Jag mot Knarkarna

Måste bara berätta om min helg. Vi i mitt hyreshus har haft massa inbrott på vinden. jag har ringt familjebostäder 3 gånger och berättat detta, men de första två gångerna försvann på vägen, den tredje tog dock. Så de var tydligen här förra veckan och lagade.Och jag såg igår hur de hade lagat mitt förråd där baksidans hönsnät var uppklippt. de har satt på en ny låsbygel på dörren, Dörren som är hel och låst. Baksidan är fortfarande uppklippt. Smarta lirare.

hur upptäckte jag detta? jo. vaknade igår morse av att det plingade på dörren. Det visade sig vara en granne som undrade om jag hade problem att komma in på vinden? för hennes nyckel fungerade inte längre.
Nu tänker kanske ni, biörn, gick du på den?? och ja, det gjorde jag. och jag ska berätta varför. Jag var nyvaken. Jag har ju felanmält vinden, så jag tänkte att de kanske bytt lås. Vi går upp, hon går till sitt förråd, jag inser att de satt en bygel och att pundarna har nu slitit ut ännu fler lådor från mitt förråd och typ tömt allt på golvet. Jag packar ihop och stänger så gott jag kan. Hittar en till låda med grejer som jag inte orkar packa in i hålet, så jag ställer den utanför..
Pratar med tjejen (som i mina trötta ögon, såg ut som bakis mest. att det sen var för att hon e pundare, ser jag med pigga ögon) hon har en säng som hon tagit från sitt förråd. Hon säger att det är det enda hon har i sitt förråd, så hon har klarat sig från inbrott. Vilken tur för henne, tänker jag naivt.
När vi går, det är nu ett frö av oro föds i mig. Hon testar sina nycklar igen. Men, hon gjorde nåt konstigt med dom. typ dolde nyckelhuvudet..
Jag sa hej då, hon bökade med sin tältsäng.

Två timmar senare tittar jag upp på vinden igen. Oron ville inte släppa att nåt var fel. Det första jag ser, är tältsängen som står kvar i trappen utanför där den stod när vi skiljdes åt. Dörren står uppställd. Jag svär bittert. Öppnar dörren, går och kollar mitt förråd, lådan jag ställde utanför är upprotad igen, jag svär ännu mer, ställer in sängen, släcker och slänger igen dörren hårt. Skriver en lapp (grannlappar, de är underbara) och sätter upp i hissen, där jag ber folk att inte släppa in någon som inte har nyckel.

Kommer hem på kvällen efter att ha sett på bio. i porten, hållandes dörren, står pundarbruden och gråter. Hon ser mig, och man ser hur hon vill fly, men hon får väl stryk av sin snubbe om hon släpper dörren eller nåt, för hon håller hårt i den och försöker vrida sig från min blick. när vi närmar oss så släpper hon, jag tittar på henne, hon börjar gå, gråtandes.
Kliver in, väntar på hissen, ingen lapp, ser ett ihopknycklat papper i trappen. det är min lapp.
Jag tar hem den, tejpar ihop den och sätter upp igen. Jag kollar även vindsdörren igen,. Den står såklart uppställd igen. Maddafakkers! jag hämtar en spritpenna och klottrar för första gången på 20 år. Jag skriver stort och tydligt "SE TILL ATT DÖRREN ÄR LÅST!" Lappen i hissen sitter kvar.
Jag lägger mig.

Den satt kvar imorse när jag gick ut för att köpa frukost, men när jagär på väg upp igen, så läser jag lappen för mig själv. Jag blev förvirrad, vad har jag skrivit egentligen?

Oginallappen löd:
Kära Grannar
PGA upprepade inbrott ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln. Och se till att dörren är låst.

Men hur mkt jag än läser så får jag inte ihop det.

Kära grannar
PGA upprepade inbrott på vinden ber jag er alla att inte släppa in folk som "tappat" nyckeln GE DEM EN KOPIA ISTÄLLET och se till att dörren är låst.

De har ändrat lappen.
The fight is on!
Ha det!