tänkte. men jag vet ju även varför. För att jag ger inte mig själv chansen. Alla mina inlägg slängs in på fem minuter. jag korrekturläser inte ens. Bara en fix idé. som vanställs ju mer jag skriver, och sen slutar jag utan att ens beröra ingångsämnet igen.
Skärpning Biörn. Gör om Gör rätt!
Och viktigast- Ta dig mer tid när du skriver. Läs, ändra, skriv om. Kill your darlings som alla säger. Ibland är mord något bra.
Ha det!
fredag 27 maj 2011
Lediga dagar
Saker att göra på mina lediga dagar:
Städa.
Diska.
Tvätta.
Handla.
Detta var de saker som måste ske efter en veckas jobb, saker man inte hunnit med. Sen följer de saker som man vill göra.
Försöka vila.
Kanske kolla nån film.
Försöka träffa flickvän
Träffa vänner.
Träna.
Etc
De sistnända sakerna brukar dessvärre bli någonsorts mixmax av saker man måste välja några som man kanske kan hinna med.
Idag är en sån ledig dag. Men den blev inte ledig, en kompis på jobbet ville hellre åka båt i greklands skärgård. Så jag ställde upp och tog ett pass. Man e allt en hjälte.
Så nu måste jag göra allt det ovan nämnda på två dagar istället för tre. Jag som inte ens brukar hinna hälften på mina lediga tre dagar.
Vilket även är ett av många skäl till att jag avundas och förundras av mina vänner med barn, som hinner med typ allt, plus barn. Antar att man lär sig när man hamnar där.
Men barndelen är något jag inte planerar lära mig. Så jag får väl fortsätta mitt liv ovetandes om hur man unyttjar tiden till fullo.
Ha det!
Städa.
Diska.
Tvätta.
Handla.
Detta var de saker som måste ske efter en veckas jobb, saker man inte hunnit med. Sen följer de saker som man vill göra.
Försöka vila.
Kanske kolla nån film.
Försöka träffa flickvän
Träffa vänner.
Träna.
Etc
De sistnända sakerna brukar dessvärre bli någonsorts mixmax av saker man måste välja några som man kanske kan hinna med.
Idag är en sån ledig dag. Men den blev inte ledig, en kompis på jobbet ville hellre åka båt i greklands skärgård. Så jag ställde upp och tog ett pass. Man e allt en hjälte.
Så nu måste jag göra allt det ovan nämnda på två dagar istället för tre. Jag som inte ens brukar hinna hälften på mina lediga tre dagar.
Vilket även är ett av många skäl till att jag avundas och förundras av mina vänner med barn, som hinner med typ allt, plus barn. Antar att man lär sig när man hamnar där.
Men barndelen är något jag inte planerar lära mig. Så jag får väl fortsätta mitt liv ovetandes om hur man unyttjar tiden till fullo.
Ha det!
torsdag 26 maj 2011
Claes VS Biörn
Biörn Andersson är mitt namn. Inget jag döljer, inget jag skryter om, det är helt enkelt bara mitt namn.
Jag bytte som 19 åring stavning, från det mer nuförtiden vedertagna Björn, till det idag mer ovanliga Biörn.
Jag förstår när folk hör mitt namn och skriver Björn, men det finns ändå en liten känsla av att det brevet, eller vad det nu kan vara för något, inte riktigt är till mig, jag är ju inte Björn, jag är ju Biörn.
Men vad än värre är, när jag verkar bli misstagen för att heta Claes. Nog för att C kommer efter B i alfabetet på de flesta språk, men där borde väl även liknelserna sluta?
Det började för tre år sedan då jag flyttade in i en ny lägenhet. Jag fick omedelbart post till en viss Claes Andersson, jag tänkte inte så mkt på det till en början, för misstag sker ju alltid. Efter en månad så fick jag däremot nog, och kände att denne Claes kanske ville ha sin post utan att den först hade mellanlandat hos mig, så jag ringde posten och sa att Biörn inte känner Claes, kan du skriva det på min låda eller var ni nu sorterar min post? Såklart. Några veckor går utan Claes. Sen ska det bytas stammar i mitt hus, så jag får en evakueringslägenhet 500 meter bort. Genast börjar post till Claes att dyka upp. Jag låter det vara en stund, men tröttnar snart igen.
Ringer posten och säger -hörde av mig för sex månader sedan (jag bodde i evaukueringslägenheten 6 månader) och bad er se till att jag inte får Claes post. De sa att nåt måste ha hänt, och vips så var hans post borta.
Jag skulle ju nu kunna beskriva alla mina samtal, med det är inte lönt, i kort kan man säga att jag ringt var sjätte månad och bett dem sluta.
Det läskigaste hände för kanske 6 månader sedan, när jag kom hem från jobbet och hittar en lapp på golvet. Det står- Hej Claes, jag var här tidigare, men du var inte hemma, ring mig. Thomas från Kronofogden.
En indrivningsman från kronofogden hade stått utanför min dörr och vad vet jag, tänkt ta med sig en tv hem eller nåt. Jag ringde genast upp och sa som det var. Att jag inte känner Claes och att jag faktiskt är Biörn.
Jag var helt säker på att denne Thomas från kronofogden skulle komma förbi och kolla mitt leg eller nånting, men han dök aldrig upp.
Sen när jag kom hem för lite mer än en månad sedan från en längre semester, så hittar jag ett likadant brev, nu är det en Lisa från kronofogden som varit där. Jag ringer numret men ingen svarar. Jag ringer posten och ber dem uppdatera tejpbiten eller vad de nu har för att skriva Biörn INTE Claes.
Jag går tillåmed så långt att jag sätter upp en lapp på min dörr.
Och tänker att med denna på min dörr, kan jag inte misslyckas. Till min smala lycka så fungerade det.
Ett tag, rättare sagt 1 månad ganska precis. Igår hade jag plötsligt ett brev till Claes på mitt hallgolv.
WTF?
Jag ger upp.
Ha det!
Jag bytte som 19 åring stavning, från det mer nuförtiden vedertagna Björn, till det idag mer ovanliga Biörn.
Jag förstår när folk hör mitt namn och skriver Björn, men det finns ändå en liten känsla av att det brevet, eller vad det nu kan vara för något, inte riktigt är till mig, jag är ju inte Björn, jag är ju Biörn.
Men vad än värre är, när jag verkar bli misstagen för att heta Claes. Nog för att C kommer efter B i alfabetet på de flesta språk, men där borde väl även liknelserna sluta?
Det började för tre år sedan då jag flyttade in i en ny lägenhet. Jag fick omedelbart post till en viss Claes Andersson, jag tänkte inte så mkt på det till en början, för misstag sker ju alltid. Efter en månad så fick jag däremot nog, och kände att denne Claes kanske ville ha sin post utan att den först hade mellanlandat hos mig, så jag ringde posten och sa att Biörn inte känner Claes, kan du skriva det på min låda eller var ni nu sorterar min post? Såklart. Några veckor går utan Claes. Sen ska det bytas stammar i mitt hus, så jag får en evakueringslägenhet 500 meter bort. Genast börjar post till Claes att dyka upp. Jag låter det vara en stund, men tröttnar snart igen.
Ringer posten och säger -hörde av mig för sex månader sedan (jag bodde i evaukueringslägenheten 6 månader) och bad er se till att jag inte får Claes post. De sa att nåt måste ha hänt, och vips så var hans post borta.
Jag skulle ju nu kunna beskriva alla mina samtal, med det är inte lönt, i kort kan man säga att jag ringt var sjätte månad och bett dem sluta.
Det läskigaste hände för kanske 6 månader sedan, när jag kom hem från jobbet och hittar en lapp på golvet. Det står- Hej Claes, jag var här tidigare, men du var inte hemma, ring mig. Thomas från Kronofogden.
En indrivningsman från kronofogden hade stått utanför min dörr och vad vet jag, tänkt ta med sig en tv hem eller nåt. Jag ringde genast upp och sa som det var. Att jag inte känner Claes och att jag faktiskt är Biörn.
Jag var helt säker på att denne Thomas från kronofogden skulle komma förbi och kolla mitt leg eller nånting, men han dök aldrig upp.
Sen när jag kom hem för lite mer än en månad sedan från en längre semester, så hittar jag ett likadant brev, nu är det en Lisa från kronofogden som varit där. Jag ringer numret men ingen svarar. Jag ringer posten och ber dem uppdatera tejpbiten eller vad de nu har för att skriva Biörn INTE Claes.
Jag går tillåmed så långt att jag sätter upp en lapp på min dörr.
Ett tag, rättare sagt 1 månad ganska precis. Igår hade jag plötsligt ett brev till Claes på mitt hallgolv.
WTF?
Jag ger upp.
Ha det!
tisdag 24 maj 2011
Vissa saker ska jag inte läsa..
Vissa saker som finner sin väg in i mina ögon, gör mig som galen. Nu är inte jag typen som skriker och gormar. Utom ibland när jag är riktigt irriterad så kan jag nog nästan skrämma min omgivning..
Men till saken. Plockade upp en Metro på t-banan här i sthlm igår, och det jag läste fick min irritationsnerv att rycka.
Det var en viss Ola Persson som ondgjorde sig över bland annat Metros bruk av ordet Gubbe och Käring. Han anser dessa två ord vara om inte mer, så ivarjefall lika illa klingande som det mer välkända amerikanska N-ordet. (han nämner det inte själv, det är jag som gör liknelsen).
Hur tänkte han. Han skriver att Käring är ett negativt laddat ord, han tänker nog på Kärring, eller rent utsagt Jävla Kärring. För Käring betyder, i min värld, och troligen de flesta som nånsin läst en bok, Kär-Ing. Kär-ingen min. Den jag älskar, min älskade. Att det sen med tid, slarv och slang har uppstått en variant som är mer negativ som Kärring är något för ett annat samtal om språkbruk och språkpolisers obotliga dumhet.
Käring och Gubbe kan jag inte hur mycket jag än försöker se som något negativt. Tänker jag gubbe så ser jag framför mig en liten mysfarbror. Om man lägger på epitetet Sur, bitter, jävla etc framför gubbe, så blir det en annan femma. Men Gubbe för sig, är något gulligt. När flickvänner i historien sagt min lilla gubbe, så är det inte så att jag slagit dem på käften av vrede för att ha blivit kallad G-ordet, trots att min ålder inte varit över 35 vid tillfället. Alla de gånger jag hört någon gumma (käring?) kalla sin man för sin gubbe så har jag inte slagit henne på käften heller, i något sorts försök att stå upp för manligheten, inte heller har jag hållit i hennes armar medan hennes man i vredesmot slagit henne på käften för att ha haft nerverna att kalla honom Gubbe.
Så på det stora hela så tycker jag att Ola försöker skapa en storm, men det blir bara en storm i ett vattenglas då det inte finns något att bli upprörd över. Eller inte i den riktiga världen bara. Nog bara i Olas värld.
Ha det!
Men till saken. Plockade upp en Metro på t-banan här i sthlm igår, och det jag läste fick min irritationsnerv att rycka.
Det var en viss Ola Persson som ondgjorde sig över bland annat Metros bruk av ordet Gubbe och Käring. Han anser dessa två ord vara om inte mer, så ivarjefall lika illa klingande som det mer välkända amerikanska N-ordet. (han nämner det inte själv, det är jag som gör liknelsen).
Hur tänkte han. Han skriver att Käring är ett negativt laddat ord, han tänker nog på Kärring, eller rent utsagt Jävla Kärring. För Käring betyder, i min värld, och troligen de flesta som nånsin läst en bok, Kär-Ing. Kär-ingen min. Den jag älskar, min älskade. Att det sen med tid, slarv och slang har uppstått en variant som är mer negativ som Kärring är något för ett annat samtal om språkbruk och språkpolisers obotliga dumhet.
Käring och Gubbe kan jag inte hur mycket jag än försöker se som något negativt. Tänker jag gubbe så ser jag framför mig en liten mysfarbror. Om man lägger på epitetet Sur, bitter, jävla etc framför gubbe, så blir det en annan femma. Men Gubbe för sig, är något gulligt. När flickvänner i historien sagt min lilla gubbe, så är det inte så att jag slagit dem på käften av vrede för att ha blivit kallad G-ordet, trots att min ålder inte varit över 35 vid tillfället. Alla de gånger jag hört någon gumma (käring?) kalla sin man för sin gubbe så har jag inte slagit henne på käften heller, i något sorts försök att stå upp för manligheten, inte heller har jag hållit i hennes armar medan hennes man i vredesmot slagit henne på käften för att ha haft nerverna att kalla honom Gubbe.
Så på det stora hela så tycker jag att Ola försöker skapa en storm, men det blir bara en storm i ett vattenglas då det inte finns något att bli upprörd över. Eller inte i den riktiga världen bara. Nog bara i Olas värld.
Ha det!
söndag 22 maj 2011
Kåta präster
Står (igen) i tidningen om präster som begår sexbrott mot unga på olika sätt, som festar med dem på konfirmationen och andra udda saker som minst av allt kan ses som Fel.
Nu kommer det ju höjas några röster om att pedofilpräster måste bort och att präster är äckliga. och sen kommer svaret, att det inte är alla präster som beter sig så, så man ska inte döma alla efter några få svarta får.
Jag kan hålla med om det på ett sätt. Det är klart att det inom alla yrkesgrupper finns några som kanske inte bör vara där. Som brasse skulle ha sagt- Fel fel fel fel!
Men här kommer min andra åsikt in. Att om det är någon yrkesgrupp som Fan I Mig borde vara felfria, så är det väl åtminstånde de som säger sig stå snäppet under Gud själv. Om en präst kan döma andra till helvetet för olika små saker, så är det ju väldigt lustigt hur slappa de (läs- katolska kyrkan) är och har varit med pedofiler i de egna leden.
En polis är en människa som oss andra och kommer med stor säkerhet kunna begå ett brott om han har den läggningen, precis som en kassörska på konsum eller en läkare kommer kunna göra något fel. Men prästen, som ska föreställa moraliskt högre än oss andra, han (eller hon) är ju en person som man under alla omständigheter måste kunna lita på. Vem kan man väl lite på om inte en person som sprider guds kärlek och kunskap?
Själv är jag ju ateist sedan barnsben, så jag var själv aldrig i någon sorts riskgrupp för att bli tallad på av en präst, men det finns ju de som är det.
Vad samhället måste göra, med dessa ungdomar och med kvinnor överhuvudtaget, och såklart de män som blir våldtagna, är att visa att samhället står på deras sida och hjälpa till. Att tro på den som säger att Fader Gustavsson lät sitt tredje pekfinger hälsa på sin prostata, eller att en kvinna full eller nykter blivit utnyttjad sexuellt, eller tro på att en man faktiskt kan bli utnyttjad sexuellt av en kvinna. Men... återigen, jag skäms över att tillhöra en art som är så självförnekande, så hatisk mot sig själv att den inom en nog överskådlig framtid kommer decimera sig själv. eller nej, decimera betyder ju som namnet säger, att minsta med tio procent, mänskligheten kommer göra närmare tvärtom..
Att skoja om våldtäkt och pedofili ses ju rätt förbjudet, förbannat kul kan det vara om det görs på rätt sätt, om det görs på fel sätt.. så.. så e det bara inte roligt. Och de som tycker att det är fel, de får väl tycka det. Jag brukar säga att jag börjar bry mig när samhället gör det. Om en kvinna som blivit våldtagen på fullaste allvar får frågan - hur många sexuella partners har du haft. Så är ju det i sig ett mycket osmakligare skämt än jag nånsin kan hitta på.
Så länge en präst (man av gud) som för in sin glädje pinne i någons bakdörr, eller ens bara lägger sin hand på någons halvt utvecklade bröst och hans straff blir att bli förflyttad, så kan jag skoja om precis vad som helst, hur grovt som helst, för skämtet kommer fortfarande aldrig ens i närheten av verklighetens grovhet.
En sak som är bra med dessa kåta präster är ju ivarjefall en sak. de får mig att börja hoppas att gud finns. så att när de dör, så hamnar de nånstans varmt och svavelosande och de kommer bli knullade av olika kaktusar i evighet av de barn de utnyttjat, som tagit livet av sig.
Så baserat på det, kan det vara så att gud jobbar på oförklariga sätt? Att Pedofilprästerna är satta på jorden för att få fler att tro på gud? Jag hoppas verkligen inte att så är fallet. För jag skulle verkligen tycka att kostnaden för den vinsten är alldeles för stor för att kunna acceptera.
Vad ska man då göra med dessa mänskliga monster som lämnar mänskliga vrak efter sig? Tja, säg det, vissa säger -kula i huvudet, andra - inlåsta på livstid. Och vissa säger - medicinering. Svaret ligger nog nånstans i mitten av denna triangel av lösningar. Men vem är jag att komma med en åsikt? Som jag ska, jag tar en ställning, när jag känner att staten och lagboken (och kyrkan) tar dessa ting på allvar, tills dess, så kommer jag skoja hej vilt om pedofili och präster som låter konfirmander och korgossar smaka lite mer än jesu lekamen.
Ha det!
Nu kommer det ju höjas några röster om att pedofilpräster måste bort och att präster är äckliga. och sen kommer svaret, att det inte är alla präster som beter sig så, så man ska inte döma alla efter några få svarta får.
Jag kan hålla med om det på ett sätt. Det är klart att det inom alla yrkesgrupper finns några som kanske inte bör vara där. Som brasse skulle ha sagt- Fel fel fel fel!
Men här kommer min andra åsikt in. Att om det är någon yrkesgrupp som Fan I Mig borde vara felfria, så är det väl åtminstånde de som säger sig stå snäppet under Gud själv. Om en präst kan döma andra till helvetet för olika små saker, så är det ju väldigt lustigt hur slappa de (läs- katolska kyrkan) är och har varit med pedofiler i de egna leden.
En polis är en människa som oss andra och kommer med stor säkerhet kunna begå ett brott om han har den läggningen, precis som en kassörska på konsum eller en läkare kommer kunna göra något fel. Men prästen, som ska föreställa moraliskt högre än oss andra, han (eller hon) är ju en person som man under alla omständigheter måste kunna lita på. Vem kan man väl lite på om inte en person som sprider guds kärlek och kunskap?
Själv är jag ju ateist sedan barnsben, så jag var själv aldrig i någon sorts riskgrupp för att bli tallad på av en präst, men det finns ju de som är det.
Vad samhället måste göra, med dessa ungdomar och med kvinnor överhuvudtaget, och såklart de män som blir våldtagna, är att visa att samhället står på deras sida och hjälpa till. Att tro på den som säger att Fader Gustavsson lät sitt tredje pekfinger hälsa på sin prostata, eller att en kvinna full eller nykter blivit utnyttjad sexuellt, eller tro på att en man faktiskt kan bli utnyttjad sexuellt av en kvinna. Men... återigen, jag skäms över att tillhöra en art som är så självförnekande, så hatisk mot sig själv att den inom en nog överskådlig framtid kommer decimera sig själv. eller nej, decimera betyder ju som namnet säger, att minsta med tio procent, mänskligheten kommer göra närmare tvärtom..
Att skoja om våldtäkt och pedofili ses ju rätt förbjudet, förbannat kul kan det vara om det görs på rätt sätt, om det görs på fel sätt.. så.. så e det bara inte roligt. Och de som tycker att det är fel, de får väl tycka det. Jag brukar säga att jag börjar bry mig när samhället gör det. Om en kvinna som blivit våldtagen på fullaste allvar får frågan - hur många sexuella partners har du haft. Så är ju det i sig ett mycket osmakligare skämt än jag nånsin kan hitta på.
Så länge en präst (man av gud) som för in sin glädje pinne i någons bakdörr, eller ens bara lägger sin hand på någons halvt utvecklade bröst och hans straff blir att bli förflyttad, så kan jag skoja om precis vad som helst, hur grovt som helst, för skämtet kommer fortfarande aldrig ens i närheten av verklighetens grovhet.
En sak som är bra med dessa kåta präster är ju ivarjefall en sak. de får mig att börja hoppas att gud finns. så att när de dör, så hamnar de nånstans varmt och svavelosande och de kommer bli knullade av olika kaktusar i evighet av de barn de utnyttjat, som tagit livet av sig.
Så baserat på det, kan det vara så att gud jobbar på oförklariga sätt? Att Pedofilprästerna är satta på jorden för att få fler att tro på gud? Jag hoppas verkligen inte att så är fallet. För jag skulle verkligen tycka att kostnaden för den vinsten är alldeles för stor för att kunna acceptera.
Vad ska man då göra med dessa mänskliga monster som lämnar mänskliga vrak efter sig? Tja, säg det, vissa säger -kula i huvudet, andra - inlåsta på livstid. Och vissa säger - medicinering. Svaret ligger nog nånstans i mitten av denna triangel av lösningar. Men vem är jag att komma med en åsikt? Som jag ska, jag tar en ställning, när jag känner att staten och lagboken (och kyrkan) tar dessa ting på allvar, tills dess, så kommer jag skoja hej vilt om pedofili och präster som låter konfirmander och korgossar smaka lite mer än jesu lekamen.
Ha det!
torsdag 19 maj 2011
Våldtäkt = Sexskandal?
WTF?
jag vet, det finns mkt här i världen man kan bli upprörd över och vilja ändra, men man måste verkligen välja sina strider och fanimej blunda för resten, annars går man sönder.
Och med det inte sagt att detta är en strid jag vill beblanda mig i, men jag måste beröra ämnet.
I tidningen så skriver de om sexskandaler hos maktens män. Sexskandaler? De är anklagade för våldtäkt. Sen när blev det en "pinsam historia" som de hoppas snart glider över. En sexskandal är att Miterrand har en älskarinna och tre barn som han dolt i alla år, att Göran Persson har filmat sig själv runkandes framför datorn och filmen har kommit ut på nätet, eller att Carl Bildt tänder på män i läder och fångas på foto när han sniffa kokain från en läderklädds man erigerade kuk. Detta kvalar in som sexskandaler.
Men att vara anklagad för våldtäkt kan aldig kallas skandal.
Om det är något som är skandal, så är det just medias ordval.
Och sen har de mage att dra upp en massa olika exempel på maktens män som på ett eller annat sätt utnyttjat sin ställning oh ställer frågan - Varför?
Varför? Ska jag vara tvungen att svara på den frågan? För att de kan! Så enkelt är det. För att de kan.
Det jag talar om nu, är skandaler, inte våldtäkt (trots att nog en del kommer undan med det för att kvinnor inte vågar anmäla, mer om dessa kvinnor strax) för skandalerna är ju uppenbara, om Berlusconi har chansen att köpa sex av en het 17 åring, klart han gör det, han har pengar, han är gammal och han gillar makt. Jag tvekar på att tjejen inte visste vad hon gjorde, det var nog ganska ömsesidigt.
Detta gäller ju inte bara sex, det gäller ju allt, politiker har i alla tider gett sig själva och varandra fördelar och bonusar för att de kan, maktens män kommer alltid ha det förspänt (jag skriver maktens män för att det är mest män, det finns kvinnor med, men helt ärligt, så beter de sig ofta exakt som männen i detta läge) för att de kan, för att de har råd. Åker de fast för något så är det ofta enkelt fixat med en offentlig ursäkt eller en dementi. Ibland kan någon bli tvungen att avsäga sig sitt ämbete eller kliva ner ett steg, mendet ger ju bara näste person i kön chansen att sneaka åt sig en lägenhet som ska gå till mindre bemedlade, eller anställa sin fru som assistent med en lön på 70 k i månaden eller ge sig själv byggnadstillstånd i efterhand för den stora utbyggnaden av huset ute på landet.
Vad kan då gemene man göra åt detta? Man kan ju alltid bli upprörd och skriva insändare eller muttra högt i stora grupper på ett torg. Men detta är ofta ingen lösning. Intresset dör snart ut när folk inser det menlösa i att protestera. De i det övre skiktet kommer alltid utnyttja sin ställning. Tyvärr så smittar det, för om en vanlig svensson skulle kliva upp i det övre skiktet så är det bara en fråga om tid innan även denne person börjar ta för sig.
Våldtäktsbiten i detta, är bara förkastlig. Jag säger inte att de är skyldiga eller inte, det får bevisen avgöra, tyvärr så brukar ju våldtäktsmål inte så ofta gå på offrets version. men det är en heeelt annan blogg. Så risken är ju stor att de går fria, lite för att de ingår i maktenskorridorer, men även för att de är just män.
Man hamnar ju lätt i denna, apatiska sinnestämning att vad man än gör, så är det menlöst. Därför beundrar jag de unga som fortfarande har glöd. Glöden falnar med ålder och erfarenhet har jag lärt mig. Några få åldringar kan hålla kvar kampglöden, men de flesta släpper den och låter cynismen kliva in och fylla tomrummet det lämnade.
Media är till stor del boven i dramat, som tuggar på till döds i skvaller och nyheter, man läser de första artiklarna, sen tröttnar man för att man matas dygnet runt, och när läsarna tröttnar, så tröttnar media och hittar nåt nytt. Är det inte våldtäktspresidenter så är det svenska programledare alltid finns det nåt att skriva sönder.
Kort sagt- Våldtäkt är faaaan i mig ingen jävla skandal. det är ett brott oavsett social ställning. i min drömvärld ivarjefall. och tro mig, den är mycket bättre än denna riktiga värld.
Jag ska ge er en inblick i den någon gång. Lovar.
Ha det!
jag vet, det finns mkt här i världen man kan bli upprörd över och vilja ändra, men man måste verkligen välja sina strider och fanimej blunda för resten, annars går man sönder.
Och med det inte sagt att detta är en strid jag vill beblanda mig i, men jag måste beröra ämnet.
I tidningen så skriver de om sexskandaler hos maktens män. Sexskandaler? De är anklagade för våldtäkt. Sen när blev det en "pinsam historia" som de hoppas snart glider över. En sexskandal är att Miterrand har en älskarinna och tre barn som han dolt i alla år, att Göran Persson har filmat sig själv runkandes framför datorn och filmen har kommit ut på nätet, eller att Carl Bildt tänder på män i läder och fångas på foto när han sniffa kokain från en läderklädds man erigerade kuk. Detta kvalar in som sexskandaler.
Men att vara anklagad för våldtäkt kan aldig kallas skandal.
Om det är något som är skandal, så är det just medias ordval.
Och sen har de mage att dra upp en massa olika exempel på maktens män som på ett eller annat sätt utnyttjat sin ställning oh ställer frågan - Varför?
Varför? Ska jag vara tvungen att svara på den frågan? För att de kan! Så enkelt är det. För att de kan.
Det jag talar om nu, är skandaler, inte våldtäkt (trots att nog en del kommer undan med det för att kvinnor inte vågar anmäla, mer om dessa kvinnor strax) för skandalerna är ju uppenbara, om Berlusconi har chansen att köpa sex av en het 17 åring, klart han gör det, han har pengar, han är gammal och han gillar makt. Jag tvekar på att tjejen inte visste vad hon gjorde, det var nog ganska ömsesidigt.
Detta gäller ju inte bara sex, det gäller ju allt, politiker har i alla tider gett sig själva och varandra fördelar och bonusar för att de kan, maktens män kommer alltid ha det förspänt (jag skriver maktens män för att det är mest män, det finns kvinnor med, men helt ärligt, så beter de sig ofta exakt som männen i detta läge) för att de kan, för att de har råd. Åker de fast för något så är det ofta enkelt fixat med en offentlig ursäkt eller en dementi. Ibland kan någon bli tvungen att avsäga sig sitt ämbete eller kliva ner ett steg, mendet ger ju bara näste person i kön chansen att sneaka åt sig en lägenhet som ska gå till mindre bemedlade, eller anställa sin fru som assistent med en lön på 70 k i månaden eller ge sig själv byggnadstillstånd i efterhand för den stora utbyggnaden av huset ute på landet.
Vad kan då gemene man göra åt detta? Man kan ju alltid bli upprörd och skriva insändare eller muttra högt i stora grupper på ett torg. Men detta är ofta ingen lösning. Intresset dör snart ut när folk inser det menlösa i att protestera. De i det övre skiktet kommer alltid utnyttja sin ställning. Tyvärr så smittar det, för om en vanlig svensson skulle kliva upp i det övre skiktet så är det bara en fråga om tid innan även denne person börjar ta för sig.
Våldtäktsbiten i detta, är bara förkastlig. Jag säger inte att de är skyldiga eller inte, det får bevisen avgöra, tyvärr så brukar ju våldtäktsmål inte så ofta gå på offrets version. men det är en heeelt annan blogg. Så risken är ju stor att de går fria, lite för att de ingår i maktenskorridorer, men även för att de är just män.
Man hamnar ju lätt i denna, apatiska sinnestämning att vad man än gör, så är det menlöst. Därför beundrar jag de unga som fortfarande har glöd. Glöden falnar med ålder och erfarenhet har jag lärt mig. Några få åldringar kan hålla kvar kampglöden, men de flesta släpper den och låter cynismen kliva in och fylla tomrummet det lämnade.
Media är till stor del boven i dramat, som tuggar på till döds i skvaller och nyheter, man läser de första artiklarna, sen tröttnar man för att man matas dygnet runt, och när läsarna tröttnar, så tröttnar media och hittar nåt nytt. Är det inte våldtäktspresidenter så är det svenska programledare alltid finns det nåt att skriva sönder.
Kort sagt- Våldtäkt är faaaan i mig ingen jävla skandal. det är ett brott oavsett social ställning. i min drömvärld ivarjefall. och tro mig, den är mycket bättre än denna riktiga värld.
Jag ska ge er en inblick i den någon gång. Lovar.
Ha det!
onsdag 18 maj 2011
Humor och det förbjudna skrattet.
Hur kommer det sig att så mycket är hyffsat ok och godkänt att säga om man står på en schen eller om man medverkar i en film?
Vissa skämt och ord har på något sätt en mer legitim tillvaro där. I verkliga livet däremot kan de orden och skämten vara totalt opassande och tillochmed anses rent okänsliga och hatiska.
Saker jag tänker på är skämt om döda barn, våldtäkter och det stora ämnet lyteskomik. Bland annat. Och orden jag tänker på, eller vissa av dom, är ju ord som dvärg, neger, handikappad, zigenare och andra godbitar.
Jag får väl erkänna att det enda ordet jag egentligen inte använder vare sig i skämt eller dagligt tal, är neger. Varför använder jag det inte? för att jag inte vågar? Kanske, eller så känns det bara onödigt. Man skulle ju kunna köra den gamla goda -"det heter ju så", "man har i alla tider..." och sånt, men jag känner mig helt enkelt bara inte bekväm med det ordet. Men uppenbarligen skräms jag inte av att skriva det. Men det som jag förundras av är just att svarta får säga det, inte vita, om det inte sägs på film eller i standup. Då är det plötsligt tillåtet och alla skrattar, oavsett färg. Nästan oförståligt.
Men ibland kan det ju gå lite för långt, som för några år sedan då någon grupp (vita människor?) plötsligt ansåg att en glass kunde förnärma och vara rasistisk. Nogger Black, för att Nogger Black, låter ju som Nigger Black. Jag har aldrig i någon film, eller av någon komiker, och jag kan inte heller tänka mig att inte ens någon kkk anhängare nånsin sagt orden - "lets get that Black Nigger" än mindre "Nigger Black".
Beviset för att hela den diskusionen var bara skräp och larv, är väl det faktum att Black togs bort, men glassen Nogger finns kvar. Är det bara jag eller låter Nogger black verkligen mer rasistiskt är Nogger?
Våldtäkt. Inte kul, jag erkänner det. Den som råkat ut för det har nog rätt lätt för att hålla sig för skratt, lika så den som precis förlorat sitt barn kan hålla sig för skratt vid skämt om döda barn. Men jag, som inte varit med om det, och alla andra, ska man inte få skoja om sådant för att någon kan ta illa upp?
Det är ju den eviga frågan - Kan man skoja om allt. Svaret är, har alltid varit, och kommer alltid att vara -JA.
Klart man kan, alla skrattar kanske inte, men man kan verkligen inte undvika skämt bara för att någon kan ta illa upp.
Lika lite som jag förstår om tex någon anser att Jonas Gardell får skoja om bögar, för att han är bög, Chris Rock får skoja om svarta och säga neger för att han är svart, John Candy skoja om tjockisar för att han var tjock. Men jag, som är en medelåldersman, lång, relativt slank. grått hår, är det det jag får skoja om då? och låta allt det andra gå till den som är sån själv? En liten persoen, som förr i tiden kallades dvärg, det får man inte säga idag, handikappad heter idag nånting i stil med "förhindrad" alla verkar kräva någon sorts respekt eler vad det nu är. Utom när det gäller film och humor på en scen. Då verkar allt vara ok.
Komiker är väl våra största rebeller, de som skojar om allt det förbjudna. Och det är nog därför jag beundrar dem så!
Ha det
Vissa skämt och ord har på något sätt en mer legitim tillvaro där. I verkliga livet däremot kan de orden och skämten vara totalt opassande och tillochmed anses rent okänsliga och hatiska.
Saker jag tänker på är skämt om döda barn, våldtäkter och det stora ämnet lyteskomik. Bland annat. Och orden jag tänker på, eller vissa av dom, är ju ord som dvärg, neger, handikappad, zigenare och andra godbitar.
Jag får väl erkänna att det enda ordet jag egentligen inte använder vare sig i skämt eller dagligt tal, är neger. Varför använder jag det inte? för att jag inte vågar? Kanske, eller så känns det bara onödigt. Man skulle ju kunna köra den gamla goda -"det heter ju så", "man har i alla tider..." och sånt, men jag känner mig helt enkelt bara inte bekväm med det ordet. Men uppenbarligen skräms jag inte av att skriva det. Men det som jag förundras av är just att svarta får säga det, inte vita, om det inte sägs på film eller i standup. Då är det plötsligt tillåtet och alla skrattar, oavsett färg. Nästan oförståligt.
Men ibland kan det ju gå lite för långt, som för några år sedan då någon grupp (vita människor?) plötsligt ansåg att en glass kunde förnärma och vara rasistisk. Nogger Black, för att Nogger Black, låter ju som Nigger Black. Jag har aldrig i någon film, eller av någon komiker, och jag kan inte heller tänka mig att inte ens någon kkk anhängare nånsin sagt orden - "lets get that Black Nigger" än mindre "Nigger Black".
Beviset för att hela den diskusionen var bara skräp och larv, är väl det faktum att Black togs bort, men glassen Nogger finns kvar. Är det bara jag eller låter Nogger black verkligen mer rasistiskt är Nogger?
Våldtäkt. Inte kul, jag erkänner det. Den som råkat ut för det har nog rätt lätt för att hålla sig för skratt, lika så den som precis förlorat sitt barn kan hålla sig för skratt vid skämt om döda barn. Men jag, som inte varit med om det, och alla andra, ska man inte få skoja om sådant för att någon kan ta illa upp?
Det är ju den eviga frågan - Kan man skoja om allt. Svaret är, har alltid varit, och kommer alltid att vara -JA.
Klart man kan, alla skrattar kanske inte, men man kan verkligen inte undvika skämt bara för att någon kan ta illa upp.
Lika lite som jag förstår om tex någon anser att Jonas Gardell får skoja om bögar, för att han är bög, Chris Rock får skoja om svarta och säga neger för att han är svart, John Candy skoja om tjockisar för att han var tjock. Men jag, som är en medelåldersman, lång, relativt slank. grått hår, är det det jag får skoja om då? och låta allt det andra gå till den som är sån själv? En liten persoen, som förr i tiden kallades dvärg, det får man inte säga idag, handikappad heter idag nånting i stil med "förhindrad" alla verkar kräva någon sorts respekt eler vad det nu är. Utom när det gäller film och humor på en scen. Då verkar allt vara ok.
Komiker är väl våra största rebeller, de som skojar om allt det förbjudna. Och det är nog därför jag beundrar dem så!
Ha det
lördag 14 maj 2011
Mordhot som fotbollstränare.
Fotbolls huliganer och seriöst troende människor, även kallade extremister, har så mycket gemensamt att jag ibland blir rädd.
Jag har ett intresse i psykologin som gör en människa troende, det är kanske dags att jag även börjar läsa om fotbollshuliganer.
Att fotboll, vilket i realiteten är vuxna män som sparkar på en boll, kan få folk att mordhota tränare och hans familj, att människopr är redo att döda för sitt lag (vilket tyvärr laget aldrig bett om) är så konstigt att jag inte finner ord. Lika konstigt som när abortmotståndare tycker sig ha rätt att döda abortläkare, eller andra religiösa människor som tycker att det är rätt att döda eller skada en annan grupp religiösa människor i sin guds, i sin version, namn. Det är ju inget som den guden bett om. Eller ok, vissa hävdar det, men det är ju faktiskt inte sant, det vet vi ju allihop.
Jag har verkligen inget som helst intresse i fotboll, än mindre idrott, men jag blir illamående när en nioåring öppnar brev och finner ett mordhot mot hela familjen för att pappa ska sluta visa vuxna män hur de sparkar en boll bättre än 11 andra vuxna män. Dessa fånar, idioter, extremister, verklighetsfrånvarande personer, dessa människor med en 5 årings mentala kapacitet. är verkligen något som världen klarar sig utan. Jag änser på fullaste allvar att alla människor får tycka om, de får tända på, tänka på precis precis precis vad de vill. Tanken är fri. Du får älska bajen så mkt att du gråter när du ser grönt mögel på en vitlök, du får tro att gud sitter i sin himmel och vakar över alla fel vi gör, då får tända på småbarn som den läskiga pedofil du är. Men - och jag lägger emfas på MEN du får fanimig aldrig blanda in nån annan i dina galenskaper. det du tänker inom ditt hus fyra väggar är din sak. men att skada, hota eller utnyttja någon annan för din övertygelse, tro eller vilket skäl det än må vara, är inte rätt någonstans.
Nu önskar jag ju att det var så lätt att säga Sluta. men, så lätt är det ju tyvärr inte.
Men man kan ju önska att samhället skulle agera hårdare på något sätt. För det är en skam att de som hotar oftast är de som vinner.
I dessa lägen brukar jag önska att det skulle finnas en gud, som stiger ner och börjar peka ut folk som gjort fel och begått orätt mot andra, och tar dem med sig eller förvandlar dem en och en till sten.
Men.. chansen att det händer är ju mindre än att ... än att... ett ufo landar och ut kommer Elvis, Hitler och Jim Morrisson klädda i dalarnas landskapsdress och letar efter Carl Bildt.
Så jag antar att världen kommer fortsätta suga hårt ett bra tag till. Min enda förhoppning är ju att mänskligheten inom 500 år, om inte utrotat sig själv, åtminstånde decimerat sig själv kraftigt.
Ha det!
Jag har ett intresse i psykologin som gör en människa troende, det är kanske dags att jag även börjar läsa om fotbollshuliganer.
Att fotboll, vilket i realiteten är vuxna män som sparkar på en boll, kan få folk att mordhota tränare och hans familj, att människopr är redo att döda för sitt lag (vilket tyvärr laget aldrig bett om) är så konstigt att jag inte finner ord. Lika konstigt som när abortmotståndare tycker sig ha rätt att döda abortläkare, eller andra religiösa människor som tycker att det är rätt att döda eller skada en annan grupp religiösa människor i sin guds, i sin version, namn. Det är ju inget som den guden bett om. Eller ok, vissa hävdar det, men det är ju faktiskt inte sant, det vet vi ju allihop.
Jag har verkligen inget som helst intresse i fotboll, än mindre idrott, men jag blir illamående när en nioåring öppnar brev och finner ett mordhot mot hela familjen för att pappa ska sluta visa vuxna män hur de sparkar en boll bättre än 11 andra vuxna män. Dessa fånar, idioter, extremister, verklighetsfrånvarande personer, dessa människor med en 5 årings mentala kapacitet. är verkligen något som världen klarar sig utan. Jag änser på fullaste allvar att alla människor får tycka om, de får tända på, tänka på precis precis precis vad de vill. Tanken är fri. Du får älska bajen så mkt att du gråter när du ser grönt mögel på en vitlök, du får tro att gud sitter i sin himmel och vakar över alla fel vi gör, då får tända på småbarn som den läskiga pedofil du är. Men - och jag lägger emfas på MEN du får fanimig aldrig blanda in nån annan i dina galenskaper. det du tänker inom ditt hus fyra väggar är din sak. men att skada, hota eller utnyttja någon annan för din övertygelse, tro eller vilket skäl det än må vara, är inte rätt någonstans.
Nu önskar jag ju att det var så lätt att säga Sluta. men, så lätt är det ju tyvärr inte.
Men man kan ju önska att samhället skulle agera hårdare på något sätt. För det är en skam att de som hotar oftast är de som vinner.
I dessa lägen brukar jag önska att det skulle finnas en gud, som stiger ner och börjar peka ut folk som gjort fel och begått orätt mot andra, och tar dem med sig eller förvandlar dem en och en till sten.
Men.. chansen att det händer är ju mindre än att ... än att... ett ufo landar och ut kommer Elvis, Hitler och Jim Morrisson klädda i dalarnas landskapsdress och letar efter Carl Bildt.
Så jag antar att världen kommer fortsätta suga hårt ett bra tag till. Min enda förhoppning är ju att mänskligheten inom 500 år, om inte utrotat sig själv, åtminstånde decimerat sig själv kraftigt.
Ha det!
torsdag 12 maj 2011
Vissa insändare..
Läste den konstigaste insändaren idag, jag har visserligen läst många många konstiga insändare, precis som säkert många av er, men denna var nåt i hästväg. Extra kul tror jag det var för att jag senast en timme innan lyssnade på Joe Rogans podsändning där han spelade upp en ljudfil från ett sällskap män som är emot våld mot kvinnor. Vari ligger det roliga i något sådant fint undrar nån? Jo, att de hade lagt på mjuk musik, och de talade om respekt för livmodern och allt sånt konstigt sliskigt, och på detta så satt joe rogan (läggas till bör att det endast var en ljudfil för oss som lyssnade, Joe och kompisar satt och tittade på Youtube) och hans vänner refererade utseendet och blickarna på killarna som bewrättade hur mkt de älskar och respekterar kvinnan. Deras referat innehöll mest saker i stil med- den killen har en fotboja, minst, han har våldtagit tre, han kommer våldta, han har ett huvud i frysen etc.
Anyways- Insändaren var av en kille (visade det sig längst ner i insändaren, ) som inledde allt med - Jag är feminist.
Det han var emot var Substitutmammor. Kvinnor som har valt att föda en annan mammas barn för att den kvinnan inte kan få egna barn. Sett många som en nobel handling, men i denna feminists ögon var detta fruktansvärt, egoistiskt och massa annat ont.
Han nämner ett av skälen, att polisen i thailand nyligen hade sprängt en liga som tydligen hade gravida kvinnor i en källare och sålde deras barn på löpande band. Att han ens har mage att jämföra något sådant med att tex Maria Villblimammasson frågar en vän om hon kan ställa upp, eller en total främling mot betalning (jag vet inte hur detta funkar) tycker jag är hutlöst!
Kvinnan har ju ett fritt val här. Om någon nu kommer och säger - men hon kanske är hemlös och behöver pengarna och gör det mot sin vilja men för pengar, så kan den personen hålla tyst. För det låter bara ännu dummare.
Fri vilja att föda någon annans barn är för mig fortfarande en nobel handling. Även om man kanske i bakhuvudet känner att 10.000 kr kommer sitta bra som ersättning när magen e utstretchad och vaginan spräckt till oigenkännlighet. ;)
Att jag sen personligen kan tycka att de kanske borde adoptera ett barn istället, för det ska gudarna veta att det finns en heeel del ungar utan mammor och pappor alls, som bara väntar och längtar efter att få en riktig mamma och pappa. Men samtidigt kan jag förstå viljan att ha ett "eget" barn. Om man gör en vågad jämförelse så skulle den bli att jag köper faktiskt hellre en ny X-box 360 än att jag köper en begagnad använd och repig. Man vill ju sätta sin egen prägel och patina på vissa saker.
Så, tillbaka till feministen Rasmus, som känns som att han är 18 år, snälla Rasmus, hur menar du när du säger att du är feminist? Det är ett ganska brett spann om du frågar mig, som att säga att man är kristen. Man borde faktiskt precisera sig lite mer när man säger vissa saker.
Jag förstår inte hur han får in feminism i detta. Jag kan inte kalla mig feminist. Varför? för att jag är ett manligt svin? Ja, i många feministers ögon är jag det. jag har läst tillräckligt mycket för att veta att vissa feminister verkar hata män mer än de män som våldtar, hatar kvinnor.
Jag säger inte att alla feminister hatar män, jag bara tycker att de har en skev syn. Det är tex bättre att en arbetsplats har 85% kvinnor och 15% män, än tvärt om, det kallas "mer jämställt" va? nej, nej och åter nej, det kallas kvinnligt dominerande av arbetsplats.
Jag skiter fullkomligt i om det är män eller kvinnor som jobbar överallt. Att kvoteras in? HELL NO! Jag anser helt enkelt - Rätt person på Rätt plats.
Den enda situation där en kvinna, eller man, kan kvoteras in pga att arbetsplatsen redan har en övervägande x eller y kromoson dominans, är om mannen och kvinnan har samma erfarenhet, samma utbildning. Då kan man välja den ena eller den andre. Att ens tänka tanken på att välja tex kvinnan för att hon är kvinna och ignorera det faktum att hon inte kan nånting om Photoshop, vore ju förödande för den tidning som söker en bildredigerare tillexempel.
Men nu ska jag väl vara den våg som jag är, och andå ge honom rätt på en punkt, att han får ju tycka som han vill. det är ju en fantastisk rättighet.
Precis som jag då får tycka som jag vill.
Är inte detta land underbart?
Ha det!
måndag 9 maj 2011
Människa, överlägsen eller harmlös varelse?
Inget dera skulle jag nog vilja säga. Vi må anse oss själva vara en varelse som står högre än andra djur, djur som ju är något annat lägre än oss Människor. Har verkligen hört folk på fullt allvar hävdat det, att människan inte är ett djur. Dags att ta en titt på undervisningen i skolorna kanske?
Harmlös, på ett sätt är vi verkligen harmlösa, tex om vi står nakna framför ett hungrigt lejon, obeväpnade såklart. Då har vi inte mycket att sätta emot.
På ett sätt är vi ju verkligen inte harmlösa, och det är mot varandra och mot resten av jorden.Människan är det enda djuret som är självmedveten har jag hört, människan är ju även det enda djuret som gör saker vi vet är skadligt för oss själva. Vi tillverkar gifter för att flugor ska hålla sig borta från vår frukt, gifter som även skadar människor. Vi tillsätter gifter som sugs upp i huden till plast för attgöra den mjuk, tex plastpåsar och PET flaskor, när vi vet att detta gift är farligt.
Men vi vet ju även hur det mänskliga psyket fungerar, tex man sätter inte upp ett staket vid stupet förrän någon fallit. Man tar inte bort giftet, för det dödar ju inte på en gång, giftet bara lagras i lever och fettvävnader och växer sig mer och mer koncentrerat under årens lopp. Som att slänga radioaktivtavfall i havet - det som inte syns, finns inte.
Vad vill jag då med detta inlägg? Vet inte, bara nåt i stil med - jag är inte orolig för mänskligheten och dess framtid. Jag tror mig veta att mänskligheten nog inte har en framtid. Vi kommer på något sätt fakka upp allt, eller snarare nå gränsen, för fakka upp allt har vi ju redan gjort.
Vilka jävla djur vi är.
Ha det!
Harmlös, på ett sätt är vi verkligen harmlösa, tex om vi står nakna framför ett hungrigt lejon, obeväpnade såklart. Då har vi inte mycket att sätta emot.
På ett sätt är vi ju verkligen inte harmlösa, och det är mot varandra och mot resten av jorden.Människan är det enda djuret som är självmedveten har jag hört, människan är ju även det enda djuret som gör saker vi vet är skadligt för oss själva. Vi tillverkar gifter för att flugor ska hålla sig borta från vår frukt, gifter som även skadar människor. Vi tillsätter gifter som sugs upp i huden till plast för attgöra den mjuk, tex plastpåsar och PET flaskor, när vi vet att detta gift är farligt.
Men vi vet ju även hur det mänskliga psyket fungerar, tex man sätter inte upp ett staket vid stupet förrän någon fallit. Man tar inte bort giftet, för det dödar ju inte på en gång, giftet bara lagras i lever och fettvävnader och växer sig mer och mer koncentrerat under årens lopp. Som att slänga radioaktivtavfall i havet - det som inte syns, finns inte.
Vad vill jag då med detta inlägg? Vet inte, bara nåt i stil med - jag är inte orolig för mänskligheten och dess framtid. Jag tror mig veta att mänskligheten nog inte har en framtid. Vi kommer på något sätt fakka upp allt, eller snarare nå gränsen, för fakka upp allt har vi ju redan gjort.
Vilka jävla djur vi är.
Ha det!
Jesus, Judas och Bellman
Nej, jag skojar ju bara, inget att bry sig om, jag heter agnes förresten.. För att citera en ojäs av Jonas Gardell.
Varför Jonas? Jo, för att han är en av de många som skrivit böcker om Jesus. Jag har ännu inte läst hans bok, men den ligger på listan över böcker jag snart ska läsa. Varför? För att jag gillar religion såklart.
Jag har ju tidigare nämnt att jag anser mig själv vara ansenligt mer bildad på ämnet än den generelle kyrkobesökaren. Men det är inte min briljans vi ska tala om nu, kommer nog aldrig ske heller, men även det är en helt annan blogg.
Det jag bara ville skriva lite om är lite av de senaste rönen. Några forskare anser nu att judas är en fictiv person, någon som kyrkan behövde för att kanske framhäva jesus, eller kasta lite extra smuts på Judarna. Vem vet.
Vissa forskare säger ju dock att inte ens jesus funnits. Andra att han dog på korset, andra att han dog år 66 på korset, andra att han faktiskt fysiskt steg upp till himlen.
Man kan säga att om det finns snart 7 miljarder människor i världen (och vi bortser från att minst häften inte bryr sig alls) så finns det nog ca 3,5 miljarder åsikter om hur och vem och allt jesus var.
Jag själv? ooh tack för att du frågar. Jag är kluven. Jag tänker mig absolut att Jesus är en historisk person. men jag är ganska säker på att legenden jesus är byggd på säkerligen 6-10 olika personer och deras underverk och ord, säkerligen mellan åren 200fvt-100vt. Plus såklart allt som lagts till lite då och då.
Judas, tror jag han funnits? Vem vet. En sak jag aldrig aldrig har eller kommer förstå är varför kristna tycker att Judas var ond, och att judarna dödade guds son. För, Jesus själv, visste ju att judas skulle förråda honom (om man nu tror bibeln..) och många kristna kommer säga om man frågar - om inte jesus vaknat från de döda och stigit till himlen, så hade han ju inte ansetts vara guds son. så han var Tvungen att dö. Låt mig ta det igen, med kapitäler - han var TVUNGEN att dö. Så, om man följer nån sorts röd lina i bibeln, så borde han ju då kanske ha valt ut Judas och sagt - dude, jag behöver en massiv tjänst.. här får du 15 silvermynt av mig, och när du träffar huvudrabbinen som du ska berätta var jag finns för, så ger han dig 15 till.
Är det inte en spännande tanke? jag gillar den. Ju mer man läser andras åsikter, ju mer formar man sin egen. Det är en sak som det känns som att många människor missar. kanske inte Bloggläsare om jag ska vara ärlig, vissa bloggläsare hoppar nog vilt mellan olika sidor på jakt efter intressanta saker.
Om man nu får vara sån, det finns ju en undersökning som visade ett samband mellan lågt iq och tro på gud. Nu säger jag inte att det är sant, för man kan ju bevisa det mesta genom rätt frågor. Men det är ju sen länge känt att utbildning av folket är ledarnas mardröm. Titta på kyrkan på medeltiden. prästerna var de enda som kunde läsa, så alla fick bara ta dem på ordet.
Så vad jag mitt i allt ordbajseri vill säga är-läs mkt, tro ingen, ifrågasätt, skaffa en egen åsikt. om den åsikten sen säger att du faktiskt tror på gud, Grattis! om den säger nåt annat, Grattis. Vi är alla människor, och de flesta av oss är lika mkt värda (ämne för en senare blogg).
Jag vill lägga till att jag på inget sätt ser mig själv som tillhörandes något sorts mer intelligent skikt av samhället. Jag tillhör bara det tunna skiktet som gillar att tänka. Jag önskar ibland att vi var fler.
Jag tänker så mkt att jag alltid flyter från ämnet. kan kallas ADHD men jag är inte säker, är för gammal för att ha fått en sån diagnos. PÅ min tid var man bara - normal, jobbig, eller dum. Jag var nog normalt dum, men å andra sidan, vad säger skoltiden om mig som vuxen? noll och inget skulle jag säga.
Ha det!
Varför Jonas? Jo, för att han är en av de många som skrivit böcker om Jesus. Jag har ännu inte läst hans bok, men den ligger på listan över böcker jag snart ska läsa. Varför? För att jag gillar religion såklart.
Jag har ju tidigare nämnt att jag anser mig själv vara ansenligt mer bildad på ämnet än den generelle kyrkobesökaren. Men det är inte min briljans vi ska tala om nu, kommer nog aldrig ske heller, men även det är en helt annan blogg.
Det jag bara ville skriva lite om är lite av de senaste rönen. Några forskare anser nu att judas är en fictiv person, någon som kyrkan behövde för att kanske framhäva jesus, eller kasta lite extra smuts på Judarna. Vem vet.
Vissa forskare säger ju dock att inte ens jesus funnits. Andra att han dog på korset, andra att han dog år 66 på korset, andra att han faktiskt fysiskt steg upp till himlen.
Man kan säga att om det finns snart 7 miljarder människor i världen (och vi bortser från att minst häften inte bryr sig alls) så finns det nog ca 3,5 miljarder åsikter om hur och vem och allt jesus var.
Jag själv? ooh tack för att du frågar. Jag är kluven. Jag tänker mig absolut att Jesus är en historisk person. men jag är ganska säker på att legenden jesus är byggd på säkerligen 6-10 olika personer och deras underverk och ord, säkerligen mellan åren 200fvt-100vt. Plus såklart allt som lagts till lite då och då.
Judas, tror jag han funnits? Vem vet. En sak jag aldrig aldrig har eller kommer förstå är varför kristna tycker att Judas var ond, och att judarna dödade guds son. För, Jesus själv, visste ju att judas skulle förråda honom (om man nu tror bibeln..) och många kristna kommer säga om man frågar - om inte jesus vaknat från de döda och stigit till himlen, så hade han ju inte ansetts vara guds son. så han var Tvungen att dö. Låt mig ta det igen, med kapitäler - han var TVUNGEN att dö. Så, om man följer nån sorts röd lina i bibeln, så borde han ju då kanske ha valt ut Judas och sagt - dude, jag behöver en massiv tjänst.. här får du 15 silvermynt av mig, och när du träffar huvudrabbinen som du ska berätta var jag finns för, så ger han dig 15 till.
Är det inte en spännande tanke? jag gillar den. Ju mer man läser andras åsikter, ju mer formar man sin egen. Det är en sak som det känns som att många människor missar. kanske inte Bloggläsare om jag ska vara ärlig, vissa bloggläsare hoppar nog vilt mellan olika sidor på jakt efter intressanta saker.
Om man nu får vara sån, det finns ju en undersökning som visade ett samband mellan lågt iq och tro på gud. Nu säger jag inte att det är sant, för man kan ju bevisa det mesta genom rätt frågor. Men det är ju sen länge känt att utbildning av folket är ledarnas mardröm. Titta på kyrkan på medeltiden. prästerna var de enda som kunde läsa, så alla fick bara ta dem på ordet.
Så vad jag mitt i allt ordbajseri vill säga är-läs mkt, tro ingen, ifrågasätt, skaffa en egen åsikt. om den åsikten sen säger att du faktiskt tror på gud, Grattis! om den säger nåt annat, Grattis. Vi är alla människor, och de flesta av oss är lika mkt värda (ämne för en senare blogg).
Jag vill lägga till att jag på inget sätt ser mig själv som tillhörandes något sorts mer intelligent skikt av samhället. Jag tillhör bara det tunna skiktet som gillar att tänka. Jag önskar ibland att vi var fler.
Jag tänker så mkt att jag alltid flyter från ämnet. kan kallas ADHD men jag är inte säker, är för gammal för att ha fått en sån diagnos. PÅ min tid var man bara - normal, jobbig, eller dum. Jag var nog normalt dum, men å andra sidan, vad säger skoltiden om mig som vuxen? noll och inget skulle jag säga.
Ha det!
söndag 8 maj 2011
Smärta är svaghet som lämnar kroppen.
har jag hört militärer säga. Jag kan inte riktigt hålla med. tillexempel när jag tränar, om humöret är rätt och man har geisten, så kan smärta vara nånting bra. Inget får mig att fnittra så mycket som en rejäl dos smärta i tex axlarna eller magen efter 3-4 tillsynes ändlösa set med ett enda syfte - att mörda muskeln så den förstår att den måste växa till nästa gång, annars kommer den dö på riktigt.
i detta läge är smärta verkligen inte svaghet som lämnar kroppen, helt ärligt, det är tvärtom. För trötthet är det enda jag har kvar i kroppen.
Det är styrka, styrsel och kontroll som lämnar kroppen. Så nästa gång du hör någon säga det felaktiga, gör världen en tjänst, berätta sanningen.
Ju fler som känner till den, desto bättre.
i detta läge är smärta verkligen inte svaghet som lämnar kroppen, helt ärligt, det är tvärtom. För trötthet är det enda jag har kvar i kroppen.
Det är styrka, styrsel och kontroll som lämnar kroppen. Så nästa gång du hör någon säga det felaktiga, gör världen en tjänst, berätta sanningen.
Ju fler som känner till den, desto bättre.
Podcast
Jag har nyligen upptäckt podcasts. Jag har fortfarande mycket att lära om det antar jag, men det lilla jag hört har hittils roat mig massor.
Jag får väl pinsamt nog erkänna att det första jag fastnade för var Magnus Betnér på Bandit och hans podcasts, eller, egentligen är det ju bara återsänd radio, inte äkta pod. Men ändå.
Sen gick jag på det lite tyngre Joe Rogan. Lysande amerikansk ståuppkomiker, som väl tyvärr är mest känd som programledare för Fear Factor, men för mig är han komiker och boxningspresentatör numero uno.
Han talar med lite kompisar och gäster om diverse ämnen. Jag har otroligt kul. Har även nyligen fastnat för två andra, Filip och Fredrik. Jag är på ett sätt lite trött på dom, men i podsändningar, så kan de ha helt fria tyglar och då blir det fan roligt, på samma sätt som Joe flippar ur på ämnen gör dessa svenskar samma sak.
Och som sagt var, jag är ju nybörjare, så jag hinner säkert hitta flera bra och intressante sändningar, men även trista och menlösa.
Har länge tänkt att man själv skulle spela in och sända saker, i stil med denna menlösa blogg, inte för att jaga lyssnare, precis som denna blogg inte skrivs för att läsas av 200.000 människor, utan för att jobba på mina egna färdigheter, men än så länge så e jag lite för osäker på vad man ska kunna prata om, jag kan absolut flyta ut i ämnen och göra obskyra liknelser och skämt. men det får allt vänta.
jag får jobba vidare med denna blogg och försöka hitta min stil och bli intressant. Eller rolig, eller nåt..
Nu ska jag lyssna lite på Joe igen. så vi ses..
Ha det!
Jag får väl pinsamt nog erkänna att det första jag fastnade för var Magnus Betnér på Bandit och hans podcasts, eller, egentligen är det ju bara återsänd radio, inte äkta pod. Men ändå.
Sen gick jag på det lite tyngre Joe Rogan. Lysande amerikansk ståuppkomiker, som väl tyvärr är mest känd som programledare för Fear Factor, men för mig är han komiker och boxningspresentatör numero uno.
Han talar med lite kompisar och gäster om diverse ämnen. Jag har otroligt kul. Har även nyligen fastnat för två andra, Filip och Fredrik. Jag är på ett sätt lite trött på dom, men i podsändningar, så kan de ha helt fria tyglar och då blir det fan roligt, på samma sätt som Joe flippar ur på ämnen gör dessa svenskar samma sak.
Och som sagt var, jag är ju nybörjare, så jag hinner säkert hitta flera bra och intressante sändningar, men även trista och menlösa.
Har länge tänkt att man själv skulle spela in och sända saker, i stil med denna menlösa blogg, inte för att jaga lyssnare, precis som denna blogg inte skrivs för att läsas av 200.000 människor, utan för att jobba på mina egna färdigheter, men än så länge så e jag lite för osäker på vad man ska kunna prata om, jag kan absolut flyta ut i ämnen och göra obskyra liknelser och skämt. men det får allt vänta.
jag får jobba vidare med denna blogg och försöka hitta min stil och bli intressant. Eller rolig, eller nåt..
Nu ska jag lyssna lite på Joe igen. så vi ses..
Ha det!
onsdag 4 maj 2011
Böcker.
Jag läser mycket böcker. Jag har en förkärlek till faktaböcker, men då och då slinker det ner en roman eller två, romaner som då helst handlar om andra världskriget med soldater och deras brödraskap, eller gärna 1000-talet, med korsriddare och präster.
Jag är en av de mest övertygade ateisterna jag känner, men jag tycker om att läsa om religion, särskilt kristendom. Jag har läst en massa, jag törs påstå att min kunskap vid detta läga vida överstiger de flesta troende, och är i någon sorts nivå av amatör forskare.
Även en del psykologi slinker ner, detta har då även att göra med mitt religions intresse, saker som Varför tror vi och sådanna frågor.
Richard Dawkins, Charles Darwin och liknande personer som skriver om utveckling och evolution slinker även ner med täta mellanrum, hur tätt det nu blir då de inte skrivit så många böcker som det kan låta som.
Charmen, för mig, med historiska romaner, är när de handlar om något som jag läst/kan en massa om, och sen att författaren verkligen har gjort en massa research inför sin bok, det ger mig så mkt mer än när man läser om soldater i rom, och jag vet att tex svärdet Gladius inte användes vid den tidpunkten som det handlade om, då blir jag nästan fysiskt besviken.
Rom är ju även det ett intresse. man kan nog på det stora säga att de årtionden jag gillar att läsa om, är runt 0. mao typ 100 fvt (fvt=före vår tid, som ateist väljer jag att inte skriva fk eller bc =före kristus. Trots att jag inser det kluvna att använda den kristna tidsräkningen men obstinat vägra att skriva hans namn) till kanske 300 vt. och 1000 vt-1500 och till sist 1900-2011.
Jag är inte så värst intresserad av framtidsromaner eller visioner. Trots att jag gillar lite fantasy och liknande saker, men jag föredrar verklighetsbaserat eller historiskt korrekta bakgrunder till en påhittad karaktär.
Den enda bok jag vill läsa, men aldrig verkar orka, är Bibeln. har påbörjat den flera gånger, men viker mig snabbt. Konstigt att jag läst så mkt om den, men aldrig orkat läsa själva boken i sig.
Koranen var lättare, kanske för att den är kortare..
Nåja. Det får räcka för nu.
Ha det!
Jag är en av de mest övertygade ateisterna jag känner, men jag tycker om att läsa om religion, särskilt kristendom. Jag har läst en massa, jag törs påstå att min kunskap vid detta läga vida överstiger de flesta troende, och är i någon sorts nivå av amatör forskare.
Även en del psykologi slinker ner, detta har då även att göra med mitt religions intresse, saker som Varför tror vi och sådanna frågor.
Richard Dawkins, Charles Darwin och liknande personer som skriver om utveckling och evolution slinker även ner med täta mellanrum, hur tätt det nu blir då de inte skrivit så många böcker som det kan låta som.
Charmen, för mig, med historiska romaner, är när de handlar om något som jag läst/kan en massa om, och sen att författaren verkligen har gjort en massa research inför sin bok, det ger mig så mkt mer än när man läser om soldater i rom, och jag vet att tex svärdet Gladius inte användes vid den tidpunkten som det handlade om, då blir jag nästan fysiskt besviken.
Rom är ju även det ett intresse. man kan nog på det stora säga att de årtionden jag gillar att läsa om, är runt 0. mao typ 100 fvt (fvt=före vår tid, som ateist väljer jag att inte skriva fk eller bc =före kristus. Trots att jag inser det kluvna att använda den kristna tidsräkningen men obstinat vägra att skriva hans namn) till kanske 300 vt. och 1000 vt-1500 och till sist 1900-2011.
Jag är inte så värst intresserad av framtidsromaner eller visioner. Trots att jag gillar lite fantasy och liknande saker, men jag föredrar verklighetsbaserat eller historiskt korrekta bakgrunder till en påhittad karaktär.
Den enda bok jag vill läsa, men aldrig verkar orka, är Bibeln. har påbörjat den flera gånger, men viker mig snabbt. Konstigt att jag läst så mkt om den, men aldrig orkat läsa själva boken i sig.
Koranen var lättare, kanske för att den är kortare..
Nåja. Det får räcka för nu.
Ha det!
tisdag 3 maj 2011
Delfiner och havet.
Tittade äntligen på den välkända dokumentären The Cove. om japanarnas (felskrivningen är menad och medveten) till synes vildsinta och onödiga slakt på delfiner.
Jag fick en massa tankar som snurrade i huvudet när jag såg den. Jag måste väl tyvärr säga att jag inte riktigt kunde känna med de snälla dykarna och sjöfolket som grät när delfinerna misshandlades, inte heller kunde jag skratta med japanerna när de leende högg delfinerna i bitar. Jag hamnar nog nånstans mitt i mellan.
Låter kanske lite tråkigt svenskt. men det är verkligen så jag känner. Jag kan inte hålla med aktivisten som blir så ledsen för att man dödar ett så mänskligt och intelligent djur. Jag anser att människan, som äter djur, kommer döda djur, jag hatar det faktum att folk separerar vissa djur från andra. Tex söta delfiner får man inte döda, eller kaniner, men en jävla kossa kan man klubba som att den vore en attraktion på tivoli.
Man måste vara lite konsekvent. Jag ser inte heller nåt problem att äta tex hund. Bara för att den är människans bästa vän, är inget skäl att inte äta. Det finns säkert många bönder som kan hävda att deras häst, ko eller gris absolut har känslor och är en kär vän, men dessa djur äter vi ju utan att gråta (vi köttätare ivarjefall)
Att en delfin skulle vara så intelligent, är också något jag skulle vilja se mer program satsa på. är detta sant? eller är det bara en myt för att de snabbt lär sig saker? rain man kan räkna och studsa en boll, inte ses han som nåt sårts geni för det.
Tänk om det är så det är, alla delfiner är bara förståndshandikappade, de är retards of the ocean. De kan snabbt lära sig räkna bollar och hoppa efter fisk, men inte mkt mer. de är till och med så mentalt debila att de utan fruktan attackerar hajar, vi tror det är mod, men det är bara oförstånd.
Jag har säkert fel, och har inga belägg för det jag säger. men är inte även detta en möjlighet?
Sen skulle jag inte vilja äta delfin ändå, för den är tydligen full upp över öronen med bla kvicksilver och annat gött. så den biffen passar jag på.
Så det är väl det jag kan ställa upp på i dokumentären. att slakten är onödig.
Men i övrigt, så kan inte green peace räkna med mig och mina pengar i detta fall. För jag vill inte ta del i denna segregering av smarta och dumma djur.
Ha det!
Jag fick en massa tankar som snurrade i huvudet när jag såg den. Jag måste väl tyvärr säga att jag inte riktigt kunde känna med de snälla dykarna och sjöfolket som grät när delfinerna misshandlades, inte heller kunde jag skratta med japanerna när de leende högg delfinerna i bitar. Jag hamnar nog nånstans mitt i mellan.
Låter kanske lite tråkigt svenskt. men det är verkligen så jag känner. Jag kan inte hålla med aktivisten som blir så ledsen för att man dödar ett så mänskligt och intelligent djur. Jag anser att människan, som äter djur, kommer döda djur, jag hatar det faktum att folk separerar vissa djur från andra. Tex söta delfiner får man inte döda, eller kaniner, men en jävla kossa kan man klubba som att den vore en attraktion på tivoli.
Man måste vara lite konsekvent. Jag ser inte heller nåt problem att äta tex hund. Bara för att den är människans bästa vän, är inget skäl att inte äta. Det finns säkert många bönder som kan hävda att deras häst, ko eller gris absolut har känslor och är en kär vän, men dessa djur äter vi ju utan att gråta (vi köttätare ivarjefall)
Att en delfin skulle vara så intelligent, är också något jag skulle vilja se mer program satsa på. är detta sant? eller är det bara en myt för att de snabbt lär sig saker? rain man kan räkna och studsa en boll, inte ses han som nåt sårts geni för det.
Tänk om det är så det är, alla delfiner är bara förståndshandikappade, de är retards of the ocean. De kan snabbt lära sig räkna bollar och hoppa efter fisk, men inte mkt mer. de är till och med så mentalt debila att de utan fruktan attackerar hajar, vi tror det är mod, men det är bara oförstånd.
Jag har säkert fel, och har inga belägg för det jag säger. men är inte även detta en möjlighet?
Sen skulle jag inte vilja äta delfin ändå, för den är tydligen full upp över öronen med bla kvicksilver och annat gött. så den biffen passar jag på.
Så det är väl det jag kan ställa upp på i dokumentären. att slakten är onödig.
Men i övrigt, så kan inte green peace räkna med mig och mina pengar i detta fall. För jag vill inte ta del i denna segregering av smarta och dumma djur.
Ha det!
måndag 18 april 2011
Sjukhus
Sjukhus är lite obehagliga, om det är så för att mina erfarenheter oftast är att nån e sjuk eller död eller döende kan ju vara ett skäl till dessa känslor.
Den senaste månaden har jag varit på ett sjukhus två gånger, en nära vän som fått en hjärntumör. Detta bidrar ju inte riktigt till någon sorts lättsammare och bättre inställning till sjukhus, men det har gett mig en lite annan syn på något sätt ändå tror jag.
Han är inte döende. inte vad någon säger ivarjefall. de har öppnat honom två gånger och karvat lite. en operation till så är allt ute, säger de åtminstånde.
Och självklart har vi dragit alla skämt man kan, om vegeterande tillstånd och allt, men det är väl som med det mesta, ett försvar. För som han sa själv när han var halvt nerdrogad - jag kan ju inte dö, jag har ju barn.
Min inställning som ändrats? jo just ja, sjukhus är verkligen som på film, tomma på folk, man kan nästan komma och gå som man vill. det är alltid tomt dit man ska. några patienter som hasar sig fram och tillbaka eller ligger och sover tungt nerdrogade i nån säng. En sköterska kan rusa förbi nån gång, men de tittar inte ens på en själv som mest står och ser vilsen ut. Efter dessa besök, och fler lär det bli, så börjar man ändå finna det lite trevligt.
Jag önskar bara att jag får behålla min nya syn på sjukhus ett tag till, innan folk runtomkring en börjar dö igen..
Den senaste månaden har jag varit på ett sjukhus två gånger, en nära vän som fått en hjärntumör. Detta bidrar ju inte riktigt till någon sorts lättsammare och bättre inställning till sjukhus, men det har gett mig en lite annan syn på något sätt ändå tror jag.
Han är inte döende. inte vad någon säger ivarjefall. de har öppnat honom två gånger och karvat lite. en operation till så är allt ute, säger de åtminstånde.
Och självklart har vi dragit alla skämt man kan, om vegeterande tillstånd och allt, men det är väl som med det mesta, ett försvar. För som han sa själv när han var halvt nerdrogad - jag kan ju inte dö, jag har ju barn.
Min inställning som ändrats? jo just ja, sjukhus är verkligen som på film, tomma på folk, man kan nästan komma och gå som man vill. det är alltid tomt dit man ska. några patienter som hasar sig fram och tillbaka eller ligger och sover tungt nerdrogade i nån säng. En sköterska kan rusa förbi nån gång, men de tittar inte ens på en själv som mest står och ser vilsen ut. Efter dessa besök, och fler lär det bli, så börjar man ändå finna det lite trevligt.
Jag önskar bara att jag får behålla min nya syn på sjukhus ett tag till, innan folk runtomkring en börjar dö igen..
torsdag 14 april 2011
Känsliga ämnen.. Och jag hoppar vilt..
Något jag verkligen gillar är ämnen som av andra ofta ses som känsliga. Det bästa är just att vissa människor kan hävda att man får skoja och prata om allt, men så kan det visa sig att de har något som man plötsligt inte får driva med. Tex religion, jag känner en kille som är muslim (känner fler, men jag tar honom som exempel) han kan skoja om allt, men om man skojar om Islam blir han lite trumpen.
Cancer och spädbarnsdöd kan även det vara lite känsligt, för att inte tala om pedofili. Och jag erkänner gärna att detta kan vara känsligt, men det borde väl ändå inte vara ett skäl till att inte tex tala eller skoja om dem?
Jag har familj och personer runt min bekantskapskrets som dött i cancer, tagit livet av sig, förlorat barn, genomgått aborter, dött i olyckor, haft cancer och klarat sig, är tjocka, har/har haft anorexia och eller bulimi och en massa annat och visst, kanske att man inte vitsar om vissa saker inför någon som precis mist sin morfar. Men efter någon vecka så får man allt ta det som en man/kvinna. Känner man sig sårad får man väl säga det till personen. Som under inga omständigheter är skyldig att ta tillbaka det som just sagts eller ens be om ursäkt. men man kan ju som god människa säga något i stil med - å visste inte, ursäkta, men man behöver inte skämmas. Anser jag såklart, jag kan inte tala för alla.
Ett favorit minne jag har är då en person frågade lite spydigt - har inte din mamma sagt åt dig att man ska vara snäll? Varpå den andra personen svarade - Jag har ingen mamma, hon är död. Jag höll på att dö av skratt när personen som ställde frågan blev helt blek och skämdes - Förlåt.. jag visste inte..
I denna situation var det ju ingen som tog illa upp. för min vän förlorade sin mamma då han var i tonåren och har inga issues ang det längre. Men vid Tor och Oden vad kul att se luften gå ur den andra.
Vilket leder oss in på Islam. Frankrike förbjuder musimska kvinnor att täcka sina nyllen. Rätt eller fel?
Jag har helt ärligt talat ingen åsikt i detta. för jag är kluven, jag är själv Ateist, men anser att alla får väl tro vad som gör dem lyckliga. Det kluvna med dessa heltäckta kvinnor är att Alla utom undantag ska få bära de kläder de vill, och tro vad man vill, men samtidigt så vet vi ju att det ofta inte är Helt valfritt för dessa kvinnor att bära slöjan eller inte. Oavsett vad de själva säger. Fritt är det när man kan välja att inte ha den, och veta att sin gud fortfarande älskar en, och inte bli stenad eller liknande, för sitt tilltag.
Vilket även det leder mig in på ett annat ämne som jag ofta undrat över. Om jag och min flickvän åker till tex Iran, så förväntas hon bära slöja och täcka sin hud, för att det är så man gör där. Men när en Iransk familj kommer hit, så kan inte jag kräva att hon tar av sig slöjan, för att så klär inte vi oss här. För då är man främlingsfientlig.
Få nu inte fel intryck av mig, jag bryr mig verkligen inte om vad någon har på sig, jag bara undrar och tänker på saker.
Jag fick när jag vara liten och på besök i en Synagoga ta på mig den lilla kalotten när vi skulle in. jag undrade varför. Deras Gud är ju inte min Gud. Om deras Gud finns, så borde Han i detta läge titta ner på mig och se att jag tar på mig kalotten och ljuger. Han borde ju bli arg på den som tvingar mig att ljuga. Så tänkte jag då, 9 år gammal, och jag tänker fortfarande så.
Någon jag berättade detta för, sa att jag ju ska ta på mig kalotten, för att visa respekt för deras tro. Men då undrar jag - hur stor är chansen att en Jude tar av sig sin kalott för att visa Min tro respekt? Kommer ju aldrig hända. Hur stor är chansen att en religiös familj, hoppar över bordsbön för att Jag som Ateist sitter med vid bordet? Inte så stor alls skulle jag säga.
Men, som jag sa, jag är en ganska lätt kille. Tar inte så hårt på det mesta. Jag försöker bara leva mitt liv efter mina regler, behandla alla så som jag vill bli behandlad (kliché kanske, men det funkar).
Jag slänger tex inte skräp i naturen, jag är vänlig mot de flesta, jag har aldrig våldtagit nån, trots att jag är man (ja, denna var till de mer Rabiata feministerna som sagt liknande saker..) Jag har aldrig varit i ett slagsmål. och en massa sånt. Säger jag att jag är bättre än alla andra?.... ja, det gör jag nog. Varför vara blygsam. Eller ok, inte bättre än Alla andra, men absolut bättre än många. Men säkert även sämre än några.
Är det något jag alltid är, så är det redo att ändra mig om jag blir motbevisad. Vilket inte alla är..
Nu har jag fluitit ut alldeles för mkt och lite tappat spåret. Eller, har jag? Att tala väl om sig själv brukar ju även det vara lite känsligt. Så jag kanske höll mig på spåret trots allt.
Sweet. Jag får fortsätta detta ämne en annan gång.
Ha det!
Cancer och spädbarnsdöd kan även det vara lite känsligt, för att inte tala om pedofili. Och jag erkänner gärna att detta kan vara känsligt, men det borde väl ändå inte vara ett skäl till att inte tex tala eller skoja om dem?
Jag har familj och personer runt min bekantskapskrets som dött i cancer, tagit livet av sig, förlorat barn, genomgått aborter, dött i olyckor, haft cancer och klarat sig, är tjocka, har/har haft anorexia och eller bulimi och en massa annat och visst, kanske att man inte vitsar om vissa saker inför någon som precis mist sin morfar. Men efter någon vecka så får man allt ta det som en man/kvinna. Känner man sig sårad får man väl säga det till personen. Som under inga omständigheter är skyldig att ta tillbaka det som just sagts eller ens be om ursäkt. men man kan ju som god människa säga något i stil med - å visste inte, ursäkta, men man behöver inte skämmas. Anser jag såklart, jag kan inte tala för alla.
Ett favorit minne jag har är då en person frågade lite spydigt - har inte din mamma sagt åt dig att man ska vara snäll? Varpå den andra personen svarade - Jag har ingen mamma, hon är död. Jag höll på att dö av skratt när personen som ställde frågan blev helt blek och skämdes - Förlåt.. jag visste inte..
I denna situation var det ju ingen som tog illa upp. för min vän förlorade sin mamma då han var i tonåren och har inga issues ang det längre. Men vid Tor och Oden vad kul att se luften gå ur den andra.
Vilket leder oss in på Islam. Frankrike förbjuder musimska kvinnor att täcka sina nyllen. Rätt eller fel?
Jag har helt ärligt talat ingen åsikt i detta. för jag är kluven, jag är själv Ateist, men anser att alla får väl tro vad som gör dem lyckliga. Det kluvna med dessa heltäckta kvinnor är att Alla utom undantag ska få bära de kläder de vill, och tro vad man vill, men samtidigt så vet vi ju att det ofta inte är Helt valfritt för dessa kvinnor att bära slöjan eller inte. Oavsett vad de själva säger. Fritt är det när man kan välja att inte ha den, och veta att sin gud fortfarande älskar en, och inte bli stenad eller liknande, för sitt tilltag.
Vilket även det leder mig in på ett annat ämne som jag ofta undrat över. Om jag och min flickvän åker till tex Iran, så förväntas hon bära slöja och täcka sin hud, för att det är så man gör där. Men när en Iransk familj kommer hit, så kan inte jag kräva att hon tar av sig slöjan, för att så klär inte vi oss här. För då är man främlingsfientlig.
Få nu inte fel intryck av mig, jag bryr mig verkligen inte om vad någon har på sig, jag bara undrar och tänker på saker.
Jag fick när jag vara liten och på besök i en Synagoga ta på mig den lilla kalotten när vi skulle in. jag undrade varför. Deras Gud är ju inte min Gud. Om deras Gud finns, så borde Han i detta läge titta ner på mig och se att jag tar på mig kalotten och ljuger. Han borde ju bli arg på den som tvingar mig att ljuga. Så tänkte jag då, 9 år gammal, och jag tänker fortfarande så.
Någon jag berättade detta för, sa att jag ju ska ta på mig kalotten, för att visa respekt för deras tro. Men då undrar jag - hur stor är chansen att en Jude tar av sig sin kalott för att visa Min tro respekt? Kommer ju aldrig hända. Hur stor är chansen att en religiös familj, hoppar över bordsbön för att Jag som Ateist sitter med vid bordet? Inte så stor alls skulle jag säga.
Men, som jag sa, jag är en ganska lätt kille. Tar inte så hårt på det mesta. Jag försöker bara leva mitt liv efter mina regler, behandla alla så som jag vill bli behandlad (kliché kanske, men det funkar).
Jag slänger tex inte skräp i naturen, jag är vänlig mot de flesta, jag har aldrig våldtagit nån, trots att jag är man (ja, denna var till de mer Rabiata feministerna som sagt liknande saker..) Jag har aldrig varit i ett slagsmål. och en massa sånt. Säger jag att jag är bättre än alla andra?.... ja, det gör jag nog. Varför vara blygsam. Eller ok, inte bättre än Alla andra, men absolut bättre än många. Men säkert även sämre än några.
Är det något jag alltid är, så är det redo att ändra mig om jag blir motbevisad. Vilket inte alla är..
Nu har jag fluitit ut alldeles för mkt och lite tappat spåret. Eller, har jag? Att tala väl om sig själv brukar ju även det vara lite känsligt. Så jag kanske höll mig på spåret trots allt.
Sweet. Jag får fortsätta detta ämne en annan gång.
Ha det!
onsdag 13 april 2011
Kan man vara mer ur form?
Man är lite av en sorglig version av en människa. jag är stel och obekväm. och igår gav jag mig ut på ett löppass i mörkret. och jag var nära att kolapsa.
det enda som höll ihop mig var Runkeeper (http://www.runkeeper.com/) appen i min Iphone. det är så bekvämt att var femte minut höra denna kvinnoröst som på engelska läser upp hur långt jag har sprungit och vilken snitthastighet jag håller. springandet blir lite roligare då. och det är precis vad jag behöver, göra springandet Roligare. för jag tycker oss emellan att det är tråkigare än att se färg torka, för att använda ett gammalt uttryck.
bra musik och runkeeper så e jag snart i fin form.
Att jag sen har krampliknande smärta i mina vader och överallt just nu, det är en annan femma. för det är ju som jag ser det - den smärtsamma belöningen för att ha rört på sig.
Ha det!
det enda som höll ihop mig var Runkeeper (http://www.runkeeper.com/) appen i min Iphone. det är så bekvämt att var femte minut höra denna kvinnoröst som på engelska läser upp hur långt jag har sprungit och vilken snitthastighet jag håller. springandet blir lite roligare då. och det är precis vad jag behöver, göra springandet Roligare. för jag tycker oss emellan att det är tråkigare än att se färg torka, för att använda ett gammalt uttryck.
bra musik och runkeeper så e jag snart i fin form.
Att jag sen har krampliknande smärta i mina vader och överallt just nu, det är en annan femma. för det är ju som jag ser det - den smärtsamma belöningen för att ha rört på sig.
Ha det!
tisdag 12 april 2011
Mitt Nya Liv
Detta blir en liten presentation av både mig och vad som kan komma att skrivas här. På frågan om jag verkligen förväntar mig läsare- så måste jag svara Nej. Det finns tyvärr allt för många bloggar för att nog ens nå en. Men lika glad för det är jag, för detta är mest ett sätt för mig att hålla liv i skrivandet. Så jag inte torkar ihop och glömmer hur man formulerar sig, försöker vara putslustig eller bara lägga fram en massa fakta på ett sätt som inte får folk att vilja hänga sig.
Igår gjorde jag något som jag nog aldrig gjort förut. Jag lyckades på rätt kort tid formulera en idé från början till slut. Vem är nu jag undrar någon, som inte ens kan formulera en idé? Sitter jag inspärrad? äter jag med hakklapp och får bara äta själv om jag har en sked av mjuk gummi? nej, nej och nej faktiskt.
Jag får börja lite från början. Jag har i många många år skrivit manus av olika slag, tv, film, teater och även poesi och böcker. Min största svaghet är, inte brist på talang som nu någon tänker (eller kanske, jag vet inte själv..) utan min största brist är Förmåga att fullfölja. Jag har hårddiskar och pappershögar fulla med påbörjade idéer och halvfärdiga manus och en versiga sånger och.. ja, jag tror ni förstår hur resten av sången går.
Men! hör och häpna, igår så skrev jag ner, nästan utan att blinka, en 3 sidig synops för en film som kan bli lysande. Nu hänger dock allt på mig att jag ska ta tummen ur, lyfta samma ända ur vagnen och allt vad man nu gör, för att få mig själv att skriva klart åtminstånde en produkt innan jag om ca 30 år tar ner skylten.
Handling? nej nej, så lätt kommer ni inte åt mig. Jag tänkte sitta på så mkt som möjligt ett tag till för att inte förstöra det bräckliga train of thought jag har för detta.
Planen- Planen föddes faktiskt lite när jag läste nån författare som berättade att han tackade Kungliga Biblioteket här i stockholm. för att han kunnat sitta där och fullfölja sitt projekt. så jag tänkte göra exakt likadant. På mina lediga stunder kommer man se mig sitta under flitens lampa vid en bänk på detta Majestätiska Bibliotek mitt i Sthlm. Troligtvis lyssnandes på musik i medhavda hörlurar.
Innebär allt detta att jag kommer sitta och skriva en massa blaj om hur mitt "hemliga" manus går? nej nej inte alls. Jag har många små intressen som säkert kommer att dyka upp då och då. Tex religion är ett av mina favorit ämnen, men även bara dagliga iaktagelser och tankar.
Och här borde jag väl då försöka komma på någon klatschig avslutningsreplik som kan bli mitt varumärke. men tyvärr kan jag inte komma på något. Så jag lämnar det till framtiden.
Tills dess- Ha det!
Igår gjorde jag något som jag nog aldrig gjort förut. Jag lyckades på rätt kort tid formulera en idé från början till slut. Vem är nu jag undrar någon, som inte ens kan formulera en idé? Sitter jag inspärrad? äter jag med hakklapp och får bara äta själv om jag har en sked av mjuk gummi? nej, nej och nej faktiskt.
Jag får börja lite från början. Jag har i många många år skrivit manus av olika slag, tv, film, teater och även poesi och böcker. Min största svaghet är, inte brist på talang som nu någon tänker (eller kanske, jag vet inte själv..) utan min största brist är Förmåga att fullfölja. Jag har hårddiskar och pappershögar fulla med påbörjade idéer och halvfärdiga manus och en versiga sånger och.. ja, jag tror ni förstår hur resten av sången går.
Men! hör och häpna, igår så skrev jag ner, nästan utan att blinka, en 3 sidig synops för en film som kan bli lysande. Nu hänger dock allt på mig att jag ska ta tummen ur, lyfta samma ända ur vagnen och allt vad man nu gör, för att få mig själv att skriva klart åtminstånde en produkt innan jag om ca 30 år tar ner skylten.
Handling? nej nej, så lätt kommer ni inte åt mig. Jag tänkte sitta på så mkt som möjligt ett tag till för att inte förstöra det bräckliga train of thought jag har för detta.
Planen- Planen föddes faktiskt lite när jag läste nån författare som berättade att han tackade Kungliga Biblioteket här i stockholm. för att han kunnat sitta där och fullfölja sitt projekt. så jag tänkte göra exakt likadant. På mina lediga stunder kommer man se mig sitta under flitens lampa vid en bänk på detta Majestätiska Bibliotek mitt i Sthlm. Troligtvis lyssnandes på musik i medhavda hörlurar.
Innebär allt detta att jag kommer sitta och skriva en massa blaj om hur mitt "hemliga" manus går? nej nej inte alls. Jag har många små intressen som säkert kommer att dyka upp då och då. Tex religion är ett av mina favorit ämnen, men även bara dagliga iaktagelser och tankar.
Och här borde jag väl då försöka komma på någon klatschig avslutningsreplik som kan bli mitt varumärke. men tyvärr kan jag inte komma på något. Så jag lämnar det till framtiden.
Tills dess- Ha det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)