Ligger vaken halva nätterna och försöker sova. Kroppen skriker och är aptrött. men min hjärna e inte riktigt med på samma lag. Det nästan susar så jag hör det när man lägger ner huvudet på kudden.
Vad är det som oroar mig så? Helt ärligt- Jag vet inte. Tankarna som byts ungefär var 12 sekund innehåller allt från små projekt på landet, mina skrivsaker, förhålllande, saker man undrar över och en massa annat skräp.
Jag antar att alla dessa saker på något sätt symboliserar mitt liv. Att jag ligger vaken och undrar vad som sker med livet. Var det detta som var livet? eller finns det något mer? Jag är ju trots allt bara 37, jo, 37 är inte gammalt. Det är Skit gammalt om man är 20, men är man 50 så tycker man att 37 är bara barnet. Jag? Jag är kluven. Klart man känner att man börjar bli till åren och borde ha, vid det här laget, lärt mig att styra upp mitt skit. Att ta ansvar för min egen närvaro. Men jag är fortfarande alldeles för lat/oengagerad eller vad man nu kan kalla det. Kanske även en del dålig självkänsla kan man kanske chansa på med. Känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå inte bli bra.
Vilket även det är en kluven känsla, för jag vet ju att det jag skriver ofta är riktigt bra.
Nåja.
Jag hoppas väl på att växa upp någon gång. Och somnar gör man nog ändå när man blir tillräckligt utmattad. Som de säger - Jaja det kunde ha varit värre.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar