Är en titel på en bok jag vill skriva. Men får se om jag orkar ta mig tid.
De flesta tänkande människorna vet väl allt detta redan men det är väldigt få som bryr sig. Vilket är självklart.
Om jag inte berörs av påvens kondompolitik, varför bryr jag mig? Särskilt då jag är ateist.
Svaret får bli - För att jag hatar hyckleri. Jag kan säkert vara en liten hycklande lögnare från gång till gång, men skillnaden på mig och en präst, biskop eller tillåmed Påve, är att Jag har aldrig hävdat att jag är Guds ställföreträdare, och jag har inga mängder av folk som lyder mina ord. Det har påven. När han säger att kondomer inte skyddar mot aids, så lyssnar folk. Om jag säger att kondomer inte skyddar mot aids, så fnittrar folk och går vidare.
Tv evangelister i USA är också något jag avskyr. De som säger saker som - Gud sa att jag måste få ihop $1.000.000 annars kommer han döda mig. Behöver jag säga att icke namngivna tv präst fick in Mycket mer än så? De stackars (dumma idioterna?) skevt troende amerikanarna öppnade sina plånböcker hejdlöst och vräkte pengar över honom.
Varför anklagar jag då tex dessa två personer för att vara hycklare? Jo enkelt, de säger sig föra guds talan, folk lyssnar och följer. Och de missbrukar detta till max. Påvedömet har i 2000 år betett sig som svin. Den som vill säga emot kan bita sig i tungan. Det finna allt för mycket dokumenterat, mycket tillåmed av kyrkan själv. Kyrkan har förstört och dödat så mkt och många människor att det borde kallas för folkmord. (vilket det faktiskt gör i vissa fall)
De säger sig föra guds talan, men de löever inte riktigt som de lär. Påven känner till hur präster våldtar barn och väljer att titta åt andra hållet, påven var medvetn om tyskarnas judeutrotning, men valde att titta bort, påven rensade ut ett helt folkslag för att de hade en annan syn på kristendom än katolikerna. Katolik, den Allmänna tron, till för alla (det är det det betyder) rensade ut Gnostikerna, sanningssökarna (de trodde att kunskap var vägen till upplysning och himmel).
Ett citat som många nog hört i olika filmer då och då, kommer från 1200 talet då den dåvarande påven gav order om utrotningen av Gnostikerna (Albigenserna, som levde i området som nu är norra italien, södra frankrike) fick frågan- "hur ska vi se skillnad på oss och dom?" Svarade - "Döda alla, gud finner de sina."
Att en sån person kan samtidigt säga att gud älskar alla. Det är Galet hycklande.
Att en amerikansk tv evangelist säger att homosexualitet är fel, och sen avslöjas när han sniffar kokain från en manlig prostituerads rygg medan han pumpar honom och ger honom en reacharound, det är hyckleri i världsklass!
En sån människa förtjänar nästan att avrättas mer än en person som skjutit nån i ett bankrån.
Jag skulle kunna fortsätta skriva massor. Men mitt problem är som vanligt att hålla mig på spåret.
Ateist. Varför bryr sig en ateist om troende? Enkelt även detta. Vi lever i en värld full av religion. Så jag ser det som en självklarhet, ett måste att vara insatt i alla sidor.
Min ateism är av det äldre slaget. Jag har valt att inte tro på Den guden som kallas Jahve, Jehova, YHWH, Allah etc. Det finns Deister som tror att gud skapade världen och sen lämnade oss ifred. Det finns Teister som tror att gud startade allt och fortfarande styr och kräver våra böner. Sen fanns det (i mina ögon - de tänkande smarta) Ateisterna. Som inte tror att gud styr nånting. Mer om detta i en annan blogg.
Hycklare. Jag önskar ibland att Gud ska finnas. Och att han plötsligt en dag ska få nog och skicka ner de fyra ryttarna och göra en Sodom och Gomorra på oss. Att rensa ut de som ljuger i hans namn. De som rent ut sagt drar hans namn i skiten. Mördar, dödar, stjäl och ljuger för personlig vinning i Guds namn. Dessa människor vore ju Hysteriskt kul att titta på när Gud radar upp dessa ute på torget i tex VatikanStaten och bara wastar dem en efter en med ett nackskott. Ok, inte Gud själv, men Gabriel eller nån av hans hejdukar.
Döden sitter på sin blekgula häst och petar på folk och fnittrar när de faller livlösa ner. Uppe i nåt torn har påven gömt sig och sitter i sitt eget piss och gråter för att han vet att det snart är hans tur. Efter en sån utrensning så skulle jag kunna tänka mig att ta bort A:et i min tatuering så den sedan lyder Teist. Vore så värt det!
Är jag själv inte rädd för att bli utrensad om nåt sånt händer? HAHAHA nej. varför? Jag har Aldrig sagt- Jag ska följa guds regler, och sen brytit mot dom. Jag är ren. Jag har hållt mig borta från det där sen jag kunde tänka självmant. Jag är inte döpt eller konfimerad (tack mamma och pappa) Mina föräldrar är inte gifta, så jag är en liten hednisk bastard. And i love it!
Så om något kommer ske, så är det snarare mig han kommer att be om hjälp.
Då, skulle jag utan att blinka ge mig ut i världen med änglarna och rensa. Utan att blinka.
Skulle jag tro på Gud efter det?
Nej, jag skulle veta att Gud finns. Men jag skulle fortfarande inte välja att leva efter hans eventuella regler.
Vilket leder mig in på den sista strofen i min tröttsamt långa blogg. Guds regler. Är ju egentligen Påvens regler. Ända sedan Påven på 400 talet plötsligt bestämde sig för att han inte längre var Pauls ställföreträdare på jorden, utan Guds ställföreträdare. Så är det han och hans likar som sagt vad gud har sagt. Och straffat folk efter sitt eget nöje. Inte okej.
Med andra ord. Gods minions fucked him. And God should be pissed. But he´s not..
Go Atheism!
Ha det!
Ha det!
Jag vill här här passa på att be om ursäkt för att jag är så patriarkalisk och nämner Gud som en Han. Jag gör inte detta för att jag anser att det är en han, bara ett val jag gjort, jag kan skriva Hon nästa gång.
fredag 12 augusti 2011
måndag 8 augusti 2011
De små sakerna i livet.
Vad är de små sakerna i livet?
Är det de små sakerna som gör att man ens orkar ta sig upp på morgonen när allt känns som att det suger?
Är det de små sakerna som gör att man sakta ruttnar ihop på sin arbetsplats?
Är de små sakerna helt enkelt små omärkliga strokes och hjärnblödningar som man kommer lida av om 10 år?
Är det ett leende från sin dotter?
Eller fingret från bilföraren i den där volvon som körde förbi lite för nära och du tutade på den?
Jag antar att detta är det man inte vet, och aldrig kommer få reda på. Eller så är det helt enkelt det man jobbar på att förstå hela livet, och sen när man fattar allt, så dör man. Utan att ha hunnit förtälja sin dyrköpta kunskap till någon av den yngre generationen.
Men hur man än väljer att se det, ungefär som om glaset e halvtomt eller halvfullt, så är det ju trots allt de små sakerna som gör livet värt att leva. Allt ifrån leendet till fingret till stroken.
Tänk om jag kom på det nu??..
nej, jag lever fortfarande, jag hade nog fel.
Ha det!
Är det de små sakerna som gör att man ens orkar ta sig upp på morgonen när allt känns som att det suger?
Är det de små sakerna som gör att man sakta ruttnar ihop på sin arbetsplats?
Är de små sakerna helt enkelt små omärkliga strokes och hjärnblödningar som man kommer lida av om 10 år?
Är det ett leende från sin dotter?
Eller fingret från bilföraren i den där volvon som körde förbi lite för nära och du tutade på den?
Jag antar att detta är det man inte vet, och aldrig kommer få reda på. Eller så är det helt enkelt det man jobbar på att förstå hela livet, och sen när man fattar allt, så dör man. Utan att ha hunnit förtälja sin dyrköpta kunskap till någon av den yngre generationen.
Men hur man än väljer att se det, ungefär som om glaset e halvtomt eller halvfullt, så är det ju trots allt de små sakerna som gör livet värt att leva. Allt ifrån leendet till fingret till stroken.
Tänk om jag kom på det nu??..
nej, jag lever fortfarande, jag hade nog fel.
Ha det!
söndag 24 juli 2011
Jag mot Knarkarna
Måste bara berätta om min helg. Vi i mitt hyreshus har haft massa inbrott på vinden. jag har ringt familjebostäder 3 gånger och berättat detta, men de första två gångerna försvann på vägen, den tredje tog dock. Så de var tydligen här förra veckan och lagade.Och jag såg igår hur de hade lagat mitt förråd där baksidans hönsnät var uppklippt. de har satt på en ny låsbygel på dörren, Dörren som är hel och låst. Baksidan är fortfarande uppklippt. Smarta lirare.
hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott. Vilken tur för henne, tänker jag naivt.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.
Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd, lådan jag ställde utanför är upprotad igen, jag svär ännu mer, ställer in sängen, släcker och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp (grannlappar, de är underbara) och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel.
Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.
Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen. Jag kollar även vindsdörren igen,. Den står såklart uppställd igen. Maddafakkers! jag hämtar en spritpenna och klottrar för första gången på 20 år. Jag skriver stort och tydligt "SE TILL ATT DÖRREN ÄR LÅST!" Lappen i hissen sitter kvar.
Jag lägger mig.
Den satt kvar imorse när jag gick ut för att köpa frukost, men när jagär på väg upp igen, så läser jag lappen för mig själv. Jag blev förvirrad, vad har jag skrivit egentligen?
Oginallappen löd:
Kära Grannar
PGA upprepade inbrott ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln. Och se till att dörren är låst.
Men hur mkt jag än läser så får jag inte ihop det.
Kära grannar
PGA upprepade inbrott på vinden ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln GE DEM EN KOPIA ISTÄLLET och se till att dörren är låst.
De har ändrat lappen.
The fight is on!
Ha det!
hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott. Vilken tur för henne, tänker jag naivt.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.
Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd, lådan jag ställde utanför är upprotad igen, jag svär ännu mer, ställer in sängen, släcker och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp (grannlappar, de är underbara) och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel.
Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.
Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen. Jag kollar även vindsdörren igen,. Den står såklart uppställd igen. Maddafakkers! jag hämtar en spritpenna och klottrar för första gången på 20 år. Jag skriver stort och tydligt "SE TILL ATT DÖRREN ÄR LÅST!" Lappen i hissen sitter kvar.
Jag lägger mig.
Den satt kvar imorse när jag gick ut för att köpa frukost, men när jagär på väg upp igen, så läser jag lappen för mig själv. Jag blev förvirrad, vad har jag skrivit egentligen?
Oginallappen löd:
Kära Grannar
PGA upprepade inbrott ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln. Och se till att dörren är låst.
Men hur mkt jag än läser så får jag inte ihop det.
Kära grannar
PGA upprepade inbrott på vinden ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln GE DEM EN KOPIA ISTÄLLET och se till att dörren är låst.
De har ändrat lappen.
The fight is on!
Ha det!
onsdag 20 juli 2011
Today was a good day.
Tranquilo.
A calm day is a good day. Its summertime, vacation time, so im all alone in the office. Witch means that im the boss man. I dont really like being in charge, having to be the one who handles shit. But in a way, its not all bad. I listen to my own musik, loud as fuck, it makes all the numbers and stuf that i handle, move so much faster.
All i can hope for now, is that this trnquility will have sunked its claws deep in the walls here. I dont need any chaos right now. 7 more days, then im off to. Off to where? i dont know. Out in the countryside i guess. Trees and sun. Thats all i need to feel happy.
Life is good.
A calm day is a good day. Its summertime, vacation time, so im all alone in the office. Witch means that im the boss man. I dont really like being in charge, having to be the one who handles shit. But in a way, its not all bad. I listen to my own musik, loud as fuck, it makes all the numbers and stuf that i handle, move so much faster.
All i can hope for now, is that this trnquility will have sunked its claws deep in the walls here. I dont need any chaos right now. 7 more days, then im off to. Off to where? i dont know. Out in the countryside i guess. Trees and sun. Thats all i need to feel happy.
Life is good.
tisdag 19 juli 2011
Att känna
Ibland känner man inte så mkt. Ibland känner man massor.
Ibland känner jag inte igen mig själv, och ibland vet jag precis hur jag känner, men inte varför jag gör det.
Ibland vill man känna hur det där andra känns, men man känner att det nog skulle vara dumt att känna det på det sättet. Så då backar man.
Ibland kan någon känna att man utstrålar nåt som man själv inte känner att man gör. Då uppskattar jag att få veta hur jag får andra att känna. Oftast ivarjefall. Ibland vill man INTE veta hur man får andra att känna, för då kan man känns antingen att man vill göra nåt åt det, eller så känner man att detta inte var något man ville känna till.
Detta är bra att känna till.
Ibland känner jag inte igen mig själv, och ibland vet jag precis hur jag känner, men inte varför jag gör det.
Ibland vill man känna hur det där andra känns, men man känner att det nog skulle vara dumt att känna det på det sättet. Så då backar man.
Ibland kan någon känna att man utstrålar nåt som man själv inte känner att man gör. Då uppskattar jag att få veta hur jag får andra att känna. Oftast ivarjefall. Ibland vill man INTE veta hur man får andra att känna, för då kan man känns antingen att man vill göra nåt åt det, eller så känner man att detta inte var något man ville känna till.
Detta är bra att känna till.
Jag mot världen med en kavel.
Bröd.
En gång i tiden, när jag gick gymnasiet, typ 300 år sedan om jag minns rätt, så bakade jag hela dagarna. Jag gick livsmedelsteknisk linje som det hette då. Vi bakade, lärde oss hur jäst funkar och bakade lite mer. Kanske därför jag alltid kännt mig lite outbildad. Jag läste ju vare sig matte eller engelska då. Bara bakade och hade gymnastik.
Anyways, nu skulle jag inte tala om hur skolsystemet förändrats på 300 (ok, 20 ) år, utan just om bakning.
Jag har länge länge velat baka, men har länge länge bott i lägenhet med gasugn, och oavsett vad folk säger, jag tycker INTE om gasugn. Det är värdelöst, värmen sprids inte, det blir bara undervärme, pajer får ingen färg, saker får ingen yta etc, det är inte bra. Men nu ska jag baka i en riktig ugn.
Vad ska jag baka? Jo, surdegsbröd. För två dagar sedan skållade jag rågmjöl och lite honum i en hink. sen ca var tolfte timme så häller jag på lite ljummet vatten och mer rågmjöl. mata monstret så att säga. På torsdag kommer surdegen vara jäst och fin, full med bakterier och gött.
Sen på fredag (det är tisdag idag) så blir det långbak. Varför långbak? Jo, degen skas bankas, sen vila 5 timmar, sen bankas och vila fem timmar och sen bakas ut till bröd och käsa en timme till.. så det kommer verkligen ta hela jämrans dagen att göra typ 6 limpor av ett bröd som.. smakar.. gud vet vad. Men det måste ju bli bra. Fint mjöl, vatten och honung är ju allt det består av. Mitt bidrag till kampen mot tillsatser etc.
Inte mkt, men mer än många :)
Jag meddelar när allt är färdigt hur det blev. kanske tillåmed dristar mig på att ge ut recept och en bild. Detta kan vara starten på en bakeriblogg, herregud, jag ser det framför mig. Detta kan bli stort, större, störst...
Vet inte om jag orkar driva en så stor blogg. Så jag lägger ner redan nu och nöjer mig med denna lilla lagom blogg.
Ha det!
En gång i tiden, när jag gick gymnasiet, typ 300 år sedan om jag minns rätt, så bakade jag hela dagarna. Jag gick livsmedelsteknisk linje som det hette då. Vi bakade, lärde oss hur jäst funkar och bakade lite mer. Kanske därför jag alltid kännt mig lite outbildad. Jag läste ju vare sig matte eller engelska då. Bara bakade och hade gymnastik.
Anyways, nu skulle jag inte tala om hur skolsystemet förändrats på 300 (ok, 20 ) år, utan just om bakning.
Jag har länge länge velat baka, men har länge länge bott i lägenhet med gasugn, och oavsett vad folk säger, jag tycker INTE om gasugn. Det är värdelöst, värmen sprids inte, det blir bara undervärme, pajer får ingen färg, saker får ingen yta etc, det är inte bra. Men nu ska jag baka i en riktig ugn.
Vad ska jag baka? Jo, surdegsbröd. För två dagar sedan skållade jag rågmjöl och lite honum i en hink. sen ca var tolfte timme så häller jag på lite ljummet vatten och mer rågmjöl. mata monstret så att säga. På torsdag kommer surdegen vara jäst och fin, full med bakterier och gött.
Sen på fredag (det är tisdag idag) så blir det långbak. Varför långbak? Jo, degen skas bankas, sen vila 5 timmar, sen bankas och vila fem timmar och sen bakas ut till bröd och käsa en timme till.. så det kommer verkligen ta hela jämrans dagen att göra typ 6 limpor av ett bröd som.. smakar.. gud vet vad. Men det måste ju bli bra. Fint mjöl, vatten och honung är ju allt det består av. Mitt bidrag till kampen mot tillsatser etc.
Inte mkt, men mer än många :)
Jag meddelar när allt är färdigt hur det blev. kanske tillåmed dristar mig på att ge ut recept och en bild. Detta kan vara starten på en bakeriblogg, herregud, jag ser det framför mig. Detta kan bli stort, större, störst...
Vet inte om jag orkar driva en så stor blogg. Så jag lägger ner redan nu och nöjer mig med denna lilla lagom blogg.
Ha det!
måndag 18 juli 2011
Välkommen vanliga livet.
Semester i två veckor. Känns väldigt asiatiskte eller rent av amerikanskt. Jag hade gärna haft mer, men kände att jag sparar tre veckor till nåt annat skoj. Och att känna sig lite som nån världsmedborgare e ju inte fel det heller.
Igår, på min sista lediga dag, så började jag skapa en livsplan. Inte en dag för sent för en 38 åring..
Planen är väl väldigt lös, och egentligen faktiskt inte nån livsplan, mer en plan för de sista fem månaderna som är kvar av detta år 2011.
Vad fanns på listan? oh en hel del, en del som nog inte passar sig här, trots att det inte direkt e nån rusning till mina inlägg, men ändå.
En del saker dock var nog, nu när jag tänker efter, mest samma sak fast med olika ord. -get your shit together! typ.
Ta mig i kragen och skriva min jävla bok, och mina manus, jobba på dom och skriv synopser. Hur svårt kan det vara lixom?? (bortsett från att det faktiskt är jävligt svårt då..) Listan innefattade även mer fysiska saker, som att komma igån och stretcha, träna, hitta mönster som jag kan följa och inte tappa tråden hela tiden. Jag kanske även borde skriva upp - "slutför innan du börjar nytt" för det är nog ett av mina största problem.
Och här å var i min lilla lista så kommer det upp saker som berör landet, den lilla röda stugan där jag vill spendera större delen av mina somrar och julaftnar, men oftast slutar med att jag bara har tid att vara där ute några helger om året, landet som behöver rustas upp. Målet är att även hinna med lite saker där.
Tror listan nådde nånstans runt 20 saker, 20 saker på fem månader. Gör matten på den, så har jag 150 dagar på mig, 150 delat på 20 är 7,5. Jag har 7,5 dagar på mig att fixa allt, Herre gud! kommer inte gå. landet, där har jag typ några helger på mig, med nonstop jobb. Träning och det andra sen? hur fixar man att börja stretcha? Det kan jag ju börja med nu, men tricket är ju att fortsätta sen.
Här kommer något jag läste i en bok in. Tesen i boken är, att om man gör något i 21 dagar, så blir det en vana. Och en vana är svår att bryta. Så om jag kan ta mig i kragen att gå till gymmet, och stretcha varje morgon och kväll i 21 dagar. så kanske det sitter sen. I wish.. Varför behöver jag allt detta då? För att jag fan faller sönder. Straffet för att inte ha tränat nåt alls när jag var liten/yngre. Började inte träna förrän jag hade passerat 25, och då var det redan försent. Knäna hade hunnit panga och ryggen.. ja, den pangar lite när den vill. Det är hemskt att bli gammal och trasig. Så mina (futila?) försök att reda ut lite av detta innan jag blir ännu äldre och trasigare, är nästan mer en desperat handling. Nödvärn om man så vill.
Listan ja, den innehåller inte så mycket mer än det. Men det räcker för att stressa mig. Vilket är ironiskt, för en punkt på listan är - Ta det lugnt.
Ha det!
Igår, på min sista lediga dag, så började jag skapa en livsplan. Inte en dag för sent för en 38 åring..
Planen är väl väldigt lös, och egentligen faktiskt inte nån livsplan, mer en plan för de sista fem månaderna som är kvar av detta år 2011.
Vad fanns på listan? oh en hel del, en del som nog inte passar sig här, trots att det inte direkt e nån rusning till mina inlägg, men ändå.
En del saker dock var nog, nu när jag tänker efter, mest samma sak fast med olika ord. -get your shit together! typ.
Ta mig i kragen och skriva min jävla bok, och mina manus, jobba på dom och skriv synopser. Hur svårt kan det vara lixom?? (bortsett från att det faktiskt är jävligt svårt då..) Listan innefattade även mer fysiska saker, som att komma igån och stretcha, träna, hitta mönster som jag kan följa och inte tappa tråden hela tiden. Jag kanske även borde skriva upp - "slutför innan du börjar nytt" för det är nog ett av mina största problem.
Och här å var i min lilla lista så kommer det upp saker som berör landet, den lilla röda stugan där jag vill spendera större delen av mina somrar och julaftnar, men oftast slutar med att jag bara har tid att vara där ute några helger om året, landet som behöver rustas upp. Målet är att även hinna med lite saker där.
Tror listan nådde nånstans runt 20 saker, 20 saker på fem månader. Gör matten på den, så har jag 150 dagar på mig, 150 delat på 20 är 7,5. Jag har 7,5 dagar på mig att fixa allt, Herre gud! kommer inte gå. landet, där har jag typ några helger på mig, med nonstop jobb. Träning och det andra sen? hur fixar man att börja stretcha? Det kan jag ju börja med nu, men tricket är ju att fortsätta sen.
Här kommer något jag läste i en bok in. Tesen i boken är, att om man gör något i 21 dagar, så blir det en vana. Och en vana är svår att bryta. Så om jag kan ta mig i kragen att gå till gymmet, och stretcha varje morgon och kväll i 21 dagar. så kanske det sitter sen. I wish.. Varför behöver jag allt detta då? För att jag fan faller sönder. Straffet för att inte ha tränat nåt alls när jag var liten/yngre. Började inte träna förrän jag hade passerat 25, och då var det redan försent. Knäna hade hunnit panga och ryggen.. ja, den pangar lite när den vill. Det är hemskt att bli gammal och trasig. Så mina (futila?) försök att reda ut lite av detta innan jag blir ännu äldre och trasigare, är nästan mer en desperat handling. Nödvärn om man så vill.
Listan ja, den innehåller inte så mycket mer än det. Men det räcker för att stressa mig. Vilket är ironiskt, för en punkt på listan är - Ta det lugnt.
Ha det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)