Diskret svar på tal i hemlighet i smyg..

Läste ett inlägg som fick mig att tänka lite:

”Inget gör mig mer förbannad att man än idag gör skillnad på folk som är psykiskt sjuka och fysiskt sjuka och tilltalar folk med psykiska åkommor som att "det bara är att bita ihop och skärpa till sig " ungefär . Tänk på det fan ,hur man tänker om tex cancerpatienter och folk som har tex. Ätstörningar . Alla är inte okunniga såklart men generellt sätt blir dessa två grupper bemötta på helt olika sätt av sina medmänniskor. Kan folk TÄNKA EFTER ! Snälla !”

…jag skulle på detta svara- Ätstörningar hamnar I facket “skärp dig” för att det är just det som är sättet att bota ätstörningar. Genom att skärpa sig. Visserligen så skärper man sig långsamt, med hjälp av tex psykolog och terapi. Men det är ändå att skärpa sig vi talar om. Att fatta att man gör fel och göra rätt.

Det är väldigt få cancerpatienter som kan botas av psykolog och terapi. De kan liksom inte skärpa sig och få en 5 kilos magtumör att försvinna (låt vara att i en del fall så går cancern in i remission ibland, men detta har tyvärr ingen ralatering till eventuell terapi).

Därför gör man skillnad på fysisk sjukdom och psykologisk sjukdom.

Med det inte sagt att den ena sjukdomen är mer "riktig" än den andra. Utan bara att faktiskt är en viss skillnad på dom.

Vissa saker ska jag inte läsa..

Vissa saker som finner sin väg in i mina ögon, gör mig som galen. Nu är inte jag typen som skriker och gormar. Utom ibland när jag är riktigt irriterad så kan jag nog nästan skrämma min omgivning..
Men till saken. Plockade upp en Metro på t-banan här i sthlm igår, och det jag läste fick min irritationsnerv att rycka.

Det var en viss Ola Persson som ondgjorde sig över bland annat Metros bruk av ordet Gubbe och Käring. Han anser dessa två ord vara om inte mer, så ivarjefall lika illa klingande som det mer välkända amerikanska N-ordet. (han nämner det inte själv, det är jag som gör liknelsen).
Hur tänkte han. Han skriver att Käring är ett negativt laddat ord, han tänker nog på Kärring, eller rent utsagt Jävla Kärring. För Käring betyder, i min värld, och troligen de flesta som nånsin läst en bok, Kär-Ing. Kär-ingen min. Den jag älskar, min älskade. Att det sen med tid, slarv och slang har uppstått en variant som är mer negativ som Kärring är något för ett annat samtal om språkbruk och språkpolisers obotliga dumhet.
Käring och Gubbe kan jag inte hur mycket jag än försöker se som något negativt. Tänker jag gubbe så ser jag framför mig en liten mysfarbror. Om man lägger på epitetet Sur, bitter, jävla etc framför gubbe, så blir det en annan femma. Men Gubbe för sig, är något gulligt. När flickvänner i historien sagt min lilla gubbe, så är det inte så att jag slagit dem på käften av vrede för att ha blivit kallad G-ordet, trots att min ålder inte varit över 35 vid tillfället. Alla de gånger jag hört någon gumma (käring?) kalla sin man för sin gubbe så har jag inte slagit henne på käften heller, i något sorts försök att stå upp för manligheten, inte heller har jag hållit i hennes armar medan hennes man i vredesmot slagit henne på käften för att ha haft nerverna att kalla honom Gubbe.

Så på det stora hela så tycker jag att Ola försöker skapa en storm, men det blir bara en storm i ett vattenglas då det inte finns något att bli upprörd över. Eller inte i den riktiga världen bara. Nog bara i Olas värld.
Ha det!