onsdag 7 september 2011

Sömnlös i stockholm

Ligger vaken halva nätterna och försöker sova. Kroppen skriker och är aptrött. men min hjärna e inte riktigt med på samma lag. Det nästan susar så jag hör det när man lägger ner huvudet på kudden.

Vad är det som oroar mig så? Helt ärligt- Jag vet inte. Tankarna som byts ungefär var 12 sekund innehåller allt från små projekt på landet, mina skrivsaker, förhålllande, saker man undrar över och en massa annat skräp.
Jag antar att alla dessa saker på något sätt symboliserar mitt liv. Att jag ligger vaken och undrar vad som sker med livet. Var det detta som var livet? eller finns det något mer? Jag är ju trots allt bara 37, jo, 37 är inte gammalt. Det är Skit gammalt om man är 20, men är man 50 så tycker man att 37 är bara barnet. Jag? Jag är kluven. Klart man känner att man börjar bli till åren och borde ha, vid det här laget, lärt mig att styra upp mitt skit. Att ta ansvar för min egen närvaro. Men jag är fortfarande alldeles för lat/oengagerad eller vad man nu kan kalla det. Kanske även en del dålig självkänsla kan man kanske chansa på med. Känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå inte bli bra.
Vilket även det är en kluven känsla, för jag vet ju att det jag skriver ofta är riktigt bra.
Nåja.
Jag hoppas väl på att växa upp någon gång. Och somnar gör man nog ändå när man blir tillräckligt utmattad. Som de säger - Jaja det kunde ha varit värre.

Ha det!

torsdag 1 september 2011

Träning. (igen)

Jo, jag vet vad nån tänker, jaha, ska han försöka träna igen?
Jo det ska han.

Vad är planen? Tja, att komma lite i form, få bort den allt mer synliga gubbmagen. Den stör mig mest av allt. Det som stör mig är att den fanns inte för tre år sedan, då vägde jag 10 kilo mindre. Och sen, två, tre förhållanden senare, så e jag på god väg att bli ett obekvämt litet fetto.

Jag vill redan här säga att alla får ha den kroppsform de känner för. om du trivs med att vara ett benrangel, trimmad, knubbig eller tillräckligt stor för att ha ett eget månsystem, så är jag glad för dig. Alla gör som de vill. Men Jag trivs inte alls med min buk.
Men, kan man man ju tycka då, det är väl bara ge sig ut å springa och så, så säger den poff. Jo, det vore ju lätt så. Om inte mina knän vore så dåliga att jag får för ont av att springa.

Så min plan blir helt enkelt att börja äta mer, och lyfta tyngre. (igen jag vet) hur kan detta få en att gå ner i vikt undrar nån, men detta handlar inte om att gå ner i vikt. Utan att minska i midja. Thats it.
Vikten får gärna ligga kvar på runt 95, bara den är lite bättre... utspridd.. så att säga.

Träningskortet inhandlat. Massa vitaminer och mineraler inhandlat. Nu är den sista lilla "bump in the road" att klara av min onda axel. Om jag ska börja träna mjukt och se om den hänger med. eller om jag ska besöka en läkare eller liknande för att få deras utlåtande. Jag tror det lutar åt att börja lite mjukt (som att jag nånsin gör det egentligen, startar på 80% och ökar..) och ser om den håller. om inte så får jag uppsöka plåsterfarbrorn.

Vem vet. jag kanske lägger upp någon före-bild och mer info senare. när jag känner att jag kommit igång.
Man måste ha före, under och färdig bild. Så man kan följa sin utveckling.

Nåja...

Ha det!