Jag och Knarkarna

Detta är ett av mina första inlägg.. som jag nu insåg har legat som ett utkast hela tiden..  Publicerar nu..:

Vi har haft massa inbrott på vinden. jag har ringt ägaren till huset jag hyr i 3 gånger (de första två var det ingen som lyssnade på) jag berättade vad som hänt, att alla förråd var sönderslitna och det låg saker överallt, de skulle komma och laga. och jag såg igår hur de hade lagat mitt förråd där baksidans hönsnät var uppklippt. de har satt på en ny låsbygel på dörren, Baksidan är fortfarande uppklippt. Smarta lirare.

hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.

Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd. Jo, visst faaaan har någon varit och slitit i mina saker igen. Jag går, släcker lampan, ställer in sängen och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel. (jag vet, lapp är så himla svenskt, men jag orkar inte knacka på 55 dörrar, stort hus)

Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.

Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen.

Den satt kvar imorse, men när jag tittade närmare på den så ser jag att någon har gjort ett tillägg.

Jag skrev- släpp inte in nån utan nyckel. tillägget lyder - ge dom en kopia.  galet kul.

Så nu ska jag upp på vinden och skruva fast mitt när och plåtbit och även skruva upp lite metallstripps som jag köpt för att göra set svårare att bara slita upp nätet.

Men lite obehagligt e det ju att hänga där upp med alla knarkare som springer där. Man vill ju inte få en rostig skruvmejsel i buken liksom.

Diskret svar på tal i hemlighet i smyg..

Läste ett inlägg som fick mig att tänka lite:

”Inget gör mig mer förbannad att man än idag gör skillnad på folk som är psykiskt sjuka och fysiskt sjuka och tilltalar folk med psykiska åkommor som att "det bara är att bita ihop och skärpa till sig " ungefär . Tänk på det fan ,hur man tänker om tex cancerpatienter och folk som har tex. Ätstörningar . Alla är inte okunniga såklart men generellt sätt blir dessa två grupper bemötta på helt olika sätt av sina medmänniskor. Kan folk TÄNKA EFTER ! Snälla !”

…jag skulle på detta svara- Ätstörningar hamnar I facket “skärp dig” för att det är just det som är sättet att bota ätstörningar. Genom att skärpa sig. Visserligen så skärper man sig långsamt, med hjälp av tex psykolog och terapi. Men det är ändå att skärpa sig vi talar om. Att fatta att man gör fel och göra rätt.

Det är väldigt få cancerpatienter som kan botas av psykolog och terapi. De kan liksom inte skärpa sig och få en 5 kilos magtumör att försvinna (låt vara att i en del fall så går cancern in i remission ibland, men detta har tyvärr ingen ralatering till eventuell terapi).

Därför gör man skillnad på fysisk sjukdom och psykologisk sjukdom.

Med det inte sagt att den ena sjukdomen är mer "riktig" än den andra. Utan bara att faktiskt är en viss skillnad på dom.

Vid Heliga Guds Moders Bortglömda Grav

Dum fråga kanske. retorisk rent av. Men var går gränsen? Hur mycket.. inte skit, men .. nånting, kan man ta? Om man går runt och är om inte konstant lätt olycklig, så ivarjefall en stor del av sin tid. Är det inte dags att göra nåt åt det då?

Eller, är det så att jag redan gör något åt det? Genom att lite bida sin tid och se om det ordnar sig?

Jag antar det. För är ganska säker på att jag i ett annat liv lovade mig själv att ta tag i saker kvickt. Plåstret måste av fort.

Fast jag antar att såret under plåstret måste läka lite innan man drar av det. Annars kan det bli infekterat..

Inte så mkt gnäll som jag trodde. Jag ville bara tänka lite högt. Och nu återgå till tillvaron lite lättare.

Synes!

Morgontankar

Tänk om:

Jesus var populär modell Elvis back in the days, och en dag så fick han nog.

Han började snacka lite med en av sina trognaste groupies eller rent av groupiemamman, och kläckte en plan.

Simon av Kyrene?

De tog hela hans entourage till Jerusalem, J började snacka skit om romarna och judarna som styr, han blir full på hemmagjort vin och slåss i templet.

Under en middag som troligtvis förvandlats till en våt fest så tar Jesus Judas lite åt sidan, han övertygar Judas om att han vet att han ska förräda honom. Judas som är den lite nervösa hangarounden låter sig övertygas att springa å avslöja var Jesus är nånstans. Jesus låter sig själv bli tillfångatagen och vägrar snacka, bara beter sig som en rockstjärna på kokain- "om du säger att det är den jag är.. " etc.

Till sist lackar de ur, skickar honom till death row (allt enligt deras oceans 11 plan) På vägen så har Maria övertygat stackars Simon som kom från landsbyggden, att byta plats med J. Upp med simon på korset, men stackars simon trodde inte allt skulle gå så långt som att dö, så han blir rädd och börjar skvallra. "...varför har du övergivit mig..."

För att få tyst på honom så kör en av hantlangarna upp en svamp med sömnmedel i nyllet på honom och han somnar.  Efteråt så snackar Jesus rike kompis med romarna om att få ta kroppen till en lite mer privat grav, (rockstjärnemanér) romaren tar emot pengarna och säger "visst". Kontanter har alltid funkat i alla tider. Under den första natten så forslar de bort Simon, så ingen ska se att det inte är Jesus. Om han lever eller inte längre är inte ens viktigt. Tjejerna kommer till graven på den tredje dagen men finner den tom.

Men Jesus, med sitt Elvis beteende, klarar inte riktigt av att bara försvinna utan ett spår, så han kliver fram och säger "var inte ledsen, berätta för alla att du såg mig här" och sen spprang han upp på ett berg, upp på en åsna och red tillsammans med maria tillbaka till egypten.

Inte helt omöjligt va?  Sånt här tänker jag på när jag åker tåg på mornarna..

Hur 17 hinner man blogga varje dag?

Det är nu väldigt länge sedan jag skrev något. Jag har ju inte direkt nån som följer mig, så det är ju inte så att jag gör någon besviken. Men ändå.
Jag startade ju bloggen med grund tanken på att lite skrivande ska leda till mer skrivande. Men om jag inte skriver ens lite, så kommer det ju aldrig kunna leda till några storverk.

Hur tar man sig då i kragen? Inte en aning. Jag har tagit upp detta allt för ofta i min lilla blogg. Men det är nog för att det faktiskt är ett problem. Ett stort problem.

Det är så ofta som jag vill skriva, men varje gång jag sätter mig, så bara försvinner känslan rakt ut genom nåt fönster.
Kan det vara så att jag har ADHD? Jag ställer frågan för att en bekant som är 25 ska på ett test för ADHD, jag har själv tänkt tanken men varit osäker på hur man gör det. Och vem skulle väl ta en 40 åring på allvar om han säger - har jag ADHD?
Det är ju inte så jag försöker bli sjukskriven eller så. utan bara en önskan om att få nån sorts klarhet i varför jag inte kan fokusera och/eller slutföra saker. Det och en massa andra småsaker.
En förklaring på varför skoltiden var så som den var helt enkelt.

Vad e botemedlet? Finns det nån? piller kanske. Jag gillar inte piller. Får äta massa B vitamin istället kanske. Det sägs vara bra :)

Jag måste säga att jag just nu är ganska förvånad, jag har hållt mig på spåret runt samma ämne, det är stort. Men det har också krävt sitt pris, att stanna upp, tänka, och fokusera. Det är fan så svårt.
Vem vet. om man får fart på detta, så kanske man tillåmed skulle våga sig på nån sorts kurs i något. Språk kanske.
Det är en sak jag velat jätte länge, men inte gjort av två skäl- jag tar inte tag i det och att jag är rädd för att jag inte kan fokusera. Enda gången jag kan koncentrera mig hyfsat är när det är ett ämne jag verkligen gillar, men inte ens då kan jag hålla skärpan särskilt länge, plötsligt har jag flytit iväg likt Alice i underlandet.

Så.. ja..  om man skulle försöka ta tag i något då.. :)

Vi synes..

Öppet brev till Marcus

 Marcus Birro. Jag har väl aldrig varit något fan av vare sig dig eller dina verk. Men sen du gick och blev pånyttfödd kristen, så har du ju verkligen inget relevant eller vettigt att säga.

 (För den som orkar och inte läst hans krönika i expressen, här finns en link:
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-vagen-till-undergangen-ar-en-val-upplyst-boulevard-med-neonskyltar/)

 Alltså Birro.. Bara för att du blev frireligiös på äldre dar så verkar du vilja tro att alla ska bli det med. Jag blir nästan ledsen för din skull, och för din blinda syn på Gud och ateism.
Gud är väl inget av det du beskriver? 

Du beskriver inte gud, du beskriver känslan Du får av gud, att den fyller dig med ro och välmående. Men om du hade läst sin bibel ordentligt, så borde du väl ha sett att han  alltid varit, är och kommer alltid att vara en ond, svartsjuk och sniken Gud. 

 Sen går du loss på oss icketroende, oss ateister. Och påstår att ateister har en begränsande och statisk livssyn...  det är det enda jag kan säga- vad sa påven till gallilejo apropå att jorden var rund nu  igen?...

 Jag citerar "Deras stentrista syn på världen är en återgång till individens förbannelse, till själviskhet och fåfänga". Här har jag några få åsikter, det är inte Ateister som styrt världen de senaste 2000 åren. Och Själviskhet, Fåfänga och Förbannelse, det är väl Guds gebit? Ni skall inga andra gudar hava jämte mig! det är själviskhet på biblisk nivå. (pun intended)

Hade kyrkan fått bestämma hade pöbeln fortfarande inte kunnat läsa, och trott att jorden e platt och solen snurrar runt oss och har gjort så i 6000 år sen gud knådade blod och/eller lera till en människa.

Att han sen skapade en människa till av hans revben, och dessa två människor skaffade barn, som sen skaffade barn med både sin mamma och sina onämnda systrar i några hundra år, tills pappa dog typ 600 år gammal. är ju bara skrattretande
Jag tycker synd om dig och alla som ser detta som en verklighet och inte den berättelse det är.

Jag har fantasi så det räcker och blir över, jag insåg när jag var 11 att det på fullt allvar inte finns en gud. Mitt liv har inte varit särskilt stelt. Jag och många många ateister med mig finner glädje i DETTA liv, istället för att bete sig underdåningt nu, och få det gott i sitt NÄSTA liv. Jag har inga naiva drömmar om en högre makt, jag behöver ingen heller. Jag tror på mig själv.

Vi har bara ett liv. Så vi gör det bästa av det. Att jag inte tror på gud (du är kristen, så jag antar att du inte tycker att judar och muslimer och buddister har ett särskilt moraliskt liv heller, du nämner dem ivarjefall inte i din text, bara hyllar kristendom) gör inte att jag begår brott och mord för att när jag dör så händer inget ändå. Jag hävdar, har alltid, kommer alltid, att det trots allt begås fler brott med religiös ton eller bakgrund, än det gör med ateistisk ton eller bakgrund.

Jag vill hävda att det är ett rent faktum tillåmed.

Birro- släpp bibeln och se dig omkring. Att påstå att man älskar mer och bättre för att man är kristen är ignorant och fåfängt.

Och PS Korståg? really? du drar upp revolution och korståg i samma mening som kärlek? Förlåt, men är du heeelt dum i huvudet? Korstågen var aldrig fyllda med något annat än ondska, mord och girighet. Läs någon bok förutom den boken du borde låta vara så kanske du kan se det.

Mvh

Biörn

Då och nu. Del 2.

Vad tror ni detta är? Bilden är från 1897.

Ingen aning? Nästa bild, från en annan vinkel.

Nej? Här kommer typ samma vinkel, men från 2008.

Inte? Vi är på djurgården..? nej?.. Ok, om man googlar, så får man informationen att det är Helgeandsholmen. Men den som råkar vara beläst, vet ju då att detta inte är möjligt, då Helgeandsholmen ju är den lilla ön emellan slottet och gamla stan, där sveriges rikstad ligger. Skälet till detta lilla misstag är rätt enkelt, om ni känner till Kungliga Djurgården i stockholm, och var Gothem ligger, så vet ni att det precis utanför Gothem, i vattnet ligger en sleten liten ö. Denna ö är konstgjord, och 1897 så uppfördes här en kopia av stockholm från 1500 talet, mao Helgeandsholmen.
Så, nu vet ni. Det är den sunkiga lilla ön. Jag blev själv nästan chockad över vad som en gång funnits på denna numer nästan äckliga ö.