Livets vändningar

Vet inte hur detta blir, då jag måste skriva i HTMLläget då textläget inte verkar fungera.. Livets vändningar. Jag har äntligen gjort det jag talat om och tänkt på i flera år, allt opftare på senare tid. Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Idioti tycker skert de flesta. Ja, jag med innerst inne. Vem vet om jag kan få ett nytt jobb? Jag har inte en aning om vad som kan hända nu. Men situationen på mitt jobb.... var lite för obekväm. Det har förändrats så mkt på de 12 åren jag varit här. så pass mycket att jag faktiskt hellre pantar flaskor än jobbar kvar. Galet egentligen. Jag borde dock börja söka lite jobb. men jag inser att jag kanske ska ge mig själv en liten tidsperiod för att tänka lite på vad jag vill göra, ska jag åplugga eller söka nåt specifikt jobb? Jag vill ju försöka ta mig tid att skriva på min bok, men det var ju min tanke med när jag började jobba på mitt jobb. Sen blev det så mycket jobb att privatlivet glömdes bort och tynade bort. Det kan vara ett av de sämsta jobben nånsin. Ur privatliv vinkel. När alla ens vänner är lediga, så jobbar man, när man vill träffa sina kollegor på en ledig kväll/dag, då jobbar dom. Man får slita för att kunna träffa folk. Nåja. Gjort är gjort och trots min lilla oror över framtiden, så är jag väldigt tillfreds med att sluta. 12 år känns som 6 fär många. 10 arbetsdagar kvar. Helt galet att den sista tiden gick så fort. Happy Happy

Sömnlös i stockholm

Ligger vaken halva nätterna och försöker sova. Kroppen skriker och är aptrött. men min hjärna e inte riktigt med på samma lag. Det nästan susar så jag hör det när man lägger ner huvudet på kudden.

Vad är det som oroar mig så? Helt ärligt- Jag vet inte. Tankarna som byts ungefär var 12 sekund innehåller allt från små projekt på landet, mina skrivsaker, förhålllande, saker man undrar över och en massa annat skräp.
Jag antar att alla dessa saker på något sätt symboliserar mitt liv. Att jag ligger vaken och undrar vad som sker med livet. Var det detta som var livet? eller finns det något mer? Jag är ju trots allt bara 37, jo, 37 är inte gammalt. Det är Skit gammalt om man är 20, men är man 50 så tycker man att 37 är bara barnet. Jag? Jag är kluven. Klart man känner att man börjar bli till åren och borde ha, vid det här laget, lärt mig att styra upp mitt skit. Att ta ansvar för min egen närvaro. Men jag är fortfarande alldeles för lat/oengagerad eller vad man nu kan kalla det. Kanske även en del dålig självkänsla kan man kanske chansa på med. Känslan av att vad man än gör, så kommer det ändå inte bli bra.
Vilket även det är en kluven känsla, för jag vet ju att det jag skriver ofta är riktigt bra.
Nåja.
Jag hoppas väl på att växa upp någon gång. Och somnar gör man nog ändå när man blir tillräckligt utmattad. Som de säger - Jaja det kunde ha varit värre.

Ha det!

De små sakerna i livet.

Vad är de små sakerna i livet?
Är det de små sakerna som gör att man ens orkar ta sig upp på morgonen när allt känns som att det suger?
Är det de små sakerna som gör att man sakta ruttnar ihop på sin arbetsplats?
Är de små sakerna helt enkelt små omärkliga strokes och hjärnblödningar som man kommer lida av om 10 år?
Är det ett leende från sin dotter?
Eller fingret från bilföraren i den där volvon som körde förbi lite för nära och du tutade på den?

Jag antar att detta är det man inte vet, och aldrig kommer få reda på. Eller så är det helt enkelt det man jobbar på att förstå hela livet, och sen när man fattar allt, så dör man. Utan att ha hunnit förtälja sin dyrköpta kunskap till någon av den yngre generationen.

Men hur man än väljer att se det, ungefär som om glaset e halvtomt eller halvfullt, så är det ju trots allt de små sakerna som gör livet värt att leva. Allt ifrån leendet till fingret till stroken.

Tänk om jag kom på det nu??..

                  nej, jag lever fortfarande, jag hade nog fel.

Ha det!

Semestertider

Upptäckte precis att Juni snart är över. Nu låter jag sådär svenskt pessimistisk, jag vet, men det är bara ett faktum tagen från min verklighet.
Jag fick ingen semester 2010, av den enkla anledningen att jag vikarierade för vår Personalansvarig, och kände att jag hade aldeles för mkt jobb. Så jag tog den semestern nu i mars. En månad i centralamerika. Det var inte illa alls :)
I år, blir det därmed lite mindre semester för att jag redan är utvilad. Men om två veckor, så har jag två veckor semester. Som kommer spenderas på landet. ska bli härligt. Men saken som jag började med, är att det gått så fort. Som alltid så är vintern så lång och verkar aldrig ta slut, medan sommaren bara säger poff.
Jag är snart 40 år, och jag verkar aldrig vänja mig. Som de flesta antar jag.
Det var två veckor, sen jobbar jag två till och sen tar jag ledigt en vecka till.
Vilket lämnar 2 veckor till senare i höst eller nåt annat skoj.
Vad vill jag hitta på? Inte en aning. Kanske en sistaminuten på egenhand. Så kan jag sola och skriva på min bok. Det skulle nog vara det jag behöver mest av allt.
Men tills dess, så e det bara slita som ett djur.
My work is never done!
Ha det!