Livets vändningar

Vet inte hur detta blir, då jag måste skriva i HTMLläget då textläget inte verkar fungera.. Livets vändningar. Jag har äntligen gjort det jag talat om och tänkt på i flera år, allt opftare på senare tid. Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Idioti tycker skert de flesta. Ja, jag med innerst inne. Vem vet om jag kan få ett nytt jobb? Jag har inte en aning om vad som kan hända nu. Men situationen på mitt jobb.... var lite för obekväm. Det har förändrats så mkt på de 12 åren jag varit här. så pass mycket att jag faktiskt hellre pantar flaskor än jobbar kvar. Galet egentligen. Jag borde dock börja söka lite jobb. men jag inser att jag kanske ska ge mig själv en liten tidsperiod för att tänka lite på vad jag vill göra, ska jag åplugga eller söka nåt specifikt jobb? Jag vill ju försöka ta mig tid att skriva på min bok, men det var ju min tanke med när jag började jobba på mitt jobb. Sen blev det så mycket jobb att privatlivet glömdes bort och tynade bort. Det kan vara ett av de sämsta jobben nånsin. Ur privatliv vinkel. När alla ens vänner är lediga, så jobbar man, när man vill träffa sina kollegor på en ledig kväll/dag, då jobbar dom. Man får slita för att kunna träffa folk. Nåja. Gjort är gjort och trots min lilla oror över framtiden, så är jag väldigt tillfreds med att sluta. 12 år känns som 6 fär många. 10 arbetsdagar kvar. Helt galet att den sista tiden gick så fort. Happy Happy

Hur 17 hinner man blogga varje dag?

Det är nu väldigt länge sedan jag skrev något. Jag har ju inte direkt nån som följer mig, så det är ju inte så att jag gör någon besviken. Men ändå.
Jag startade ju bloggen med grund tanken på att lite skrivande ska leda till mer skrivande. Men om jag inte skriver ens lite, så kommer det ju aldrig kunna leda till några storverk.

Hur tar man sig då i kragen? Inte en aning. Jag har tagit upp detta allt för ofta i min lilla blogg. Men det är nog för att det faktiskt är ett problem. Ett stort problem.

Det är så ofta som jag vill skriva, men varje gång jag sätter mig, så bara försvinner känslan rakt ut genom nåt fönster.
Kan det vara så att jag har ADHD? Jag ställer frågan för att en bekant som är 25 ska på ett test för ADHD, jag har själv tänkt tanken men varit osäker på hur man gör det. Och vem skulle väl ta en 40 åring på allvar om han säger - har jag ADHD?
Det är ju inte så jag försöker bli sjukskriven eller så. utan bara en önskan om att få nån sorts klarhet i varför jag inte kan fokusera och/eller slutföra saker. Det och en massa andra småsaker.
En förklaring på varför skoltiden var så som den var helt enkelt.

Vad e botemedlet? Finns det nån? piller kanske. Jag gillar inte piller. Får äta massa B vitamin istället kanske. Det sägs vara bra :)

Jag måste säga att jag just nu är ganska förvånad, jag har hållt mig på spåret runt samma ämne, det är stort. Men det har också krävt sitt pris, att stanna upp, tänka, och fokusera. Det är fan så svårt.
Vem vet. om man får fart på detta, så kanske man tillåmed skulle våga sig på nån sorts kurs i något. Språk kanske.
Det är en sak jag velat jätte länge, men inte gjort av två skäl- jag tar inte tag i det och att jag är rädd för att jag inte kan fokusera. Enda gången jag kan koncentrera mig hyfsat är när det är ett ämne jag verkligen gillar, men inte ens då kan jag hålla skärpan särskilt länge, plötsligt har jag flytit iväg likt Alice i underlandet.

Så.. ja..  om man skulle försöka ta tag i något då.. :)

Vi synes..

Att ta steget.

Nej. jag ska inte ta livet av mig.
Men jag börjar känna att jag kanske borde göra nåt åt min misstro för världen. Nej, jag ska inte göra en Breiwik.

Jag fick tanken när jag läste att Hitchens var död. Och många menar att Harris ska ta över facklan i kampen mot religion.
Jag håller inte med. Harris kör sin grej, har gjort det länge och borde får göra det i fred. Han gör redan så mkt.
Dawkins har säkert också fått slängar av att det nu är hans "tur". Men vad är det för jon som säger sånt? Det är väl dags för någon annan att ta upp stafettpinnen? eller varför inte dags för MÅNGA att ta upp den.

Man kan inte bara gnälla i smyg och låta andra ta smällen.

Det är väl det jag känner är dags. Att jag nu borde lyfta upp min del av pinnen och kötta på bäst det går.

Önska mig lycka till..

Synes