Dagbok

Dagbok har aldrig varit min grej riktigt. Bitvis har jag dock fört.. noteringsbok, vilket väl i all ärlighets namn, är exakt samma sak.
Jag har oftast skrivit ner saker jag tänker på och känner när jag mått dåligt.
Nackdelen med det, är att jag aldrig kommer kunna läsa mina noteringar. Varför? för att jag minns känslan för väl.
Hur vet jag detta? Jag städade vinden för ett tag sedan, och hittade en massa gamla böcker.
Jag erkänner utan skam att jag tittade iu några, mådde dåligt och sen slängde dem. Sparade några. Men de jag kände bara innehöll gnäll å ångest och blaj, de rök all världens väg. Och de som var lite konstruktiva, de sparades.

Varför tar jag upp detta nu?

Jo, för att jag lyckats göra det jag alltid gör i ett förhållande. Fakka upp.  Jag borde ha läst den där boken "Aldrig fakka upp" men tyvärr gjorde jag inte det.
Jag ska inte gå in på detaljer. Men jag erkänner att felet ligger hos mig.  I svaga stunder har jag gjort nåt dumt. Dumt i mina ögon, dumt och obetänksamt. Tänkte inte så mycket på det när det skedde (lite då och då) Men i.. nån annans ögon, nån som inte har de filter som jag har, utan som bara sett vad som stod rakt upp och ner. så var det betydligt hemskare.

Så lång historia kort. Nu sitter jag och väntar på att få höra antingen - "Hm jag kanske kan lita på dig, men det kan ta tid" eller - "hm nej, det funkar inte, ta dina saker och ge mig mina, vi ses kanske, ha det"

Det jobbiga är att jag borde vara förkrossad.  Vilket jag även är på sätt och vis. Men eftersom jag känner mig så dum, så är jag mest arg på mig själv och känner - gör hon slut, så känner jag mest att jag förtjänar det. Även om jag inte tycker att mitt misstag är lika allvarligt som hon gör (endast pga att jag vet vad jag menade.. medan hon tror sig veta vad jag menade) men- det är alvarligt nog för att förtjäna byta kommun. och som nån vis har sagt- det handlar inte om vad jag tycker, det viktiga är ju hur det ser ut i den andres ögon.

Så, om jag nu om en vecka sitter med några påsar med mina saker i knät, så kanske det är dags att ta tag i sitt liv på allvar. Jag tänker en stuga på gotland. och min dator. Då kanske jag både kan skriva klart min bok och betala mina skulder så att säga.

Flickvän kanske inte är för mig.. det börjar luta åt det hållet tyvärr.