Jag och Knarkarna

Detta är ett av mina första inlägg.. som jag nu insåg har legat som ett utkast hela tiden..  Publicerar nu..:

Vi har haft massa inbrott på vinden. jag har ringt ägaren till huset jag hyr i 3 gånger (de första två var det ingen som lyssnade på) jag berättade vad som hänt, att alla förråd var sönderslitna och det låg saker överallt, de skulle komma och laga. och jag såg igår hur de hade lagat mitt förråd där baksidans hönsnät var uppklippt. de har satt på en ny låsbygel på dörren, Baksidan är fortfarande uppklippt. Smarta lirare.

hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.

Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd. Jo, visst faaaan har någon varit och slitit i mina saker igen. Jag går, släcker lampan, ställer in sängen och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel. (jag vet, lapp är så himla svenskt, men jag orkar inte knacka på 55 dörrar, stort hus)

Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.

Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen.

Den satt kvar imorse, men när jag tittade närmare på den så ser jag att någon har gjort ett tillägg.

Jag skrev- släpp inte in nån utan nyckel. tillägget lyder - ge dom en kopia.  galet kul.

Så nu ska jag upp på vinden och skruva fast mitt när och plåtbit och även skruva upp lite metallstripps som jag köpt för att göra set svårare att bara slita upp nätet.

Men lite obehagligt e det ju att hänga där upp med alla knarkare som springer där. Man vill ju inte få en rostig skruvmejsel i buken liksom.