onsdag 18 maj 2011

Humor och det förbjudna skrattet.

Hur kommer det sig att så mycket är hyffsat ok och godkänt att säga om man står på en schen eller om man medverkar i en film?
Vissa skämt och ord har på något sätt en mer legitim tillvaro där. I verkliga livet däremot kan de orden och skämten vara totalt opassande och tillochmed anses rent okänsliga och hatiska.
Saker jag tänker på är skämt om döda barn, våldtäkter och det stora ämnet lyteskomik. Bland annat. Och orden jag tänker på, eller vissa av dom, är ju ord som dvärg, neger, handikappad, zigenare och andra godbitar.
Jag får väl erkänna att det enda ordet jag egentligen inte använder vare sig i skämt eller dagligt tal, är neger. Varför använder jag det inte? för att jag inte vågar? Kanske, eller så känns det bara onödigt. Man skulle ju kunna köra den gamla goda -"det heter ju så", "man har i alla tider..." och sånt, men jag känner mig helt enkelt bara inte bekväm med det ordet. Men uppenbarligen skräms jag inte av att skriva det. Men det som jag förundras av är just att svarta får säga det, inte vita, om det inte sägs på film eller i standup. Då är det plötsligt tillåtet och alla skrattar, oavsett färg. Nästan oförståligt.
Men ibland kan det ju gå lite för långt, som för några år sedan då någon grupp (vita människor?) plötsligt ansåg att en glass kunde förnärma och vara rasistisk. Nogger Black, för att Nogger Black, låter ju som Nigger Black. Jag har aldrig i någon film, eller av någon komiker, och jag kan inte heller tänka mig att inte ens någon kkk anhängare nånsin sagt orden - "lets get that Black Nigger" än mindre "Nigger Black".
Beviset för att hela den diskusionen var bara skräp och larv, är väl det faktum att Black togs bort, men glassen Nogger finns kvar. Är det bara jag eller låter Nogger black verkligen mer rasistiskt är Nogger?
Våldtäkt. Inte kul, jag erkänner det. Den som råkat ut för det har nog rätt lätt för att hålla sig för skratt, lika så den som precis förlorat sitt barn kan hålla sig för skratt vid skämt om döda barn. Men jag, som inte varit med om det, och alla andra, ska man inte få skoja om sådant för att någon kan ta illa upp?
Det är ju den eviga frågan - Kan man skoja om allt. Svaret är, har alltid varit, och kommer alltid att vara -JA.
Klart man kan, alla skrattar kanske inte, men man kan verkligen inte undvika skämt bara för att någon kan ta illa upp.
Lika lite som jag förstår om tex någon anser att Jonas Gardell får skoja om bögar, för att han är bög, Chris Rock får skoja om svarta och säga neger för att han är svart,  John Candy skoja om tjockisar för att han var tjock. Men jag, som är en medelåldersman, lång, relativt slank. grått hår, är det det jag får skoja om då? och låta allt det andra gå till den som är sån själv? En liten persoen, som förr i tiden kallades dvärg, det får man inte säga idag, handikappad heter idag nånting i stil med "förhindrad" alla verkar kräva någon sorts respekt eler vad det nu är. Utom när det gäller film och humor på en scen. Då verkar allt vara ok.
Komiker är väl våra största rebeller, de som skojar om allt det förbjudna. Och det är nog därför jag beundrar dem så!
Ha det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar